När den amerikanska investmentbanken Lehman Brothers ansökte om konkurs den 15 september 2008 ökade oron på den globala finansiella marknaden. Detta ledde till svårigheter för finansiella aktörer i Sverige att finansiera sin verksamhet eftersom det blev dyrare att ta upp lån internationellt samtidigt som misstänksamheten gentemot andra aktörer pressade upp riskpremierna. Vid denna tidpunkt var inflationsnivån i Sverige den högsta på 15 år vilket fick Riksbanken att höja styrräntan dagarna innan konkursansökan. När den amerikanska investmentbanken Lehman Brothers ansökte om konkurs den 15 september 2008 ökade oron på den globala finansiella marknaden. Detta ledde till svårigheter för finansiella aktörer i Sverige att finansiera sin verksamhet eftersom det blev dyrare att ta upp lån internationellt samtidigt som misstänksamheten gentemot andra aktörer pressade upp riskpremierna. Vid denna tidpunkt var inflationsnivån i Sverige den högsta på 15 år vilket fick Riksbanken att höja styrräntan dagarna innan konkursansökan. Uppsatsens undersökning har till stor del bestått av en litteraturstudie. Utöver detta har även en intervju genomförts med riksbankschefen Stefan Ingves. Materialet som har använts har främst tagits från Riksbanken. Riksbanken vidtog ett flertal åtgärder för att stärka den svenska finansmarknadens motståndskraft. Åtgärderna var under krisens gång en kombination av penningpolitik och finansiella stabiliseringsåtgärder. Utöver räntejusteringar erbjöds bland annat obegränsade lånemöjligheter till Riksbankens motparter, vilket enligt Stefan Ingves även var den viktigaste åtgärden. Detta syftade främst till att sänka den allmänna räntenivån och återskapa förtroendet på den svenska finansiella marknaden. Till följd av Riksbankens åtgärder föll den allmänna räntenivån. Vilka effekter Riksbankens åtgärder hade på inflations och BNP utvecklingen är dock svårt att fastställa då utvecklingen av dessa berodde på flera olika faktorer. Riksbankens agerande under finanskrisen stämmer väl överens med vad teorierna förespråkar. Problemet med de penningpolitiska teorierna är att handlingsutrymmet begränsas när styrräntan närmar sig nollgränsen samtidigt som konjunkturnedgången är ihållande. Trots att Riksbanken agerade i enlighet med de penningpolitiska teorierna kan händelseförloppet inte enbart förklaras av dessa. Riksbanken agerande som en Lender of Last Resort är teorienlig förutom att en alldeles för låg straffränta togs ut.