<p>Aim</p><p>The aim of this study has been to inquire into how the Swedish Golf Federation can make their implementation organization more efficient. The intention with the essay has also been to conclude with a proposal for organization structure for the Swedish Golf Federation. The questions of issue have been: How does today’s implementation organization look like? At which level and within which areas do the interviewees consider that the major problems are found today? How do the interviewees consider that the implementation organization should look like?</p><p>Method</p><p>Through a strategic selection in cooperation with the assigner the Swedish Golf Federation 15 interviewees have been chosen. The data collection has been executed in form of semi structured interviews.</p><p>Results</p><p>Today’s organization for implementation consists of one central function in Golfens hus with approximately 75 salaried employees, 21 district federations and 485 clubs. The data has shown that Golfens hus has the responsibility for the implementation, but the district federations are in most cases involved in the process. The size of the districts varies from 5 to 69 member clubs and the membership fee from each member to the district federation varies between 5 and 24 Swedish crowns in the different districts. Because of that, the different district federations have very different resources and therefore widely varying conditions to run their activity in the district. This results in an inefficient implementation process and an inefficient communication through the organization. The mid level in the organization should instead consist of 7 to 9 equally sized regions with salaried employees which should serve as an efficient implementation- and communication-channel.</p><p>Conclusions</p><p>The Swedish Golf Federation should change the structure in the organization for implementation. It should create a number of bigger regions on mid level between Golfens hus and the clubs. This level which today consists of 21 district federations should assemble the resources into a smaller number of regions. These would get more economic resources to be able to run a more efficient activity and can serve as a better link between central- and local level.</p> / <p>Syfte och frågeställningar</p><p>Syftet med denna uppsats har varit att undersöka hur Svenska Golfförbundet kan effektivisera sin genomförandeorganisation. Avsikten har också varit att uppsatsen ska utmynna i ett förslag till organisationsstruktur för Svenska Golfförbundet. Frågeställningarna har varit: Hur ser dagens organisation för genomförande ut? På vilken nivå och inom vilka områden anser intervjupersonerna att de största problemen finns idag? Hur anser intervjupersonerna att organisationen för genomförande bör se ut?</p><p>Metod</p><p>Genom ett strategiskt urval i samarbete med uppdragsgivaren Svenska Golfförbundet har 15 intervjupersoner valts ut. Datainsamlingen har skett i form av semistrukturerade intervjuer i uppsökande form.</p><p>Resultat</p><p>Dagens organisation för genomförande består av en central verksamhet i Golfens hus med cirka 75 anställda tjänstemän, 21 distriktsförbund och 485 klubbar. Datan har visat att Golfens hus har ansvar för genomförandet, men distriktsförbunden är oftast delaktiga i processen. Distriktens storlek pendlar från 5 till 69 medlemsklubbar och avgiften för varje medlem till sitt distriktsförbund varierar mellan 5 och 24 kronor i de olika distrikten. Detta leder till att de olika distriktsförbunden har väldigt olika stora resurser och därmed vitt skilda förutsättningar att driva verksamheten i sina distrikt. Detta resulterar i en ineffektiv genomförandeprocess och en ineffektiv kommunikation i organisationen. Mellannivån i organisationen bör istället bestå av 7-9 lika stora regioner med anställd personal som ska fungera som en effektiv kommunikations- och genomförandekanal.</p><p>Slutsats</p><p>Svenska Golfförbundet bör förändra strukturen i organisationen för genomförande. Det bör skapa ett antal större regioner på mellannivå mellan Golfens hus och klubbarna. Denna nivå som idag utgörs av 21 distriktsförbund, bör samla resurserna i ett mindre antal större regioner. Dessa skulle få mer ekonomiska resurser för att kunna bedriva en effektiv verksamhet och kunna fungera bättre som en länk mellan central och lokal nivå.</p>

