Syftet med uppsatsen var att utarbeta och prova EAS-T (Emotional Availability Scales – Therapy), en manual för att mäta emotionell tillgänglighet mellan terapeut och patient i en psykoterapi. Arbetet ingår som en del i projektet LURIPP (Linköping University Relational and Interpersonal Psychotherapy Project). Våra frågeställningar var: * Kan man mäta den emotionella tillgängligheten i en psykoterapi med EAS-T? * Finns det någon korrelation mellan EAS-T och patientskattade processmått?   För att svara på frågorna har vi arbetat med att modifiera EAS (Emotional Availability Scales), ett instrument som används för att mäta kvalitén på relationen mellan förälder och barn, så att den ska passa terapeut-patient-relationen. Vi har skattat videoinspelade sessioner av IPT-terapier (interpersonell psykoterapi) med hjälp av detta instrument. I ett andra steg har vi jämfört vår skattning med patientskattade processmått, som varit tillgängliga via LURIPP: WAI-S (Working Alliance Inventory - Short), Känsloord och med PHQ-9 (Patient Health Questionnaire), där patienten skattar sin depressionsgrad före varje samtal.   Resultatet visade att manualen hade god användbarhet, men att det också fanns behov av revidering inom vissa dimensioner. Jämförelsen mellan EAS-T och patientskattade processmått visade att det fanns vissa signifikanta korrelationer och vissa som inte var signifikanta, men ändå intresseväckande. Mest intressant fann vi EAS-T-variabeln icke-invaderande, som visade en negativ korrelation till de andra processmåtten. En mer invaderande terapeutstil resulterade i att patienten upplevde en bättre terapeutisk allians och skattade mer positiva känsloord efter sessionen. Patienten skattade också symptomförbättring till nästa session. Det finns många intressanta frågor som ännu är obesvarade vad gäller emotionell tillgänglighet i terapisituationen, där vi hoppas på vidare forskning!