<p>Enligt rådets förordning 4064/89, om kontroll av företagskoncentrationer, är det kommissionen som kontrollerar och granskar företagskoncentrationer. Den så kallade ”one stop shop-principen” innebär att företag som genomför en fusion med gemenskapsdimension endast ska behöva vända sig till en instans, det vill säga kommissionen för att få en bedömning avseende fusionens förenlighet med den gemensamma marknaden. Eftersom kommissionen är ensam beslutsinstans är det därmed också kommissionen som har fått utforma standarden för vilken bevisning och vilka antaganden som anses tillräckliga för att bevisa att en skadlig företagskoncentration föreligger. Förstainstansrätten har sedan den installerades 1989 haft funktionen att handlägga överklaganden av kommissionens beslut i konkurrensärenden. Fram tills nyligen har förstainstansrätten endast kommenterat formella felaktigheter i kommissionens beslut. I tre nya avgöranden, Airtours plc mot kommissionen, Schneider Electric SA mot kommissionen samt Tetra Laval BV mot kommissionen, har förstainstansrätten emellertid upphävt kommissionens beslut med anledning av materiella felaktigheter. Förstainstansrätten har underkänt kommissionens bevisning och slutsatsdragande och konstaterat att någon skadlig företagskoncentration inte var förhanden i något av de tre fallen. Det ovan beskrivna kan tolkas som att det finns en uppfattning från förstainstansrättens sida att kommissionen har varit för skönsmässig i sina bedömningar och att en standard måste fastställas när det gäller kontrollen av företagskoncentrationer. Problemformulering Har förstainstansrätten lagt grunden för nya standarder när det gäller kraven för vad som är godtagbar bevisning och godtagbart slutsatsdragande i mål om företagsfusioner?</p>

<p>Genom de omarbetade direktiven, 2004/18/EG (klassiska direktivet) och 2004/17/EG (försörjningsdirektivet), har det tillkommit nya regleringar beträffande offentlig upphandling. De nya direktiven har till syfte att förbättra regelsystemet för att bättre uppnå syftet med lagstiftningen om offentlig upphandling. I båda direktiven har det tillkommit bestämmelser om användningen av ramavtal samt bestämmelser om de båda nya tilldelningsförfarandena elektronisk auktion och dynamiska inköpssystem. I det klassiska direktivet har det tillkommit ett nytt upphandlingsförfarande, konkurrenspräglad dialog. I dessa nya bestämmelser i de konsoliderade direktiven om offentlig upphandling kommer regleringar som bl a innehåller skrivningen att de upphandlande enheterna inte får använda det aktuella förfarandet på ett sätt som hindrar, begränsar eller snedvrider konkurrensen.Denna skrivning tycks vara hämtad från konkurrensbegränsningsreglerna i artikel 81 och 82 i EG-fördraget. Uppsatsen behandlar vad denna skrivning i det klassiska - direktivet har för betydelse inom upphandlingsrätten. Innebär skrivningen att den upphandlande enheten inte får hindra, begränsa eller snedvrida konkurrensen på ett sätt som är förbjudet enligt artikel 81 och 82 i EGF, d.v.s. skall man göra en analog tillämpning av förbuden i artikel 81 och 82 EGF vid tolkningen av skrivningen. Alternativt finns det en för offentlig upphandling egen modell för vad som hindrar, begränsar eller snedvrider konkurrensen. Uppsatsen fokuserar i mångt och mycket på förhållandet mellan ”skrivningen” och artikel 2 (i det klassiska direktivet) som ger uttryck för de EG-rättsliga principerna som ligger till grund för att syftet med upphandlingsreglerna uppnås, d.v.s. att offentlig upphandling öppnas för konkurrens. Ger ”skrivningen” något utökat skydd utöver det skydd som de EG-rättsliga principerna ger för att en upphandlande enhet inte skall snedvrida konkurrensen.</p> / <p>Through the revised directives, 2004/18/EG (The Classical directive) and 2004/17/EG (The Directive of supply), new rules have been brought in concerning public procurement. The new directives have the purpose to improve the system of regulation to better achieve the purpose with the legislation of public procurement. In both directives new regulations about the new procedures of awarding contracts, Dynamic purchasing systems and Electronic auctions, and the use of Framework agreements have been brought in. In the Classical directive a new procedure of public procurement has been brought in, i.e. so-called Competitive dialogue. In these new regulations there are rules which, among other things, contains the writing “contracting authorities may not use the procedure in such a way as to prevent, restrict or distort competition”. This writing seem to be descended from the rules of limiting competition in article 81 and 82 in the EC-treaty. This thesis is about the meaning of this writing in the Classical directive of public procurement within the law of public procurement. Is the meaning of the writing that a contracting authority may not prevent, restrict or distort competition in a way that is forbidden in article 81 and 82 in the EC-treaty, i.e. will you make an analogue application of the prohibitions in article 81 and 82 in the interpretation of the writing. Alternatively is there a special model in the law of public procurement of what prevents, restricts or distorts competition? This thesis is, in a large extent, focusing on the relationship between “the writing” and article 2 in the Classical directive. Article 2 express the principles of EC-law which is fundamental for the purpose of the law of public procurement to be achieved, i.e. that public procurement is being opened-up to competition. Does the “writing” give any further protection exceeding that protection being given by the principles of EC-law, article 2, for a contracting authority not to distort the competition?</p>