<p>Aim</p><p>The Swedish government has allocated a milliard Swedish Crowns on the project ”Ett handslag med idrotten”, (A handshake with sports), to make it possible for more children to participate in sports. The project goes on for four years and my work is an evaluation of the projects that have received fundings from Gästriklans Idrottsförbund for the second year. One aim is to see how many pupils that have been involved with the projects and especially the numbers of pupils earlier not active in a sport club and the number of girls. It is interesting to see what’s in common in the sport clubs that have had a large number from those two groups. Another purpose is to see what consequences the project has had for the sport clubs that have been involved.</p><p>Methods</p><p>A questionnaire that was sent to 21 sport clubs that had received fundings the first year was used as a prestudy. All the sport clubs answered and and the answers was used to improve the questions for year two. The new questionnaire was sent to the 40 sport clubs that had received funding the second year and 39 sport clubs have answered.</p><p>Results and discussion</p><p>3695 pupils have participated in the activities organized by the clubs that have recived fundings. 1221 of them were girls and 863 were not earlier active in a sport club. The sport clubs that have engaged most pupils are those who are able to have large groups like team sports and gymnastics. They also seem to be most effective from an economic point of wiew. They have however not engaged a majority of girls or a majority of children not earlier active in sport clubs. The sport clubs that has succeeded best with this are clubs for individual sports and those who have let the pupils try different activities, often the sport club of the school. A number of them have had activities intended only for girls or earlier not active pupils. The results must be carefully interpreted since the basis in small and 6 sport clubs have not answered the question about how many earlier not active in a sport club that have participated in their activities. Among them who have answered this question the mean cost for each child earlier not active in a sport club is 794 Swedish crowns. The main purpose that the money has been used for is material and cost for leaders. The big costs for the leaders result in dependence of new money to be able to continue the activities. At the same time many sport clubs shunt the pupils to their ordinary activities and start new groups for beginners. It is also a promising sign for the future that the knowledge about the sport clubs has grown in their surroundings. The conclusion is that there is two ways to get girls and pupils not earlier active in sport clubs more active. Either you try to get more pupils to start with sports or you can try to get the pupils that are already members in sport clubs to continue their training when they grow older. If you want to reach a majority of earlier not active in sport clubs and girls, especially among the older children a possible way according to this investigation, is to give priority to individual sports and clubs that let the pupils try different activities, preferable activities intended only for earlier not active pupils or/ and girls. If the aim is to get as many as possible to continue with their sports when they grow older you should prioritize clubs with many members, and by giving them better opportunities to exercise during daytime, in conjunction with or during the school day facilitate to continue their exercising. A reflection is that maybe the team sports must create new activities to meet the needs of the older pupils that want to exercise just for fun.</p> / <p>Aim</p><p>The Swedish government has allocated a milliard Swedish Crowns on the project ”Ett handslag med idrotten”, (A handshake with sports), to make it possible for more children to participate in sports. The project goes on for four years and my work is an evaluation of the projects that have received fundings from Gästriklans Idrottsförbund for the second year. One aim is to see how many pupils that have been involved with the projects and especially the numbers of pupils earlier not active in a sport club and the number of girls. It is interesting to see what’s in common in the sport clubs that have had a large number from those two groups. Another purpose is to see what consequences the project has had for the sport clubs that have been involved.</p><p>Methods</p><p>A questionnaire that was sent to 21 sport clubs that had received fundings the first year was used as a prestudy. All the sport clubs answered and and the answers was used to improve the questions for year two. The new questionnaire was sent to the 40 sport clubs that had received funding the second year and 39 sport clubs have answered.</p><p>Results and discussion</p><p>3695 pupils have participated in the activities organized by the clubs that have recived fundings. 