Syfte och frågeställningar: Syftet med studien var att undersöka sambanden mellan rörelserädsla och olika aspekter av fysisk funktionsförmåga hos en grupp personer med långvarig smärta som genomgått multimodal rehabilitering. Studien utgick från tre frågeställningar som gäller: 1. Sambandet mellan rörelserädsla och fysisk funktionsförmåga före rehabilitering. 2. Om rörelserädsla före predicerar fysisk funktionsförmåga efter rehabilitering. 3. Rörelserädslans och den fysiska funktionsförmågans gemensamma bidrag till uppnådda resultat efter rehabilitering. Metod: Studien genomfördes som en korrelationsstudie med pretest-posttest gruppdesign och kvantitativ ansats. 38 personer, 6 män och 32 kvinnor, som genomgått multimodalrehabilitering ingick i studien. Data samlades in före och efter rehabiliteringsperioden med hjälp av väl beprövade självskattningsformulär och objektiva test. Rörelserädsla skattades med hjälp av Tampa Scale of Kinesiophobia. För fysisk funktionsförmåga användes delar ur Test Instrument for Profile of Physical Ability (TIPPA); bedömning av den egna fysiska funktionsförmågan, gångsträcka och snabbgång. Dessutom användes Multidimensional Pain Inventory för att skatta smärtans inverkan på aktivitet och smärtintensitet. Utifrån datans skalegenskaper gjordes icke parametiska sambandsanalyser. Resultat: De viktigaste resultaten från studien var att rörelserädsla före rehabiliteringen, utöver påverkan av skattningen av den egna fysiska funktionsförmågan, hade ett starkt samband med bedömningen av den egna förmågan efter rehabiliteringens avslut. Höga värden för rörelserädsla gav en sju gånger högre risk för låg bedömning av den egna förmågan efter rehabilitering. Dessutom visade resultaten att de patienter som har en kombination av hög rörelserädsla och låg bedömning av den egna fysiska funktionsförmågan före rehabilitering i mycket mindre grad uppnådde en bra funktionsförmåga efter rehabilitering, jämfört med patienter som enbart hade hög rörelserädsla eller låg bedömning av den egna förmågan. Utöver dessa resultat hade alla fysiska funktionsmått hämtade ur TIPPA ett samband med varandra. Däremot sågs inget samband mellan vare sig rörelserädsla eller fysisk funktionsförmåga och påverkan på aktivitet eller smärtintensitet. Slutsats: Resultaten tyder på att det är viktigt att sammanväga rörelserädsla och bedömningen av den egna fysiska funktionsförmågan för att hitta rätt fokus i, och rimliga mål för, rehabiliteringen. Kort sagt understryker resultaten att det är viktigt att individuellt anpassa rehabiliteringsinsatser efter patientens unika svårigheter. / Aim: The aim of this study was to investigate the correlations between kinesiophobia and different aspects of physical ability in a group of persons with longstanding pain who participated in interdisciplinary rehabilitation. This study answered three questions dealing with: 1. The correlation between kinesiophobia and physical ability before the rehabilitation. 2. If kinesiophobia before predicts physical ability after rehabilitation. 3. The joint contribution between kinesiophobia and physical ability to achieved results after rehabilitation. Method: This study was carried out as a correlational pretest-posttest group design with quantitative approach. 38 persons, 6 male and 32 female, who participated in interdisciplinary rehabilitation were part of this study. Data was collected before and after the rehabilitation period, with well tested self-rating instruments and objective tests. Kinesiophobia was rated with Tampa Scale of Kinesiophobia. For physical ability parts of Test Instrument for Profile of Physical Ability (TIPPA) were used; self-assessment of current physical ability, walking distance and speed walking. Also Multidimensional Pain Inventory was used to rate the pain impact on activity and pain intensity. Due to scale properties non-parametric correlational analysis were being used. Results: The most important results from this study were that kinesiophobia before rehabilitation, in addition to the influence of self-assessment of current physical ability, had a strong correlation to self-assessment of current physical ability after rehabilitation. High scores on kinesiophobia gave seven times higher risk to low self-assessment of current physical ability after rehabilitation. It was also found that those patients with a combination of high kinesiophobia and low self-assessment of current physical ability before rehabilitation in much lower extent reached a good ability after rehabilitation, compared to patients who either have high kinesiophobia or low self-assessment of current physical ability. In addition to these results all the physical ability measures from TIPPA were correlated to each other. But no correlations were being found between kinesiophobia or physical ability to impact on activity and pain intensity. Conclusions: These results indicate that it is important to put the measures of kinesiophobia and self-assessment of current physical ability together in consideration to find the right focus, and reasonable goals, in rehabilitation. In short the results underline the importance of individually customized actions in rehabilitation to the unique difficulties of each patient.