Enligt rådets förordning 4064/89, om kontroll av företagskoncentrationer, är det kommissionen som kontrollerar och granskar företagskoncentrationer. Den så kallade ”one stop shop-principen” innebär att företag som genomför en fusion med gemenskapsdimension endast ska behöva vända sig till en instans, det vill säga kommissionen för att få en bedömning avseende fusionens förenlighet med den gemensamma marknaden. Eftersom kommissionen är ensam beslutsinstans är det därmed också kommissionen som har fått utforma standarden för vilken bevisning och vilka antaganden som anses tillräckliga för att bevisa att en skadlig företagskoncentration föreligger. Förstainstansrätten har sedan den installerades 1989 haft funktionen att handlägga överklaganden av kommissionens beslut i konkurrensärenden. Fram tills nyligen har förstainstansrätten endast kommenterat formella felaktigheter i kommissionens beslut. I tre nya avgöranden, Airtours plc mot kommissionen, Schneider Electric SA mot kommissionen samt Tetra Laval BV mot kommissionen, har förstainstansrätten emellertid upphävt kommissionens beslut med anledning av materiella felaktigheter. Förstainstansrätten har underkänt kommissionens bevisning och slutsatsdragande och konstaterat att någon skadlig företagskoncentration inte var förhanden i något av de tre fallen. Det ovan beskrivna kan tolkas som att det finns en uppfattning från förstainstansrättens sida att kommissionen har varit för skönsmässig i sina bedömningar och att en standard måste fastställas när det gäller kontrollen av företagskoncentrationer. Problemformulering Har förstainstansrätten lagt grunden för nya standarder när det gäller kraven för vad som är godtagbar bevisning och godtagbart slutsatsdragande i mål om företagsfusioner?

Genom de omarbetade direktiven, 2004/18/EG (klassiska direktivet) och 2004/17/EG (försörjningsdirektivet), har det tillkommit nya regleringar beträffande offentlig upphandling. De nya direktiven har till syfte att förbättra regelsystemet för att bättre uppnå syftet med lagstiftningen om offentlig upphandling. I båda direktiven har det tillkommit bestämmelser om användningen av ramavtal samt bestämmelser om de båda nya tilldelningsförfarandena elektronisk auktion och dynamiska inköpssystem. I det klassiska direktivet har det tillkommit ett nytt upphandlingsförfarande, konkurrenspräglad dialog. I dessa nya bestämmelser i de konsoliderade direktiven om offentlig upphandling kommer regleringar som bl a innehåller skrivningen att de upphandlande enheterna inte får använda det aktuella förfarandet på ett sätt som hindrar, begränsar eller snedvrider konkurrensen.Denna skrivning tycks vara hämtad från konkurrensbegränsningsreglerna i artikel 81 och 82 i EG-fördraget. Uppsatsen behandlar vad denna skrivning i det klassiska - direktivet har för betydelse inom upphandlingsrätten. Innebär skrivningen att den upphandlande enheten inte får hindra, begränsa eller snedvrida konkurrensen på ett sätt som är förbjudet enligt artikel 81 och 82 i EGF, d.v.s. skall man göra en analog tillämpning av förbuden i artikel 81 och 82 EGF vid tolkningen av skrivningen. Alternativt finns det en för offentlig upphandling egen modell för vad som hindrar, begränsar eller snedvrider konkurrensen. Uppsatsen fokuserar i mångt och mycket på förhållandet mellan ”skrivningen” och artikel 2 (i det klassiska direktivet) som ger uttryck för de EG-rättsliga principerna som ligger till grund för att syftet med upphandlingsreglerna uppnås, d.v.s. att offentlig upphandling öppnas för konkurrens. Ger ”skrivningen” något utökat skydd utöver det skydd som de EG-rättsliga principerna ger för att en upphandlande enhet inte skall snedvrida konkurrensen. / Through the revised directives, 2004/18/EG (The Classical directive) and 2004/17/EG (The Directive of supply), new rules have been brought in concerning public procurement. The new directives have the purpose to improve the system of regulation to better achieve the purpose with the legislation of public procurement. In both directives new regulations about the new procedures of awarding contracts, Dynamic purchasing systems and Electronic auctions, and the use of Framework agreements have been brought in. In the Classical directive a new procedure of public procurement has been brought in, i.e. so-called Competitive dialogue. In these new regulations there are rules which, among other things, contains the writing “contracting authorities may not use the procedure in such a way as to prevent, restrict or distort competition”. This writing seem to be descended from the rules of limiting competition in article 81 and 82 in the EC-treaty. This thesis is about the meaning of this writing in the Classical directive of public procurement within the law of public procurement. Is the meaning of the writing that a contracting authority may not prevent, restrict or distort competition in a way that is forbidden in article 81 and 82 in the EC-treaty, i.e. will you make an analogue application of the prohibitions in article 81 and 82 in the interpretation of the writing. Alternatively is there a special model in the law of public procurement of what prevents, restricts or distorts competition? This thesis is, in a large extent, focusing on the relationship between “the writing” and article 2 in the Classical directive. Article 2 express the principles of EC-law which is fundamental for the purpose of the law of public procurement to be achieved, i.e. that public procurement is being opened-up to competition. Does the “writing” give any further protection exceeding that protection being given by the principles of EC-law, article 2, for a contracting authority not to distort the competition?