This diploma work is aimed determination of strobilurine pesticide in barly, malt and berr. Identifikation of strobilurine was made according to mass spectra library and base of commercialy standard. The next quantifikation in samples was made. The work consist of three main parts refer about problems. In therotical part is the method of plant, grown protection. This part is about pesticides and their fission, history and effects. In experimental part is method for determination strobilurine. In part results and discussion are all result and data in tables a graphs. At the end is sumed up result this work.

Die vorliegende Arbeit beschäftigt sich mit Cbs1p und Cbs2p, zwei spezifische Translationsaktivatoren der COB-mRNA. Im Mittelpunkt standen sowohl die weitere molekularbiologische und biochemische Charakterisierung von Cbs1p als auch ein Screening von Interaktionskandidaten, die mit Cbs1p und/oder Cbs2p physikalisch wechselwirken könnten. Cbs1p liegt als peripheres Membranprotein fest mit der inneren Mitochondrienmembran matrixseitig assoziiert vor. Dabei spielen möglicherweise hydrophobe und/oder Protein-Protein-Wechselwirkungen mit integralen Membranproteinen eine essentielle Rolle bei der Membranverankerung von Cbs1p. Durch die Identifizierug von atmungsdefekten Cbs1p-Mutanten, deren Mutationen in Bereichen mit Homologie zu RNA-bindenden Proteinen liegt, verstärken sich die Hinweise zur Beteiligung von Cbs1p an der direkten physikalischen Wechselwirkung mit dem 5´-leader der COB-mRNA. Darüber hinaus konnte gezeigt werden,, dass die abspaltbare Präsequenz nicht notwendig für einen mitochondrialen Import ist. Die Ergebnisse präzisieren und erweitern das vorliegende Modell der Wirkungsweise der Translationsaktivatoren Cbs1p und Cbs2p (Michaelis, 1991). Aufgrund der Membranverankerung von Cbs1p wird auch die gebundene COB-mRNA in räumlicher Nähe zur Membran gebracht. Darüber hinaus definiert Cbs1p damit möglicherweise auch den Ort der Insertion des nascierenden Apocytochrom b in die Membran. Cbs2p vermittelt die Bindung zur kleinen Untereinheit der mitochondrialen Ribosomen und könnte seinerseits ebenfalls in Interaktionen mit Untereinheiten des bc1-Komplexes involviert sein.

The presence of non-metallic inclusions (NMIs) have critical effects on both the mechanical properties and machinability of steels. In the present thesis, one focus is to study the characteristics of deformed sulfides (MnS) for a stainless steel (3R65) and a tool steel (42CrMo4). Three groups of MnS inclusions were detected in the samples taken after deformation of the steel: i) type RS (sulfides with a Rod-like geometry), ii) type PS (sulphides with a plate-like geometry) and iii) type OS (oxy-sulfides). Here, the elongated inclusions present in both stainless and tool steels were studied more in detail using SEM to determine the tendency for the inclusions to break.  The results showed that three types of elongated MnS inclusions could be identified, namely UU, UB and BB. Here, ‘U’ represents the unbroken edge(s) of inclusion and ‘B’ represents the broken edge(s) of an inclusion. The presence of these three types of inclusions in samples collected both before and after a heat treatment was studied and the results showed that the heat treatment had a very small effect on the morphologies of the elongated MnS inclusions for both stainless steels (containing <0.1 mass % C) and tool steels (containing 0.42 mass % C).  In the second part of the thesis, the characteristics of chips after machining of a 157REM Ce-treated steel and a 157C reference steel was studied. Furthermore, the effect of the NMIs on the chip breakability during machining was determined. The results show that a Ce modification of a 157C steel transforms the NMIs from large size elongated inclusions to small size inclusion with a spherical shape. This leads to an improved machinability of 157C steels. In addition, a newly developed weight distribution of chips (WDC) method, based on the chip weight measurements, was used to determine the tendencies for breaking of chips. The results of this investigation showed that the chips that were obtained from the machining of 157C and the 157REM steels could be classified into the following three types: i) type I chips (with a