Syftet med studien var att undersöka patienters upplevelser av att delta i en förrehabiliterande insats. Frågeställningen var; Hur upplever patienter att deras deltagande i en förrehabiliterande insats påverkat rehabiliteringsprocessen? Förhoppningen var att förstå något om vad som underlättar för patienterna att bli redo för arbetslivsinriktad rehabilitering samt om den förrehabiliterande insatsen upplevdes vara till nytta i rehabiliteringsprocessen. Förhoppningen var också att kunna bidra till fortsatt diskussion kring hur man inom vården kan arbeta för att underlätta arbetsåtergång vid utmattningssyndrom. För att uppnå studiens syfte har kvalitativ metod använts. Fyra av de fem patienter som deltog i insatsen intervjuades. Öppen kodning användes utifrån Grundad Teori. Resultatet har analyserats utifrån Krav-kontroll-stödmodellen samt KASAM-teorin. Empirin tyder på att insatsen upplevdes värdefull i patienternas rehabiliteringsprocess. Stödet i kombination med inflytande över aktivitetsnivån samt praktiskt övande angavs vara de viktigaste faktorerna för att patienterna skulle uppleva projektet som både hanterbart och meningsfullt. Aspekter kring insikter och en ökad förmåga att hantera utmaningar har lyfts fram som betydelsefulla effekter för individen. Patienterna har lagt stort värde i att träffa andra som förstår och normaliserar de erfarenheter man bär på. Att reflektera tillsammans verkar ha bidragit till en ökad känsla av samhörighet och större acceptans för de egna begränsningarna. Projektets längd, eller kanske snarare brist på längd, har försvårat för patienterna att uppnå den aktivitetsnivå som krävs vid arbetslivsinriktad rehabilitering.