<p>I denna uppsats undersöker vi Export Processing Zones (EPZ) roll i ett lands ekonomiska utveckling, exemplifierat med Mexico. Fokus för uppsatsen är centrerat kring de bakåtriktade länkeffekter som förväntas uppstå som en effekt av ett EPZ-program. Fenomenet längs den mexikansk-amerikanska gränsen kan sägas ha flera orsaker, men grundas i tillgången på billig arbetskraft samt närhet till världens enskilt största konsumentmarknad. Uppsatsen visar på ett minskat FDI-inflöde, ökad sysselsättning, begränsad teknologiöverföring samt mest jobbspecifik kunskapsöverföring. Eftersom få lokala eller inhemska underleverantörer kontrakteras av EPZ-företagen minimeras länkbildningen. De flesta ekonomiska vinster av zonen noteras i form av fler arbetstillfällen. Resultaten visar att även fast Mexico förlorat sina komparativa fördelar inom arbetsintensiv tillverkning i jämförelse med andra länder har man inte lyckats få ett motsvarande skift mot en mer kapitalintensiv produktion. Detta kan till stor del sägas bero på hur staten har hanterat zonen, bland annat med avseende på utländskt ägande.</p>

I denna uppsats undersöker vi Export Processing Zones (EPZ) roll i ett lands ekonomiska utveckling, exemplifierat med Mexico. Fokus för uppsatsen är centrerat kring de bakåtriktade länkeffekter som förväntas uppstå som en effekt av ett EPZ-program. Fenomenet längs den mexikansk-amerikanska gränsen kan sägas ha flera orsaker, men grundas i tillgången på billig arbetskraft samt närhet till världens enskilt största konsumentmarknad. Uppsatsen visar på ett minskat FDI-inflöde, ökad sysselsättning, begränsad teknologiöverföring samt mest jobbspecifik kunskapsöverföring. Eftersom få lokala eller inhemska underleverantörer kontrakteras av EPZ-företagen minimeras länkbildningen. De flesta ekonomiska vinster av zonen noteras i form av fler arbetstillfällen. Resultaten visar att även fast Mexico förlorat sina komparativa fördelar inom arbetsintensiv tillverkning i jämförelse med andra länder har man inte lyckats få ett motsvarande skift mot en mer kapitalintensiv produktion. Detta kan till stor del sägas bero på hur staten har hanterat zonen, bland annat med avseende på utländskt ägande.