The subject of time has long been a subject of fascination by philosophers and researchers alike: What is it? How can it be measured? Is it connected to the larger metaphysical meaning of life (e. g. eternal life, absorption, reincarnation, etc.)? Having some standard measurement of time became a pressing contemporary issue in the Victorian Era as international traveling and communications became more typical. Also, the prominent role of evolution as propagated by Charles Darwin’s ‘Theory of Natural Selection’ questioned the long accepted Christian beliefs in the biblical ‘Creation’. This forced Victorians to seriously consider the subjects of origin and chronology. It was into this shifting and modernist environment that the Theosophical Society was established emerging out of Spiritualism. H. P. Blavatsky, along with Henry S. Olcott and several other founding members, formed this organization as a means of discovering hidden truths and learning practical occult methods and exercises. Indisputably, Blavatsky was one of the leading forces of this Society and her natural intellect combined with her vast, occult writings brought about one of the most distinctive and philosophical doctrines in the Theosophical belief system — a soteriological view of time. Using her philosophy of time, Blavatsky was able to create the ultimate Victorian mythos that could combine science and world religions into one unified and religious modernist system. This thesis will diachronically study Blavatsky’s writings on time, soteriology and chronology. It will begin in the early days when her philosophy was largely borrowed from comparative mythographers, and trace her writings up until the late 1880s when it became mixed with Hindu and Buddhist notions of time and salvation. While studying the evolution of time and its role in Blavatsky’s teachings is the focal point of this study, the secondary purpose is to examine this system as a Victorian mythology that typified the time period along with its hopes, fears and social anxieties.

<p>Målet är att få en bättre förståelse för hur det abstrakta måleriet uppkommit och för att göra detta möjligt har jag valt att utgå ifrån en av de abstrakta pionjärerna, Piet Mondrian. I undersökningen finns ett fokus på att ta reda på vilka hans inspirationskällor var och hur de återspeglar sig i hans konst. En diskussion och bildanalys förs kring ett antal av Mondrians målningar samt ett par jämförelser görs med konstnären Toorop. Det finns en kortare förklaring av neoplasticismen, teosofin och en sammanfattning av teosofins roll för de abstrakta pionjärerna.</p><p>Det jag kommit fram till är att teosofin hade en stor betydelse för Mondrian, men inte lika stor betydelse som personerna som förmedlade den och som kom att bli inspirationskällor för honom. Enligt mig är den mest betydande målningen Evolution från tidigt 1900-tal. Under denna tid sker mycket i Mondrians privata och professionella liv. I målningen kan vi utläsa både inspirationskällor och teknik. Det som betydde mest för Mondrian var färgen (före formen) samt de delar ur teosofin som han plockade efter att ha låtit sig inspireras av Toorop, Steiner och Schoenmaeker.</p>

Målet är att få en bättre förståelse för hur det abstrakta måleriet uppkommit och för att göra detta möjligt har jag valt att utgå ifrån en av de abstrakta pionjärerna, Piet Mondrian. I undersökningen finns ett fokus på att ta reda på vilka hans inspirationskällor var och hur de återspeglar sig i hans konst. En diskussion och bildanalys förs kring ett antal av Mondrians målningar samt ett par jämförelser görs med konstnären Toorop. Det finns en kortare förklaring av neoplasticismen, teosofin och en sammanfattning av teosofins roll för de abstrakta pionjärerna. Det jag kommit fram till är att teosofin hade en stor betydelse för Mondrian, men inte lika stor betydelse som personerna som förmedlade den och som kom att bli inspirationskällor för honom. Enligt mig är den mest betydande målningen Evolution från tidigt 1900-tal. Under denna tid sker mycket i Mondrians privata och professionella liv. I målningen kan vi utläsa både inspirationskällor och teknik. Det som betydde mest för Mondrian var färgen (före formen) samt de delar ur teosofin som han plockade efter att ha låtit sig inspireras av Toorop, Steiner och Schoenmaeker.