I den traditionella bilden av hur Sverige som land och kultur utforskades börjar resan under 1800-talets senare hälft med Artur Hazelius och Bror Emil Hildebrand, som representerar två olika ben i den svenska kulturarvsforskningens historia. Hazelius, Nordiska Museets skapare, står i den traditionen för folklivsforskningens framväxt och Hildebrand, som representerade Statens historiska museum, för den vetenskapliga arkeologisk-historiska forskningens framväxt. Detta är i någon mån sant, men lika sant är att det finns en intressant förhistoria till 1800-talets forskningar. Det fanns en mångfald personer som särskilt under1700-talets andra hälft intresserade sig för folklig kultur och traditioner, och som skrev ned sina tolkningar i så kallade ortsbeskrivningar. Dessa beskrivningar var oftast avgränsade till kulturyttringar i en stad, socken, ett län eller landskap. Det handlade i hög grad om ekonomiska förhållanden – egendom och arbete– men också om fornminnen, dialekter, klädedräkt, byggnadstradition och märkvärdiga händelser. Drygt 300 av dessa beskrivningar trycktes också och spreds under 1700-talet, en rörelse som jag kartlagt och beskrivit i min avhandling Fäderneslandets rätta beskrivning från 2004. Ytterligare ett omfattande men inte närmare känt antal beskrivningar trycktes aldrig men har bevarats i offentliga arkiv och samlingar. 1700-talets beskrivningsprojekt förebådade det följande seklets mer systematiska utforskningar av svensk folkkultur, men det är fortfarande dåligt känt även bland personal på museer, bibliotek och arkiv med ansvar för bevarande av regionaltkulturarv. Den här skriften är ett försök att belysa de ideologiska sammanhang som litteraturen tillkom i. Särskilt det sista kapitlet, där jag för in kulturgeografisk och konstvetenskapligteori i tolkningarna, har tillkommit efter avhandlingen men även delar av kapitlet om Hülphers som författare och en del nya exempel på vad som behandlades i ortsbeskrivningarna (se första kapitlet). Boken är upplagd så att först kommer ett inledande kort kapitel där den tidigare forskningen belyses, och där jag också ger två exempel på hur den ortsbeskrivande litteraturen såg ut. I det andra kapitlet beskrivs den så kallade hushållningsideologin som färgade många ortsbeskrivningar. Författarna drevs av en vilja att förbättra den lokala ekonomin, och i förlängningen även den nationella, på olika sätt. Det tredje kapitlet är en studie av 1700-talets mest tongivande topografiska författare Abraham Abrahamsson Hülphers. Där skildras hur han som ung företog en omfattande resa genom Dalarna som sedan blev grunden för en mycket detaljerad skildring av landskapet.