Hur ser det ut med jämställdheten i föräldrars vardagliga liv hemma? Detta är en fråga som är ständigt aktuell och en större förståelse för hur par resonerar kring faktorer som dessa är viktig. Frågor som tas upp i uppsatsen är hur föräldrar diskuterar och fördelar vardagens bestyr mellan sig när det gäller föräldraledigheten, det övergripande ansvaret och den dagliga omvårdnaden av barnet och hushållssysslorna. Utifrån teori kring att ”göra kön” samt tidigare forskning kring konstruktion av faderskap- respektive moderskap diskuteras i uppsatsen också förväntningar och krav som informanterna upplever att de både har på sig själva och hur de uppfattar omgivningens förväntan på dem som mammor och hur de tror att deras partner upplever förväntningar och krav på sig som pappor. Intervjuer med sex mammor har gjorts där pappornas roll, via mammornas berättelse, får komma fram. När det gäller föräldraledigheten säger samtliga i intervjuerna att amningen är en avgörande faktor för fördelningen av föräldraledigheten. Detta går före de ekonomiska och arbetsrelaterade aspekterna. Men är amningen det enda skälet till att vissa av mammorna stannar hemma över ett år trots att rekommendationerna ofta är att heltidsamma barn i sex månader? Kan man förklara det utifrån hur kvinnor och män ”gör kön”? Slående är att flertalet av mammorna uppger att de vill ha kontroll när det kommer till den huvudsakliga ansvarsbiten då det gäller omsorg om barnet. Det medför att deras män inte behöver ha samma kontroll, något som kvinnorna också inser inverkar på jämställdheten i föräldraskapet.  Vad gäller skötseln av hemmet är det intressant att diskutera varför fördelningen ser ut som den gör. Vilken koppling har detta till könskonstruktion? Några kvinnor hävdar att de, till skillnad mot sina män, var mer beredda på all den tid det tar att vårda ett litet barn. Mammorna menar att det allmänt råder en förväntan på dagens föräldrar att båda ska vara deltagande i barnens vardagliga liv och omsorg men att skillnaden ligger i att det finns en förväntan på mammor att de i högre grad ska ta mer av det yttersta ansvaret för det praktiska som rör barnet medan papporna förväntas och tillåts vara lekfullare med sina barn.