geometry containing one arc) and having a weight of less than 0.08 g, ii) type II chips (with a geometry containing two arcs) and having weights between 0.08 g and 0.15 g, and iii) type III chips (with a geometry containing three or more arcs) and having weights larger than 0.15 g. From industrial experience, it is known that a high amount of small type I chips will lead to a good chip breakability. The results from the machining test show that the fraction of type I chips from machining of the 157REM steel (65 %) is smaller than from machining of the 157C reference steel (80 %) when using a lower feed rate of 0.4 mm/rev. However, when using a higher feed rate of 0.5 mm/rev, 40 % of the chips belong to type I small chips for the 157REM steel and 14 % for the 157C steel. Based on the conditions used in this study and the obtained results, the following is clear in order to reach the best machinability: i) it is most advantageous to use the 157C steel when using a lower feed rate of 0.4 mm/rev and ii) it is most advantageous to use the 157REM steel when using a higher feed rate of 0.5 mm/rev. / Närvaron av icke-metalliska inneslutningar (NMIs) har en betydande påverkan både med avseende på mekaniska egenskaper såväl som skärbarhetsförmågan hos stål. I denna avhandling är ett fokus att studera deformerade sulfider (MnS)  i ett rostfritt stål (3R65) och ett verktygsstål (42CrMo4). Tre grupper av MnS inneslutningar återfanns i stålproverna, som togs efter deformation av stålet: i) RS (sulfider som har en cylindrisk geometri), ii) PS (sulfider som har en platt geometri) och iii) OS (oxy-sulfider). Dessutom så studerades utdragna inneslutningar mer i detalj med användande av SEM undersökningar i syfte att studera tendensen till att dessa inneslutningar bröts sönder. Resultaten visade att tre typer av utdragna inneslutningar kunde identifieras, nämligen UU, UB och BB. Här representerar ‘U’ en ände av en inneslutning som inte brutits sönder och ‘B’ representerar en ände av en inneslutning som brutits sönder. Närvaron av dessa tre typer av utdragna inneslutningar studerades i prover som togs både före och efter en värmebehandling, men resultaten visade att en värmebehandling hade en mycket liten påverkan på morfologin hos de utdragna MnS inneslutningarna för både rostfria stål (innehållande <0.1 mass % C) och verktygsstål (innehållande 0.42 mass % C).  I den andra delen av avhandlingen så studerades karakteristiken hos spånor som bildats efter skärande bearbetning av ett 157REM (Ce-behandlat) modifierat stål och ett 157C referensstål som inte modifierats. Dessutom så studerades inverkan av icke-metalliska inneslutningar på spånbrytningen under den skärande bearbetningen. Resultaten visar att en Ce-modifiering av stålet omvandlar inneslutningarna från stora och utdragna geometrier till små inneslutningar med en sfärisk geometri. Detta leder till en ökad skärbarhet hos 157C stål. Spånbrytbarheten bestämdes också med användande av en nyutvecklad metod (WDC metoden) som baseras sig på att bestämma vikten av spånor. Resultaten av denna utvärdering visade att spånorna som erhölls från bearbetning av 157C och 157REM stål kunde klassificeras enligt följande tre typer: i) typ I spånor (en geometri som består av en bågform) som har en vikt som är mindre än 0.08 g, ii) typ II spånor (en geometri som består av två bågformar) som har en mellan 0.08 g och 0.15 g och iii) typ III spånor (en geometri som består av tre eller fler bågformar) som har en vikt som är större än 0.15 g. Baserat på industriell erfarenhet så är det känt att en stor mängd av små typ I spånor är kopplad till en bra spånbrytbarhet. Resultaten från skärbarhetstesterna visar att andelen typ I spånor från bearbetning av ett 157REM stål (65 %) är mindre än vid bearbetning av ett 157C referens stål (80 %), när en lägre matningshastighet av 0.4 mm/rev används. Däremot så visar resultaten att om en högre matningshastighet av 0.5 mm/rev används vid bearbetning, så är andelen typ I spånor 40 % för 157REM stålet och 14 % för 157C referensstålet. I syfte att erhålla bästa möjliga skärbarhet så är det fördelaktigt att använda ett 157C referensstål för den lägre matningshastigheten av 0.4 mm/rev, men att använda ett 157REM stål för en högre matningshastighet av 0.5 mm/rev.

