Introduktion: Kroniskt obstruktiv lungsjukdom (KOL) är en sjukdom som kännetecknas av ihållande luftvägssymtom och begränsningar i luftflöde. Personer med KOL är betydligt mindre aktiva än friska individer. Sänkt fysisk aktivitet är en stark prediktor för mortalitet för personer med KOL.   Syfte: Syftet med denna studie var att undersöka om motiverande samtal om fysisk aktivitet kan användas som intervention för personer med KOL för att påverka self-efficacy (ESES) för fysisk aktivitet samt nivå av ångest och depression. Syftet är även att undersöka om det finns ett samband mellan förändring i self-efficacy samt förändring av fysisk förmåga.   Metod: Studien inkluderar data från 83 deltagare. Under en 6 månader lång interventionsfas har testdeltagarna fått motiverande samtal om fysisk aktivitet. Vår statistiska analys inkluderar hypotesprövning av skillnader på utvalda enkäter. Hypotesprövning av samband har gjorts med Pearsons r.    Resultat: Motiverande samtal ledde till en signifikant ökad self-efficacy gällande fysisk aktivitet efter intervention (m=23.8; sd=7.43) jämfört med före intervention (m=22.3; sd=7.04) med motiverande samtal (p=0.025). Ingen effekt påvisades beträffande ångest och depression. Det finns ett statistiskt signifikant samband (p = <0.001) mellan självskattad self-efficacy gällande fysisk aktivitet och fysisk förmåga mätt med 6-minuters gångtest efter 6 månader. Sambandet var svagt positivt (Pearsons r = 0.410).   Konklusion: Motiverande samtal har visats förbättra self-efficacy, det vill säga tilltro till egen förmåga att utföra fysisk aktivitet. Det finns ett samband mellan tilltro till egen förmåga samt fysisk kapacitet, vilket kan betyda att motiverande samtal är en bra intervention för svårt sjuka personer med KOL.