No description available.

Téma doktorské práce je zaměřeno na analýzu zpracování signálů v širokopásmových multimediálních sítích a systémech budoucnosti, kde se předpokládají systémy s ultra vysokým rozlišením (UHDTV), vysokým snímkovým kmitočtem (HFR) a stereoskopické systémy (3D). Tyto systémy budou umožňovat vysoce účinnou zdrojovou kompresi obrazu, zvuku a dat a také jejich vysoce účinný přenos, a to jak při volném vysílání (např. DVB-T2), tak ve službách placené televize (např. IPTV). Cílem práce je analýza a vyhodnocení kvality obrazu a služeb v těchto systémech na základě objektivních metrik a subjektivních testů. Práce se dále zaměřuje na analýzu vnímané kvality u stereoskopické televize, kódovací účinnost moderních stereoskopických enkoderů a vlivu sekvencí na uživatelský komfort.

Frame rate is a fundamental element of creating the illusion of movement in video based media. For almost a century film has been produced in agreement with a standard frame rate of 24 frames per second, originally established due to technical limitations. This number lives on for films today, despite many technological innovations and other video based media formats straying from this standard. With contemporary video technology, content cannot only be recorded in higher frame rate; frames can also be artificially interpolated. So called Frame Interpolation technology now comes as a pre-installed feature on most televisions. As a consequence, this has formed a debate on how video based media should be presented, not least when it is artificially generated outside of the creators’ control. This study therefore aims to explore how manipulation of a video clip’s frame rate influences the viewer experience and thereby if the use of Frame Interpolation technology in televisions is justified. A study was conducted wherein participants were shown video clips in their original frame rate and compared them to artificially manipulated copies. The results showed that there is no definitive frame rate that is preferred by all participants and that some participants did not perceive any difference at all. It is also shown that the artificial manipulation of frame rate is generally not appreciated, and that criticisms against its use are misguided in terms of content shown. It is then discussed how television manufacturers should reconsider the use of Frame Interpolation technology. Lastly, we affirm how the results of this study are limited in accuracy by its scope. Further exploration of the subject is suggested to further consider these results found here and the results of earlier papers. / Bildhastigheten i videobaserad media är en fundamental aspekt i hur vi översätter stillbild till rörlig bild. Sedan ett sekel tillbaka produceras film enligt en standard bildhastighet på 24 bilder per sekund, på grund av tekniska begränsningar. Den siffran lever kvar än idag, trots tekniska innovationer samt andra videobaserade medier som töjt på denna standard. Med modern teknik kan media inte bara spelas in i högre bildhastigheter; bilder kan också artificiellt interpoleras. Frame Interpolation-teknik som den kallas kommer numera förinställd på de flesta tv-apparater. Som konsekvens har det förts debatt för och emot högre bildhastigheter, inte minst när de manipuleras av tv-tillverkare utöver skaparnas kontroll. Den här studien vill ta reda på hur manipulering av ett videoklipps bildhastighet påverkar människors känslomässiga tittarupplevelse och därigenom om bruk av Frame Interpolation-teknik i tv-apparater är motiverad. Undersökningen testade deltagarna genom att visa klipp i sin ursprungliga bildhastighet i jämförelse med artificiellt manipulerade kopior. Studien visade att det inte binärt går att bestämma en bildhastighet som deltagarna fann definitivt bäst och att skillnaden inte är uppenbar för alla. Resultatet visar också att artificiell manipulering av bildhastighet inte uppskattas, och att kritiken riktar sig mot fel innehåll. Det diskuteras därför om tv-tillverkare bör överväga användningen av Frame Interpolation-teknik. Slutligen klargörs det varför man ska ställa sig kritisk inför resultaten utifrån studiens begränsningar. Vidare forskning föreslås som kan stödja studiens och liknande studiers slutsatser.