1221 of them were girls and 863 were not earlier active in a sport club. The sport clubs that have engaged most pupils are those who are able to have large groups like team sports and gymnastics. They also seem to be most effective from an economic point of wiew. They have however not engaged a majority of girls or a majority of children not earlier active in sport clubs. The sport clubs that has succeeded best with this are clubs for individual sports and those who have let the pupils try different activities, often the sport club of the school. A number of them have had activities intended only for girls or earlier not active pupils. The results must be carefully interpreted since the basis in small and 6 sport clubs have not answered the question about how many earlier not active in a sport club that have participated in their activities. Among them who have answered this question the mean cost for each child earlier not active in a sport club is 794 Swedish crowns. The main purpose that the money has been used for is material and cost for leaders. The big costs for the leaders result in dependence of new money to be able to continue the activities. At the same time many sport clubs shunt the pupils to their ordinary activities and start new groups for beginners. It is also a promising sign for the future that the knowledge about the sport clubs has grown in their surroundings. The conclusion is that there is two ways to get girls and pupils not earlier active in sport clubs more active. Either you try to get more pupils to start with sports or you can try to get the pupils that are already members in sport clubs to continue their training when they grow older. If you want to reach a majority of earlier not active in sport clubs and girls, especially among the older children a possible way according to this investigation, is to give priority to individual sports and clubs that let the pupils try different activities, preferable activities intended only for earlier not active pupils or/ and girls. If the aim is to get as many as possible to continue with their sports when they grow older you should prioritize clubs with many members, and by giving them better opportunities to exercise during daytime, in conjunction with or during the school day facilitate to continue their exercising. A reflection is that maybe the team sports must create new activities to meet the needs of the older pupils that want to exercise just for fun.</p>

<p>Syfte och frågeställningar</p><p>Syftet med uppsatsen är att kartlägga säkerhetsansvarigas och supporterföreningarnas syn på supporterproblematiken i dagens fotbollssverige och se om där går att finna några likheter eller skillnader.</p><p>Hur ser de tillfrågade på den egna klubbens problematik?</p><p>Hur ser de tillfrågade på problemen med casualsupportrar?</p><p>Hur ser de tillfrågade på medias inflytande på supporterproblematik?</p><p>Hur ser de tillfrågade på förbundets arbete med supporterproblematik?</p><p>Hur fungerar samarbete och utbyte mellan föreningarna?</p><p>Metod:</p><p>För att kunna besvara vår frågeställning så valde vi ut dom fem största publiklagen inom svensk fotboll nämligen Allmänna Idrottsklubben (AIK), Djurgårdens Idrottsförening (DIF), Hammarby Idrottsförening (HIF), Idrottsföreningen Kamraterna Göteborg (IFK Göteborg) och Malmö Fotbollsförening (MFF). För att hjälpa oss att besvara frågorna intervjuade vi supporterordförande och säkerhetsansvarig i dessa klubbar.</p><p>Resultat:</p><p>Läktarkulturen och supporterkulturen har växt väldigt mycket dom senaste åren och med den har supporterproblematiken också ökat. Alla tillfrågade är kritiska till Svenska Fotbollförbundet och deras inställning till säkerheten på och utanför de allsvenska arenorna. Det hörs även kritiska röster om hur media rapporterar och hur det kan bidra till rekryteringen av s.k. casulsupportrar. Casualkulturen anses också vara på uppgång i Sverige och många av dom tillfrågade klubbarna tycker sig ha problem med detta. De tillfrågade framhåller även vikten av ett gott samarbete mellan supporterklubb och idrottsföreningen för att underlätta säkerhetsarbetet.</p><p>Slutsats:</p><p>De slutsatser som kan dras efter avslutad studie är att antalet casulassupportrar enligt de tillfrågade ser ut att växa den närmaste tiden. Vi drar också slutsatsen att media påverkar supporterproblematiken genom svarta rubriker om våld vilket kan bidra till en rekrytering av casulas. Beträffande Svenska Fotbollförbundet konstaterar vi att det finns en bit kvar för dem att gå, innan de gör allt för att motverka problemen, och att det största steget ligger i att förbundet bör heltidsanställa någon som kan ha fokus och kompetens på säkerhetsfrågor.</p> / <p>Aim:</p><p>The aim of our paper was to explore and find out how the concerned experience today’s problems with fan related trouble in Swedish football. The questions that we have examined:</p><p>How the questioned look at the own clubs problems and how they work with them?</p><p>How the questioned look at the problems with casuals supporters?</p><p>How the questioned consider the effect of mass media on supporter problems?</p><p>How the questioned look at the Swedish football association work with supporter problems?</p><p>How the involved clubs work together?</p><p>Method:</p><p>To answer our questions we choose the clubs with the most supporters and a history of supporter problems in Swedish football. The Clubs we chose were Allmänna Idrottsklubben (AIK), Djurgårdens Idrottsförening (DIF), Hammarby Idrottsförening (HIF), Idrottsföreningen Kamraterna Göteborg (IFK Göteborg) and Malmö Fotbollsförening (MFF). To help answer our questions we tape recorded interviewes with these clubs. We interviewed the head of security in each of the clubs and a supporter of the teams chosen.