Uppsatsen syfte är att undersöka mötet mellan feministisk religionsfilosofi och frågan om religiös mångfald. Utgångspunkten för uppsatsen är religionsfilosofiska texter av Pamela Sue Anderson och Grace Jantzen och dessa texter får här representera och ligga till grund för en feministisk religionsfilosofi. Som representant för det filosofiska samtalet om religiös mångfald använder jag mig av Mikael Stenmarks översikt över den typologi som präglar det filosofiska samtalet om religiös mångfald. Uppsatsens frågeställning lyder: Vad kan en feministisk religionsfilosofi som tar sin utgångspunkt i Grace Jantzens och Pamela Sue Andersons religionsfilosofiska texter bidra med till det filosofiska samtalet om religiös mångfald? Genom att läsa Andersons och Jantzens litteratur svarar jag för det första på hur en feministisk religionsfilosofi som tar sin utgångspunkt i Andersons och Jantzens texter skulle kunna se ut. För det andra undersöker jag hur en feministisk religionsfilosofi förhåller sig till det filosofiska samtalets typologi (exklusivism, inklusivism och pluralism) vad gäller religiös mångfald. Slutligen svarar jag på vad en feministisk religionsfilosofi kan bidra med till det filosofiska samtalet om religiös mångfald. Ett första bidrag kan innebära en medvetenhet och erfarenhet om mångfalden som finns ibland oss. Ett andra bidrag kan innebära en diskurskritik och en medvetenhet av att religionen inte går att separera från samhälleliga normer och diskurser. Ett tredje bidrag kan handla om fantasi och föreställningsförmåga som strategi. På grund av globalisering, migration och kommunikation som snabbt tar oss över jordklotet uppstår möten mellan människor med olika erfarenheter, traditioner, kulturer och religioner. Detta innebär nya utmaningar som inte bör lösas genom att dela in människor i påstått homogena grupper och försöka lösa konflikter och oenighet mellan dessa grupper. Den feministiska religionsfilosofin med dess utmaningar - att granska maktstrukturer, söka alternativa bilder och våga göra nya tolkningar av religioners funktioner och betydelser i ljuset av feministisk teori - riktar blicken mot mellanmänskliga relationer, oavsett religionstillhörighet.

This dissertation develops a public practical theology of education. It argues that education is a practice that “schools the imagination,” forming individuals and communities to operate within social imaginaries that have been shaped by a latent, anti-material, and individualistic worldview. This project aims to show that public education is a viable site for theological reflection and that the results of that reflection can generate proposals for the transformation of both religion and education. It considers how the American social imaginary is maintained by educational practices and the ways these practices influence conceptions of knowledge and human purpose. The assumption is that the shaping influence of the imaginary is not manifested so much in the content of school curricula, but tacitly exists in pedagogical processes and the explicit and implicit goals of the US educational enterprise. Using a qualitative and quantitative mixed-method approach, the project develops the construct of conscientização natal, a pedagogy of birth with utopian anthropological dimensions. Grace Jantzen’s theology and philosophy of religion and the liberative pedagogical insights of Paulo Freire are central to the constructive work. Jantzen and Freire provide a way to interpret the telos and practice of American public education with their respective analyses of “necrophilic imagination” and “objectivizing worldviews.” Additional insights are drawn from educational sociology and history, as well as Pierre Bourdieu’s theory of practice and Cornelius Castoriadis’ concept of the social imaginary. The dissertation begins by developing a theology of education, doing so with practical theological methods informed by liberation and public theologies. It proceeds to provide historical and cultural-sociological studies drawn from educational literature, amplified by a quantitative study of 125 survey participants on their understandings of the relationship between education and spirituality. The primary discoveries in these three studies are analyzed, then reflected upon theologically, yielding proposals for the transformation of practice and theory in both education and religion. For practical theologians, the project develops a robust understanding of practice that links patterns of action to social imaginaries, providing an example of how practical theology might consider issues of broad public concern.