Modern populärkultur verkar under de senaste åren ha framfört en trend i att gestalta sina antagonister som flerdimensionella. Men är komplexitet det enda sättet att göra en antagonist intressant på? I denna fallstudie undersöks antagonisterna i BioShock och Heathers: The Musical, för att förstå den tematiska funktionen av en komplex och en enkel antagonist. Det sker med ett scenurval som identifierar berättelsernas tematik och förtydligar antagonisternas karaktärsdrag. Scenerna förtydligar om antagonisterna är runda eller platta, hur de bedöms inom moral och makt samt framför vad de har för funktion i berättelsernas tematiska mål. Resultatet visar att den enkla antagonisten förespråkar en ytlig ideologi som den sprider och ger komplexitet till andra karaktärer, medan den komplexa antagonisten ger tillfälle till reflektion inom moralen av sin egen ideologi. Slutsatsen av studien blir att de två antagonisttyperna fyller användbara funktioner beroende på hur djupgående en berättelse är villig att utforska ett problem eller ideologi.