</p><p>Results:</p><p>The result that we received from the clubs we interviewed are that they all are very critical to the Swedish football association and their work with supporter problems. We have also encountered concerned voices in how newspapers report on supporter problems and many of the interviewed seems to believe that this can cause more casuals supporters to appear. We also have learned that casual supporters in Sweden are seemingly on the rise and that many clubs are expecting increasing problems in the future. The people questioned also pointed out the importance of the football club working close together with the supporters. They think that if this is done it will be easier to maintain a proper level of security in the stadiums and outside them.</p><p>Conclusions:</p><p>In conclusion we would like to point out that according to the interviewed people the number of casual supporters seems to continue to rise in the future. We also want to emphasise that the media seems to have a big part in the increase of casuals due to their sometimes romantic description of supporter related violence. We also conclude that the Swedish football association have a lot of work to do in these matters concerning supporter problems. Maybe a full time employed person working with security questions at the Swedish FA would be a good start.</p>

<p>Syfte:</p><p>Studiens syfte var att utifrån aspekterna stress, nervositet och ängslan/oro undersöka om idrottsutövaren upplever dessa känslotillstånd som positivt eller negativt för prestationen.</p><p>Studiens frågeställningar var: Hur kan positiv och negativ stress/nervositet upplevas påverka prestationen hos manliga ishockeyjuniorer? På vilket sätt upplever de manliga ishockeyjuniorerna att människor i omgivningen påverkar deras stress-/nervositetsnivå? Vad upplevs påverka prestationen mest positivt och negativt; somatisk oro, kognitiv oro eller tankar rörande självförtroende? Hur är de relaterade till varandra? Vad upplevs påverka prestationen mest; positiv eller negativ feedback? Vad händer med prestationen vid positiv/negativ oro?</p><p>Metod:</p><p>Metod som valdes till denna studie var dels ett påståendeformulär, CSAI-2R, (som undersöker hur olika känslotillstånd upplevs påverka prestationen) samt intervjuer. Formuläret låg till grund för intervjuerna, som studiens största tyngd lades på.</p><p>Undersökningspersonerna var män i åldrarna 17-21 och spelade ishockey i ett juniorlag på elitserienivå. Påståendeformuläret fylldes i av 18 personer och av dessa valdes fyra stycken ut för intervju beroende på svar som av oss ansågs intressanta för studien. Kontakt med denna klubb togs via e-post och tillgång till J20-laget gavs.</p><p>Sökningar efter relevant litteratur till bakgrundsdelen genomfördes i Idrottshögskolans bibliotekskatalog.</p><p>Resultat och slutsats:</p><p>Hela undersökningsgruppens resultat av påståendeformuläret kommer ej att redovisas. Istället lades tyngden på de fyra intervjuade, hela gruppens medelvärde är dock presenterat. Påståendeformuläret CSAI-2R visade hur mycket undersökningspersonerna upplevde att de påverkades av kognitiv, somatisk ängslan/oro och självförtroende samt hur detta upplevdes påverka deras kommande prestation (positivt eller negativt). En av de fyra undersökningspersonerna hade en genomgående upplevelse av negativ påverkan på prestationen.</p><p>Intervjusvaren stämde överens med siffrorna från påståendeformuläret bl.a. genom att ett högt självförtroende i de flesta fall upplevdes påverka prestationen positivt. Intervjun berörde, förutom påståendeformuläret, på vilket sätt människor i omgivningen påverkade prestationen, positiv och negativ feedback samt hur positiv och negativ stress/nervositet kan påverka prestationen.</p><p>Tre av fyra undersökningspersoner uppgav att de påverkades mest negativt av den kognitiva ängslan/oron, den fjärde påverkades mest negativt av den somatiska. Samtliga fyra undersökningspersoner uppgav ett högt självförtroende och det var också detta som påverkade de flesta mest positivt för prestationen.</p><p>Positiv stress/nervositet kan upplevas påverka prestationen positivt och negativ stress/nervositet kan upplevas påverka prestationen negativt. Negativ feedback påverkade undersökningspersonerna mer än positiv feedback vilket två stycken upplevde som bra för prestationen och två som dåligt för prestationen.</p> / <p>Aim:</p><p>The aim of this study was to see if athletes experience stress, nervosity and anxiety, as positive or negative influences within performance.