The purpose of this thesis is to investigate the garden as a cinematic space. It centres upon the idea that cinematic spaces accommodate and advance the medium’s peculiar relationship with movement. Previous study of cinema’s spatial specificity, the deployment of geographically identifiable places on film, and the role of space in constructing cinematic meaning has led me to identify an academic bias that considers other spaces, such as the city or the road, as fundamentally cinematic but curiously neglects the garden. My thesis will correct this critical blind spot and, moreover, promote the garden as the most complex of such spaces. It draws on the work of geographers, philosophers, and film scholars engaged with questions of space including, but not limited to, Doreen Massey, Michel Foucault and Giuliana Bruno. I especially build on their assertions that all space is mobile, political and sensorial and apply these insights to the overlooked space of the garden. I frame this research within the context of British film culture, arguing that this national cinema offers exemplary representations of the types of movements that I have chosen to explore, for example, colonialism. A secondary research question thus involves the garden’s role in articulating Britain’s somewhat fragmented national identity. The project takes a range of films as case studies, from Michael Powell and Emeric Pressburger’s A Canterbury Tale (1944) to Richard Laxton’s Grow Your Own (2007).

Modern Asian American activists are shining a spotlight on the lack of diversity in media, and the root of this inequality traces back to the origins of cinema. Since Asians first immigrated to the United States in the mid-nineteenth century, the U.S. government and its citizens have repeatedly demeaned, misrepresented, and excluded Asian Americans from most facets of society, including the opportunity to appear on screen. This project explores how early cinema shaped negative perceptions of Asian immigrants, primarily by subscribing to popular stereotypes including the pollutant, coolie, deviant, and yellow peril, the first four of Robert G. Lee’s “Six Faces of the Oriental.” By analyzing a series of Hollywood films from the years 1894–1934, and providing the historical context surrounding Asian Americans’ slow and contested assimilation, this project maps the evolution of these four threatening identities and how they influenced exclusionary laws targeted towards Asian immigrants. It also explores yellowface, the branch of racial cosmetology wherein non-Asian (primarily white) actors are “made up” to appear of Asian heritage, and how this practice promoted the literal exclusion of Asians from the film industry. This project ultimately concludes that while modern cinema offers less bigoted representations, the invisibility of Asian Americans persists through the practice of whitewashing, the successor to yellowface.

This thesis is an historical investigation of the North of England in British fiction feature film released between 1927 and 2000. Taking an approach to the research that involved an examination of the entire corpus of texts available, rather than the more orthodox route of studying a smaller number of films deemed representative of the wider body of work, this thesis has quantitatively and qualitatively mapped the presence of the North of England in British film outputs. This methodological approach is, in itself, unique compared to the existing studies of how the different regions or ‘Home Nations’ are depicted in British film, and therefore provides a template that can be used in any future examination of regional or sub-national identities in British film. Making a further original contribution to knowledge, this thesis both provides a definitive inventory of Northern set films and identifies that, throughout the period under scrutiny, the North has been depicted on film as an environment dominated by the working classes. Whilst it is invaluable to scholars of cultural history and film studies to have each of these areas finally definitively mapped, the greater worth of the research - and the most profound of its original contributions to knowledge - lies in its identification that across the 1927 to 2000 period the representations of the North on film have been congruous with and totemic of the conceptual location ascribed to the English working class.

Entering the era of information, video has become a popular form of media to convey human’s emotions that appeal to the audiences. As cinema intertwines with different aspects of our daily life, it also provides a space for people to emphasize their ideologies and emotional feelings. Through different genres of films, the audiences are able to experience the stories that take place at a distant location on the world, and feel the extraordinary emotions that are unusual in the daily life. Despite the diversity of cultures within the worldwide cinema, the audiences are usually able to connect to the film’s sentiment even if the story adopts a different language and social setting. Such empathy will be enhanced in my capstone project as the participants directly expose their emotions of being touched, which will be edited with the audio materials triggering such sentiment, to connect to the audiences’ inner softness. As my capstone project, this 3-5 minute long experimental documentary will point out how human’s emotions can be interlinked even among strangers by calling forth the viewers’ empathy to the display of the interviewees’ emotions.

