Antalet ensamkommande barn har sedan 2006 ökat oavbrutet och alla dessa barn blir placerade på HVB-hem eller i familjehem. Forskning visar att detta är en utsatt grupp som kan ha svårt att ta sig in på arbetsmarknaden på grund av diskriminering. Forskning visar att arbete, utbildning och socialt nätverk är viktigt för att kunna etableras i samhället. Personalen på HVB-hemmen är några av de personer som står de ensamkommande barnen närmast och därmed kan stötta barnen i vägen till etablering.  I denna kvalitativa studie undersöks därför vilka perspektiv och erfarenheter personalen på HVB-hem för ensamkommande barn har på barnens möjlighet till etablering. Empirin består av sex semistrukturerade intervjuer genomförda på HVB-hem i södra Sverige. Dessa har sedan analyserats med hjälp av analysmetoden fenomenografi. Med hjälp av denna analys hittades åtta kategorier. Dessa har sedan analyserats med hjälp av Bourdieus kapitalteori samt begreppet stereotypisering.  Resultatet visade att informanterna beskriver de ensamkommande barnens sociala nätverk och kunskaper om samhället som begränsade, men att barnen har möjligheter att förstärka dessa. De kunskaper barnen har med sig från hemlandet menar informanterna inte alltid passar in och de behöver därmed läras om. En utmaning för de ensamkommande barnen är att de blir stereotypiserade av det svenska samhället, vilket kan försvåra deras väg till etablering.