</p><p>The issues in question were: How do athletes experience the effects of positive and negative stress/nervosity on their performance? In which way do athletes experience an effect upon their levels of stress/nerves due to people in their surroundings? What influences performance the most from both a positive and negative point of view: somatic anxiety, cognitive anxiety or thoughts about self-confidence? How are these related to each other? Which influences performance the most: positive or negative feedback? What happens to performance when positive or negative anxiety appears?</p><p>Method:</p><p>The method chosen for this study was a statement form, CSAI-2R, and interviews. The form was used for picking out persons to the interviews, which provided the substance of data for this study. The persons who were examined were men at the ages of 17-21 whom played ice hockey in a junior team at the highest level for Swedish juniors. The statement form was filled in by a total of 18 persons of which 4 were selected for an interview because their results provided the most relevant answers for the content of this study. The ice hockey club was contacted by e-mail whereupon access to this J20-team was given. Search for relevant background literature for this study was carried out in the library catalogue belonging to the University of Sport and Physical Education in Stockholm (Idrottshögskolan i Stockholm).</p><p>Results and conclusions:</p><p>The statement form CSAI-2R showed how much those examined were affected by cognitive/somatic anxiety and self-confidence, as well as how this from experience affected their forthcoming performance (positively and/or negatively). One of the four persons who were examined had a general experience of negative influence on his performance. All interview answers corresponded with the figures from the statement form, among other things that a high self-confidence in most of the cases from experience affected the performance positively. With exception of the statement form, the interview concerned the way people in the surrounding environment influenced the performance, positive and negative feedback, as well as how positive and negative stress/nervosity could affect the athlete’s performance. Three of four examined persons stated that they were affected most negatively by cognitive anxiety; the fourth person was affected most negatively by somatic anxiety. All four examined persons stated they possessed a high self-confidence and that this also had the most positive influence on their performance.</p>

<p><strong> </strong></p><p>Aim</p><p>The purpose of this study is to compare and highlight the scope for research into outdoor recreational pursuits in Sweden and Norway.</p><p> </p><p>- What are the similarities and differences in the financing of research into outdoor recreational pursuits in Sweden and Norway?</p><p>- What are the similarities and differences in forums for research into outdoor recreational pursuits in the two countries?</p><p> </p><p><strong> </strong></p><p>Method</p><p> </p><p>The method that has been used in this study consists of qualitative interviews in conjunction with an examination of the published material on the subject. The qualitative interviews have been conducted with six key figures in the field of research into outdoor recreational pursuits in Sweden and Norway where the aim was to obtain a comprehensive overview of the research undertaken in both countries. The examination of the published material has been used to complement the interviews, primarily with information from propositions and reports from relevant organisations and authorities.</p><p> </p><p><strong> </strong></p><p>Results </p><p> </p><p>Financing in Sweden is spread over several different research councils and authorities where no one organisation has an express responsibility for research into outdoor recreational pursuits. In Norway, however, The Research Council of Norway is the prime source of research funding. The institutions that maintain outdoor recreational pursuits as an academic subject offer alternative sources of funding. The forums for research into outdoor recreational pursuits in Sweden are dominated by the research programme <em>Outdoor Recreation in Change </em>together with smaller subprojects in other larger research projects. Norway has no similar larger project that focuses solely on outdoor recreational pursuits; instead research takes place primarily as subprojects in <em>Miljø 2015 </em>as well as at the academic institutions.</p><p> </p><p><strong> </strong></p><p>Conclusions</p><p> </p><p>Whereas Swedish research into outdoor recreational pursuits has strong backing from the state, chiefly through <em>Outdoor Recreation in Change</em>, Norwegian research draws its strength at the local level from its established research structures. Both the Swedish and Norwegian researchers express envy as to their neighbours' circumstances and see advantages in the way they work. The benefits of conducting research into outdoor recreational pursuits through larger research projects versus academic research are continually being reevaluated. Both countries also recognise that a definition of what constitutes research into outdoor recreational pursuits is problematic. These factors make a documentation of the extent of the research in the field very difficult.