<p>The essay aims to show n interpretation of Vampyr and Ordet; seen from a viewpoint Kierkegaards christian existentialism can enhance the understanding of mentioned movies. Central notions from Ks philosophy are explained and then the author points to examples of how this corresponds with the essence of the two movies.</p><p>The argumentation is based on Ks thoughts on faith and human existence. Other theories concerning Dreyers movies, and to some extent his background, is also discussed.</p><p>Finally the author concludes that he was right in his hypothesis: that it is possible to show an influence from Kierkegaards christian, existentialistic thoughts in the two movies.</p><p>Moreover the author thinks that the chosen perspective works as a complement to other written material on the movies and that other writers on the subject have some problems summing up the contents of the movies from their different perspectives.</p><p>The final conclusion is thus that an interpretation of the movies from a Kierkegaardian viewpoint increases the understanding of the same movies.</p>

<p>Svarta vågen är en filmgenre som är en naturlig konsekvens av</p>

<p>Denna uppsats syftar till att diskursanalytiskt kritiskt granska den sorts amerikanska TV-program som tematiserar underhållande välgörenhet för att påvisa att de ur flera aspekter understödjer en kapitalistisk marknadsekonomi. Med stöd av bland annat Norman Faircloughs diskursteori och analysmetod samt Pierre Bourdieus sociologiska teoribygge om klass och smak så har jag valt att i tre näranalyser söka reda på hur olika deltagares utsatthet och klasstillhörighet gestaltas och hur programmens åtgärder iscensätts och rättfärdigas. Uppsatsen söker besvara flera frågor som syftar till att åskådliggöra de sätt på vilka utsatthet och klass manifesteras i programmen. Jag adresserar även frågan om man i programmen reflekterar över någon aspekt av USAs socialpolitik. I min forskning fann jag dels att programmen genomsyras av olika klassfrågor och dels att de gynnar den socialpolitik med kapitalistiska förtecken som företräds av president George W Bush. Samtliga programserier undviker dessutom att sätta sin produktion i en större och samhällskritisk kontext och de problematiserar inte de bakomliggande, socialpolitiska, implikationer som föreligger i det amerikanska samhället.</p>

<p>Uppsatsens syfte är att utifrån en analys av Pedro Almodóvars film och en överskådlig sammanfattning av queerteoretiska resonemang, undersöka hur kön, genus och sexualitet avslöjas som konstruktioner samt hur genusnormer, heteronormativitet och dikotomier problematiseras i Almodóvars film. Metoden består av att analysera filmerna utifrån ett queerteoretiskt perspektiv. Uppsatsen redogör för centrala delar i queerteorin med inriktning på Judith Butlers resonemang kring den heterosexuella matrisen och genusperformativitet. Ett fokus ligger också på filmrepresentation och subversiv potential i queerteorin med inriktning på subversiv genusperformativitet, genusvariationer, transsexualism och camp. Relevant forskning kring Almodóvars filmrepresentation redogörs och problematiseras för att sedan övergå till fyra självständiga analyser av utvalda filmer: Bind mig! Älska mig! (1989), Höga klackar (1991), Allt om min mamma (1999) och Dålig uppfostran (2004). Slutsatsen blir att Almodóvars film synliggör kön, genus och sexualitet som sociala, kulturella och normativa konstruktioner samtidigt de avslöjar kopplingar mellan dessa kategorier i den heterosexuella matrisen. Dessutom konstateras det att samtliga filmer ger uttryck för ett avståndstagande från dikotom kategorisering. Dessa faktorer resulterar tillsammans i att Almodóvars film ger uttryck för de subversiva potential queerteorin förespråkar. De erbjuder möjligheter för en dekonstruktion av kategorier och dikotomier samtidigt som de öppnar uppför för en rekonstruktion av kön, genus och sexualitet och en möjlighet för dem att existera utanför normativa maktstrukturer.</p>

