Sköndalsinstitutet har bedrivit utbildning sedan 1905, då med kristen diakonal prägel, men genom en lång kamp beviljats statsanslag samt år 1964 fått sin högskolestatus. Med fokus på socialt arbete fick Sköndalsinstitutet år 1993 rätt att examinera socionomer. Idag har utbildning bedrivits i drygt hundra år och numera tillsammans med Ersta och Bräcke som tillsammans utgör Ersta Sköndal högskola Syftet med uppsatsen är att undersöka om lärosätets kristna prägel och diakonala arv avspeglar sig på utbildningen och hur utbildningen förändrats sedan utbildningen ledde till en socionomexamen år 1993. Källmaterialet jag valt att utgå ifrån är kursplaner på socionomutbildningen mellan åren 1996–2014. De innehåller delkurser termin för termin. Genom att använda mig av en kvalitativ textanalys som metod i granskningen av källmaterialet hoppas jag kunna uppnå mitt syfte att förstå om, hur och varför socionomutbildningen på Ersta Sköndal högskola har förändrats. Genom att vidare använda mig, primärt, av en sekularisering teoretiskt perspektiv vid genomgången av den kvalitativa textanalysens undersökningsresultat min ambition att uppnå en större insikt i de faktorer som påverkat utbildningen i olika riktningar. Mitt resultat visar hur de kristna inslagen inledningsvis är tydliga men att de sedan försvinner helt ur socionomutbildningen. Undersökningens andra del fokuserar på de skillnader mellan utbildningarna, vad som förändras samt de faktorer som, jag ser, ligger bakom förändringarna av det kristna innehållet.