</p><p> </p> / <p><strong> </strong></p><p>Syfte och frågeställningar</p><p>Syftet med studien är att jämföra och belysa förutsättningarna för friluftslivsforskning i Sverige och Norge.</p><p>- Vilka skillnader och likheter finns gällande finansiering av friluftslivsforskning i Sverige och Norge?</p><p>- Vilka likheter och skillnader finns när det gäller olika fora för friluftslivsforskning i de båda länderna?</p><p> </p><p><strong> </strong></p><p>Metod</p><p> </p><p>Den metod som har använts i studien är kvalitativa intervjuer samt en litteraturstudie. De kvalitativa intervjuerna har gjorts med sex stycken utvalda nyckelpersoner inom friluftslivsforskningen i Sverige och Norge där målet varit att dessa ska ge en så pass uttömmande bild av friluftslivsforskningen i respektive land som möjligt. Litteraturstudien har kompletterat intervjuerna med uppgifter från huvudsakligen propositioner samt rapporter från organisationer och myndigheter.</p><p> </p><p><strong> </strong></p><p>Resultat</p><p>Det svenska finansieringsläget är spritt på flertalet olika forskningsråd och myndigheter där ingen av dessa har ett uttalat ansvar för just friluftslivsforskning. I Norge är det istället Norges forskningsråd som huvudsakligen fördelar forskningsmedel men även norska miljödepartementet samt bidrag från de institutioner som har friluftsliv som ett akademiskt ämne. När det gäller forum för friluftslivsforskning domineras det i Sverige huvudsakligen av forskningsprogrammet <em>Friluftsliv i förändring </em>samt mindre delprojekt i andra större forskningsprojekt. I Norge finns det inget liknande större projekt som fokuserar endast på friluftsliv utan istället sker forskningen huvudsakligen som delprojekt i <em>Miljö 2015 </em>samt på de akademiska institutionerna.</p><p><strong> </strong></p><p>Slutsats </p><p> </p><p>Där den svenska friluftslivsforskningen står sig stark på det statliga planet med framför allt <em>Friluftsliv i förändring</em> har norrmännen sin styrka på det lokala planet med sina etablerade forskningsmiljöer. På den svenska och norska sidan uttrycker man en avund mot grannlandets förutsättningar och ser  fördelar i vad dessa gör. Friluftslivsforskningens fördelar som större forskningsprojekt kontra akademisk forskning diskuteras och jämförs samt det faktum att båda länderna ser det som svårt att definiera friluftslivsforskning vilket gör kartläggningar av omfattningen av forskning på området svårt.</p><p> </p>

<p>Syfte och frågeställningar</p><p>Syftet med studien är att undersöka fyra idrottsföreningars syn på Handslaget, utifrån Stockholmsmodellen. Frågeställningarna är följande:</p><p>1) Vem styr över Handslaget, d.v.s. vem har den organisatoriska makten?</p><p>2) Vilka gynnas när idrottsföreningars och skolans fält korsas?</p><p>3) Vilka konsekvenser kring idrottsföreningars engagemang i skolan framträder i Stockholmsmodellen?</p><p>Metod</p><p>I studien intervjuades fyra personer som var och en representerade olika nätverk och företrädde var sin idrottsförening. Intervjumetoden var av kvalitativ art med öppna frågor.  Intervjuerna sammanställdes och analyserades utifrån forskningsläge och teori. </p><p>Resultat</p><p>Föreningarna har en organisatorisk makt, i något nätverk är även kommunen styrande. Av intervjusvaren att döma så framkom det även att det tros ligga en dold, politisk agenda bakom Handslaget. Det finns flera parter som gynnas; idrottsföreningarna, skolan och de barn som deltar i aktiviteterna. Huruvida fler har börjat idrotta tack vare Handslaget och om fler icke fysiskt aktiva barn börjat idrotta mer kan inte resultaten visa. Samarbetet mellan idrottsföreningar och skolor har generellt sett fungerat bra i Stockholmsmodellen. En del skolor har sett Handslaget som värdefull avlastning men av intervjuerna framkom även att det istället borde ha getts mer tid för idrottslärarna och ämnet idrott och hälsa samt att det inte är föreningarna som borde göra det här jobbet. </p><p>Slutsats</p><p>Idrottsföreningarnas syn på Handslaget utifrån Stockholmsmodellen var övervägande positiv. Handslaget har varit en positiv injektion, framförallt för idrottsrörelsen. Synen på nätverkssamverkan var också övervägande positiv. Handslaget har emellertid inte varit problemfritt. De problem som uppdagats antas dock ligga på ett högre politiskt plan.</p>

