Antagandet om fortsatt drift utgör den grundläggande princip som skall tillämpas då företag värderar sina tillgångar. Om det föreligger osäkerhetsfaktorer beträffande företagets förmåga att fortleva under en överskådlig framtid ger däremot inte värderingen en rättvisande bild och skall därför frångås. Vidare skall revisorn, som en del i granskningen, beakta företagets fortsatta levnadsförmåga och vid tvivel om den framtida existensen skall en anmärkning göras i revisionsberättelsen. I och med att det är en förutsägelse om framtiden är det dock ett av de svåraste ställningstaganden en revisor måste göra. Tidigare studier indikerar på att företag, trots tilldelad going-concern varning (GC-varning), fortlever i cirka 90 procent av fallen. Bland de resterande tio procenten, som torde utgöra korrekta bedömningar, finns det dessutom forskare som hävdar att varningen fungerar självförverkligande och påskyndar, eller rent av orsakar konkursen. Andra forskare redovisar emellertid belägg för att en självuppfyllande profetia inte alls existerar. Bristande empiriskt material finns dock rörande det faktum att det skulle vara företagsspecifikt huruvida GC-varningen tenderar att utfalla. Aktuell studie ämnar ge ett bidrag till denna kunskapslucka genom att undersöka, och således erhålla kunskap om, faktorer som påverkar ett företags levnadstillstånd efter tilldelad GC-varning. Sammankopplade resultat från tidigare studier indikerar på att ålder, kapitalstruktur, bolagsstruktur, nettoomsättningsstorlek samt storlek på reviderande byrå kan antas vara påverkande faktorer. Genom statistisk hypotesprövning, baserad på data från företagens årsredovisningar, undersöktes korrelationen mellan dessa faktorer och levnadsstatus. Urvalet bestod av aktiebolag som sin enda eller allvarligaste anmärkning erhållit en GC-varning för första gången 2012. Efter viss bortsållning kom 188 bolag att utgöra studiens urval. Resultaten påvisade att de bolag, inkluderade i aktuell studie, som fortlevde var äldre, hade lägre total skuldandel, tillhörde en koncern samt blev granskade av en större revisionsbyrå 2012. I motsats till vad hypotesen predikterade hade de också högre räntebärande skuldandel. Avseende nettoomsättningens storlek uppvisades ingen nämnvärd skillnad mellan grupperna. I många fall var emellertid differenserna för små, med hänsyn till den stora variation som förelåg, för att med statistisk säkerhet fastställa skillnaderna. Den enda slutsats som kan generaliseras är att koncernbolag med högre räntebärande skuldandel fortlever i större utsträckning. / The accounting is prepared with the assumption that the companies will continue as a going concern. However, the principle will be waived if the assumption is unwarranted. The auditor will, as part of the examination, consider the companies' living ability. If the auditor is in doubt about the companies' going concern, they are obligated to report it in the audit report. Due to the fact it is an assessment about future events, it is one of the most difficult parts for an auditor to consider. Recent research indicates that 90 percent of the companies receiving a going concern-warning (GCW) do not subsequently fail. Among the remaining ten percent, which should compose correct judgements, some researchers claim that the warning is self-fulfilling and accelerates or even causes the bankruptcy. On the other hand, there are also researchers who report that no such self-fulfilling prophecy exists. Limited empirical material exists concerning the fact that it may be specific for each company whether it survives or ceases after receiving a GCW, a gap that this paper aims to fill. The aim will be met by investigating, and thus obtain knowledge about, factors that affect a company's state of living after receiving a GCW. Merged results from recent research indicate that age, capital structure, company structure, net sales and size of the auditing firm are influencing factors. By statistical hypothesis testing, based on data from the companies' annual reports, the correlation between these factors and life status was investigated. The sample consisted of limited companies which, as its only or most serious remark, received a GCW for the first time in 2012. After some screening, 188 companies were left to constitute the sample of the study. The obtained results were that the companies which continued as a going concern, were older, had lower debt to total asset ratio, belonged to a concern and were audited by a big audit firm in 2012. Opposite to predicted hypotheses, they also had higher interest-bearing debt to total asset ratio. No difference of matter was discerned regarding net sales. However, in many cases the differences were too small to statistically prove the differences, given the large variation which existed. The only conclusion that can be generalized is that group companies with higher interest-bearing debt to total asset ratio continue as a going concern to a greater extent.