Moderna industrialiserade stater är under utveckling till post-moderna, globalt sammanflätade ekonomier och samhällen. Cybermiljöns strategiska betydelse är högaktuell då det finns en strävan att ersätta traditionella militära förmågor med långräckviddiga vapen och tekniska system. Tänkandet inom cybermiljön präglas emellertid fortfarande av teknikens möjligheter och dess taktiska tillämpningar och en historisk vetenskapsteoretisk utgångspunkt i avskräckningsstrategi som inte anses vara tillämpbar i cybermiljön. Cybermiljön militariseras men strategisk teori för hur maktmedlet skall användas saknas. Teoretiskt ramverk bör förankras i empiri, filosofi och historia. Den här studien undersöker hur flygmaktsteori kan utgöra vetenskapshistorisk utgångspunkt för att förankra cyberteori i strategin och hur luftmaktsteori kan utveckla strategisk teori i cyber? Analysen har visat att flygmaktsteori kan utgöra utgångspunkt för konceptuellt tankesätt och utveckling av teori i cybermiljön främst för att de strategiska grundelementen och effekten är teoretiskt jämförbara. Studien har utvecklat cyberteori för operativa metoder, konceptuellt tankesätt och den sammansatta effekten av cyberattacker. Studien har visat att flygmaktsteori utgår från en systemsyn på motståndarens sociala och tekniska system och målet är att genom strategiska attacker parallellt bekämpa tyngdpunkter för att nå en paralyserande effekt. Därigenom skall en psykologisk effekt påverka viljan till fortsatt kamp. Cyberattacker är mer strategiska och politiska men mindre våldsamma än flygmakt och kan på ett mer effektivt sätt uppfylla politiska mål än traditionellt militärt våld. Information, underrättelser och teknik är av permanent betydelse för strategi. Cybermiljön har en politisk och militär dimension och i likhet med de övriga militära maktmedlen är cybervapnet föremål för strategisk teori. Cybermiljön anses vara teoretiskt förankrad i den allmänna strategin med en tydlig spårbarhet till den indirekta strategin.