<p>Syfte och frågeställningar</p><p>Mitt syfte med uppsatsen har varit att undersöka om idrottsrörelsen, Sveriges största ungdomsrörelse, är demokratisk vad det gäller ungdomarnas möjlighet att påverka verksamhetens innehåll och utformning.</p><p>De frågeställningar jag använt mig av är: Vad har Riksidrottsförbundet (RF) gjort för att öka ungdomars inflytande i idrottsrörelsen? Hur ser ungdomspåverkan ut idag inom Sveriges största ungdomsorganisation? Vilka likheter och skillnader finns det mellan påverkan inom specialidrottsförbund (SF), distriktsförbund (DF) och föreningar? Vilka svårigheter finns det med ungdomspåverkan? Hur kan framtidens ungdomspåverkan se ut?</p><p>Metod</p><p>Jag har använt mig av dels en enkätstudie, dels en källgenomgång av RF:s material inom ungdomsdelaktighet. Enkäten riktade sig till två olika grupper, ungdomar inom projektet ”Ungdomsinspiratörer” samt vuxna som är involverade i ungdomsfrågor inom RF:s distrikts- och specialförbund. Sammanlagt deltog 35 ungdomar och 41 vuxna. Studien bestod av två olika enkäter. Några av frågorna till de vuxna hade kvalitativ karaktär.</p><p>Resultat</p><p>I källgenomgången framkom att RF under de senaste åren har satsat mycket på ökad ungdomsdelaktighet. Det har bland annat skett genom projektet Unga Ledare mellan åren 2001-2003. Inom projektet återfanns det olika metoder för att öka ungdomsdelaktigheten.</p><p>Medelåldern när ungdomar får sitt första ledaruppdrag i föreningarna är 17 år och på högre nivå är medelåldern 19 år. 60 % av de tillfrågade ungdomarna svarade att de blev ledare inom sin förening eftersom någon frågade dem. Samtliga av de tillfrågade vuxna anser att de arbetar aktivt för att öka ungdomars delaktighet i verksamheten. Dock ser detta ut på olika sätt. Skillnaden mellan föreningar, SF och DF handlar till stor del om hur vanligt det är med ungdomsråd och deras möjlighet till påverkan. De olika svårigheterna med ungdomspåverkan går att dela in i fyra huvudgrupper enligt de vuxna. Det är idrottens organisation, tidsbrist, osäkerhet samt ”gubbväldet”. Detta är även saker de vuxna vill att man ska ändra i framtiden för att få ökad ungdomsdelaktighet.</p><p>Slutsats</p><p>Idrotten måste våga fråga ungdomar för att få in dem i verksamheten. Dessutom måste man våga ge dem ansvar och släppa taget om makten och de gamla tankesätten. Detta kan ske på olika sätt. För att få den bästa organisationen bör man ha blandade åldrar på samtliga nivåer.</p> / <p>Aim</p><p>My purpose of this essay has been to examine if the sports movement, the biggest youth movement in Sweden, is democratic when it comes to the possibility for adolescences to influence the activities contents and design. The questions I have used are: What have the Swedish sport confederation (RF) done to increase youths influence in the sports movement? How does the youths influence look today in Sweden’s biggest youth movement? What similarities and differences is it in influence between the organization for the individual sports (SF), region associations (DF) and sport clubs? What difficulties are there with youth influence? How can the youth influence look in the future?</p><p>Method</p><p>I have used both a questionnaire and a study of source material. The source material comes from the Swedish sport confederation and there material of youth influence. The questionnaire was send to two different groups, youths in a project called “Ungdomsinspiratörer” and adults that is involved in youth questions in there different associations. All together 35 youths and 41 adults participate in the study. I used two different questionnaires and some of the questions to the adults had qualitative character.</p><p>Results</p><p>In the study of source material it emerged that the Swedish sport confederation during the latest years have done a lot to increase youth influence. One thing is a project called Young Leaders between the years 2001-2003. In the project many different methods were used to increase the youth influence. The average age when youths become leaders in there sports clubs are 17 years and on higher levels the average age is 19 years. 60 % of the youths gave the answer that they had become leaders in there sports club because someone had asked them. All of the adults thinks that they work hard to increase the youth influence, it just looks different from place to place. The difference between SF, DF and sport clubs is the appearance of youth council and their possibility to influence. The problems with youth influence can be divided into four groups according to the adults. This problem is also what the adults like to change in the future.</p><p>Conclusions</p><p>In the movement of sports we need to have the courage to ask the adolescences to become a part of the activity. We also need to give them responsibility and let go of the power and old thoughts. This can be done in different ways. To have the best association we need to have the competence of different ages at all levels.</p>

Denna studies syfte var att öka kunskapen om de elever som ej deltar i gymasieskolans idrottsundervisning. Perspektivet var kultursociologiskt och syftade till att försöka urskilja om den sociala positionen, som i denna undersökning främst utgått från elevernas val av gymnasieprogram, har någon betydelse för elevernas inställning till idrottsämnet. Som idrottslärare är det viktigt att ha kunskap om dessa elever för att kunna medverka till att få dem aktiva i undervisningen. (Hela sammanfattningen finns i uppsatsen.)