Kalprotektin är ett protein som bygger upp 60 % av neutrofila granulocyters granula. Vid inflammationer i tarmen vandrar neutrofila granulocyter ut genom mukosan och följer med faeces ut ur kroppen. Proteinet är kalciumbindande och surt och dessa egenskaper utnyttjas i moderna extraktionskit för att mäta mängden kalprotektin i faeces (F-kalprotektin). Thermofisher är ett företag som utvecklat en metod för analys av F-kalprotektin och den kallas för EliA Extraction kit 2 där Kalprotektin extraheras med hjälp av bufferten i röret och analyseras därefter av Phadia 250. Syftet med studien var att utföra en metodjämförelse mellan två metoder. I den första metoden kommer den rutinmetod som används på laboratoriet användas för att upparbeta faeces. I den andra kommer patienterna som skickar sin faeces direkt samlade i extraktionsrören till analys. Syftet är att jämföra analysresultaten för att se om de är lika. Studien utfördes på 26 vuxna patienter varav 11 var kvinnor och 15 var män. Innan analys av prover analyserades tre kontroller för att kontrollera om metoden för analys av F-kalprotektin fick analyseras. Under studien utfördes fyra olika inom-serie precision på fyra olika patienter med 25 replikat för att beräkna variationskoefficienten (CV). Metodens CV varierade mellan 19 - 27 %. Efter att en reparation på instrumentet utförts analyserades två prover med inom-serie precision och CV blev 8 – 13 %. Metodernas resultat hade stark korrelation (R = 0,9055) och vid beräkning av resultat med Mann-Whitney U-test sågs ingen signifikant skillnad (p = 0,3059). Det fanns dock en del prover som hade stor skillnad på resultatet vilket kan ge fel diagnos/klassning. För att kunna bedöma om den nya metoden kan användas som ett alternativ till rutinmetoden måste en större population analyseras. / Calprotectin is a protein that makes up 60 % of the granules of neutrophilic granulocytes. In inflammation of the intestine, neutrophilic granulocytes migrate out through the mucosa and follow the feces out of the body. The protein is calcium-binding and acidic and these properties are used in modern extraction kits to measure the amount of calprotectin in feces  (F-calprotectin). Thermofisher is a company that has developed a method for analysis of F-calprotectin and it is called EliA Extraction kit 2 which is analyzed by Phadia 250. The purpose of the study was to perform a method comparison between two methods. In the first method, the routine method used in the laboratory will be used to process feces. In the second, the patients who send their feces directly collected in the extraction tubes come for analysis. The purpose is to compare the analysis results to see if they are similar. The study was performed on 26 individuals of which 11 were women and 15 were men. Before analyzing, three controls were analyzed to check the method of analysis of F-calprotectin. A negative check and a positive check as well as a calibration check. During the study, four different within-run precision were performed on four different patients with 25 replicates to calculate the coefficient of variation (CV). The CV of the method varied between 19 – 27 %. After a repair on the instrument was performed, the CV was 8 – 13 %. The results of the methods had a strong correlation (R = 0.9055) and when calculating the results with Mann-Whitney U-test, no significant difference was seen (p = 0.3059). In order to be able to assess whether the new method can be used as an alternative to the routine method, a larger population must be analyzed.