Denna uppsats har som syfte att analysera problematiken kring så kallade exit-upplägg. Syftet är vidare att hitta en möjlig lösning för att minska exit-upplägg som utförs av fysiska personer. Efter EU-Domstolens dom i X och Y-fallet öppnades en möjlighet att utföra exit-upplägg. Ett exit-upplägg innebär att en person gör en un-derprisöverlåtelse till ett holdingbolag i utlandet som personen själv äger för att se-dan efter en fullständig utflyttning få sina kapitalvinster beskattade i den nya hem-viststaten. Väljs ett land med låg eller ingen beskattning på kapitalvinster och har landet ett skatteavtal med Sverige som inte ger Sverige såsom källstat en rätt att be-skatta vinster kan beskattning av andelar minskas eller helt undgås. Problematiken kring exit-upplägg ligger i att tioårsregeln i 3 kap. 19 § IL endast blir tillämplig i de fall då Sverige inte har något skatteavtal med den nya hemviststaten eller då skatteavtalet innehåller en rätt för Sverige att beskatta värdeökningar på an-delar som kan hänföras till Sverige som källstat. Utflyttningar sker dock vanligen till de länder som har ett skatteavtal som inte ger Sverige beskattningsrätt på kapitalvins-ter eller där rätten begränsas till färre än tio år. Den svenska tioårsregeln blir därmed lätt att undvika och på så sätt även mycket ineffektiv. Då utflyttningsskatter uppmärksammats av EU-Kommissionen bör Sverige invänta en läsning på EU-nivå. Under tiden regler utformas bör Sverige omförhandla skatte-avtal med de länder som är vanligast vid exit-upplägg, exempelvis Cypern och Mal-ta. Införs en rätt för Sverige såsom källstat blir det därmed svårare att undvika svensk beskattning. För att det ska bli lättare att få igenom denna ändring i skatteavtalen bör Sverige erbjuda en avräkning av skatt som tas ut i den andra staten. På så vis förlorar inte den aktuella staten något på ändringen. / The purpose of this thesis is to analyze the problems with exit-arrangements. Fur-thermore, the purpose is to find a possible solution to reduce the use of exit-arrangements for natural persons. After the judgment in the X and Y-case, it became possible to sell shares to a company that the taxable person owns in another country for the acquisition cost instead of the market value. If the taxable person then makes a change of residency, the shares can be taxed in the new resident country. If a coun-try with a low or no taxation on capital gains is chosen, or a country that has a tax treaty with Sweden that does not give Sweden a right to tax capital gains that have its source in Sweden, taxation can be avoided. The problem is that the Swedish ten-year-rule in 3:19 of the Income Tax Act is ap-plicable only if Sweden does not have a tax treaty with the other state or if the treaty includes a right for Sweden to tax capital gains that have a source in Sweden. Usual-ly the person moves to a country that has a tax treaty which gives the right to tax cap-ital gains to the new resident country or where the right for Sweden to tax is limited to less than ten years. The Swedish ten-year-rule is easy to avoid and therefore also very ineffective. Attention has been given to exit-taxes by the Commission of the EU. Sweden should wait for a harmonized solution on an EU-level. In the meantime, Sweden ought to renegotiate the tax treaties with the countries that are most common in exit-arrangements, for example, Cyprus and Malta. If a right for Sweden to tax capital gains that have a source in Sweden, it will be more difficult to avoid Swedish taxa-tion. Sweden should also offer a credit for tax that has been paid in the other country. That way the other country will not lose its own right to tax.