Syfte och frågeställning Denna studie har som syfte att studera om olika ledarstilar påverkar om barnen får vara med eller ej och därmed påverkar utslagning samt i vilken omfattning coacherna använder toppning inom barn och ungdomsidrottsrörelsen. Syftet har mynnat ut i följande frågeställningar • Vilken ledarstil används av coachen? • I vilken omfattning används toppning i de 3 kommuner uppsatsen innefattar? Metod Studien är genomförd i Västra Götaland i tre kommuner. Respondenter vars alla idrotter är anslutna till Riksidrottsförbundet har idrottsföreningar som utgångspunkt. Respondenterna bestod av 4 kvinnor och 16 var män. Totalt fyllde 20 coacher i enkäten, alla tillfrågade genomförde studien och svarade på alla frågor. Genom personlig kontakt träffade jag coacherna. Information om undersökningen redovisades och att svaren kommer att behandlas helt konfidentiellt. Därefter delades enkäten med 32 frågor ut och de fylldes i samband med coachens träning. Resultat Det visar sig i studien att coacherna använder olika ledarstilar. Studien visar att en coach kan vara auktoritär i en situation men demokratisk i en annan och att få använder sig av ett abdikerat ledarskap. Flera av coacherna väljer att i vissa situationer använda sig av ett auktoritärt ledarskap medan de i andra använder ett demokratiskt ledarskap. Här är det situationsanpassade ledarskapet som används. Studien visar att toppning är att det används. Tydligt är att toppning används oftare inom urvalsgrupp 15-18 år. Inom urvalsgrupp 8-12 år är toppning även vanligt förekommande. Slutsats Studien visar att det coacherna använder olika ledarstilar där en coach kan vara auktoritär i en situation men demokratisk i en annan. Situation avgör vilken ledarstil de använder. Det coachen vill uppnå med detta ledarskap är ett konstruktivt möte mellan sig och de aktiva. Resultatet i studien visar att tydliga toppningssituationer förekommer. Coachen ser till att de bästa utövarna deltar i match eller tävling. Vanligt förekommande är också att coachen ger mer tid åt en eller flera utövare att delta mer eller längre om det är jämt eller en viktig tävling eller match förekommer. Sådan tävlingsfostran strävar efter en selektion och bidrar till rangordning bland barnen. Denna fostran kan bidra till utslagning och strider mot idrottens idé om hur barn och ungdomsidrott skall bedrivas.

Syfte Syftet med denna studie har varit att undersöka orsaker till medlemskap i ”firmor”. Följande frågeställningar har använts: Hur ser deras sociala förhållanden ut? Hur ser deras självbild ut? Varför är de medlemmar? Metod Studien är kvalitativ. Totalt har sex personer intervjuats, tre aktiva ”firmamedlemmar”, en före detta ”firmamedlem” och två supporterpoliser. Inga specifika krav gällande lagtillhörighet etcetera har funnits då det visat sig vara något komplicerat att hitta ”firmamedlemmar” som är villiga att ställa upp på en intervju. Frågorna har rört sociala förhållanden, självbild och anledningar till medlemskap. Intervjuerna bestod av förbestämda intervjuområden. Dock var inte varje enskild fråga förbestämd och intervjun var således ostrukturerad. Resultat Studien har visat att familjeförhållanden och uppväxtmiljö skiljer sig hos de intervjuade. Det finns en tendens till bristfällig kontakt med fadern dock beskrivs kontakten med modern som god. Även studiegång och yrkesval skiljer sig något. Flertalet av respondenterna har och har alltid haft många vänner. De intervjuade var vid unga år idrottsaktiva och de flesta utövar idrotter även idag. Samtliga av de intervjuade ”firmamedlemmarna” är från början supportrar som genom matcher eller vänner kommit i kontakt med ”firman”. Enligt polisen söker sig dock fler och fler personer utan idrottsintresse till dessa verksamheter. Självbilden ser lite olika ut hos de intervjuade. Flera av dem har haft ett växlande självförtroende. Polisen vittnar om medlemmar med väldigt starkt självförtroende i gruppen men utan lika starkt självförtroende utanför gruppen. Samtliga av de intervjuade ”firmamedlemmarna” är med i brottsregistret. Det har framkommit att hierarki råder inom grupperingarna. De intervjuade samt polisen menar att alla samhällsklasser och yrken är representerade i ”firmorna”. De gemensamma nämnarna till medlemskapet är kicken, gemenskapen och tillhörigheten. Dessa tre anledningar vittnar både de intervjuade ”firmamedlemmarna” samt polisen om. Slutsatser De främsta anledningarna till medlemskapet i en ”firma” är den gemenskap och tillhörighet som återfinns i verksamheten samt de kickar och den spänning som slagsmålen medför.