<p>Dokumentärfilmens villkor och form har förändrats under åren. I det ökande bildflödet från TV och andra media har publiken vant sig att se dokumentära uttryck med allt från övervakningskameror och amatörfilm till elaborerade rekonstruktioner med skådespelare. Möjligheten att datormanipulera bilder gör att relevant källkritik blir allt svårare och den centrala frågan om en viss dokumentär har något alls att berätta om verkligheten kan bli obesvarad. Gränsen mellan dokumentär och fiktion är oklar.</p><p>Inför en dokumentär som använder material från många olika källor kan man fråga sig vilken av alla dess upphovsmän som svarar för den samlade, subjektiva sanning som filmen vill visa. Det är lätt att känna sig tveksam inför en dokumentärfilm, vilken per definition ju utger sig för att säga åtminstone något om verkligheten, när informationen som ges förefaller ofullständig eller fabricerad. Därför lånade jag rubriken till denna uppsats från ett arbete av Brian Winston (2000) som travesterat ett känt citat som tillskrivs både Disraeli och Mark Twain: ”Det finns tre slags lögner: lögn, förbannad lögn och statistik.” Och om det går att ljuga med statistik som bygger på siffror, hur lätt kan det inte vara att ljuga med en sammanställning av bilder, ljud och ord? Skillnaden mellan fakta och fiktion är ytterst osäker även om en gränsdragning ju görs i och med dessa båda etiketter.</p><p>Under de senaste årtiondena kan man notera ett ökat intresse för att öppet exponera mänskliga beteenden och relationer i västerländska massmedia. Samma beredvillighet att öppna sig framför kameran finner man idag såväl i konventionella personporträtterande dokumentärer som i självbiografiska s.k. videodagböcker.</p><p>Denna ”bekännelsetrend” har utvecklats inom västerländsk dokumentärfilm och TV. Trenden har till stor del varit avhängig av utvecklingen mot bärbar digital produktionsteknik som också blivit allt mer lättskött och billig, överkomlig för amatörer. Familjefilmarna hade redan skapat och spritt egna konventioner för att skildra sin motivkrets när televisionen i femtiotalets USA tog vara på dessa för att skapa nya TV-underhållningsformat med ”familjen” som motiv. Idag är det klart att hela bildspråket från TV:n i vardagsrummet präglar medvetandet hos var och en som fattar en videokamera. Naturligtvis har även den nämnda bekännelsetrenden börjat avspeglas i amatörfilmares verk. Hans/hennes tekniska resurser närmar sig yrkesfilmarens, motivkretsen består men publiken har vidgats.</p><p>Jag har i denna uppsats studerat vad som brukar kallas ”bekännelsekulturen” och dess omfattning i dag samt den förändring som videotekniken undergått på senare år. I relation till detta har jag resonerat kring vilka kriterier på realitet och ”sanning” som idag anses gälla för dokumentärfilmbegreppet.</p>

<p>The essay aims to show n interpretation of Vampyr and Ordet; seen from a viewpoint Kierkegaards christian existentialism can enhance the understanding of mentioned movies. Central notions from Ks philosophy are explained and then the author points to examples of how this corresponds with the essence of the two movies.</p><p>The argumentation is based on Ks thoughts on faith and human existence. Other theories concerning Dreyers movies, and to some extent his background, is also discussed.</p><p>Finally the author concludes that he was right in his hypothesis: that it is possible to show an influence from Kierkegaards christian, existentialistic thoughts in the two movies.</p><p>Moreover the author thinks that the chosen perspective works as a complement to other written material on the movies and that other writers on the subject have some problems summing up the contents of the movies from their different perspectives.</p><p>The final conclusion is thus that an interpretation of the movies from a Kierkegaardian viewpoint increases the understanding of the same movies</p>