Att handleda studenter på klinisk undervisnings avdelning (KUA) har bedrivits under ett tjugotal år. Studenter från olika utbildningsprogram inom hälso- och sjukvårdsutbildningar utvecklar sin interprofessionella kompetens under en tvåveckorsperiod. Studier visar att interprofessionellt lärande ger studenter en möjlighet att dels få en helhetssyn av patientens vårdbehov dels ökar förståelsen för varandras yrkesroller och kunskaper. Få studier har fokuserat på handledarnas erfarenheter inom detta ämne och om sin roll på KUA. Studiens syfte var att beskriva fenomenet KUA handledare genom handledares uppfattning om rollen som interprofessionell handledare och interprofessionellt lärande på KUA. En kvalitativ metod användes och 19 interprofessionella handledare från professionerna, arbetsterapi, läkare, sjukgymnast och sjuksköterska intervjuades individuellt. Texterna bearbetades och analyserades utifrån innehållsanalys. Utifrån analysen identifierades tre kategorier, ”handledaren”, ”handledningen” och ”KUA konceptet”. Det visade sig att interprofessionella handledare har ett genuint intresse och engagemang för handledning, studenter, pedagogik och samarbete. Olika strategier används i den interprofessionella handledningen. Handledarna arbetar med teamet i fokus dels för studenters lärande, dels för att visa på teamets betydelse för patientens vård i hälso- och sjukvård. KUA konceptet kräver både tid och engagemang av handledarna men uppfattas som ett bra koncept där studenterna tillsammans kan utveckla det interprofessionella samarbetet. Handledarnas inställning till studenters lärande och handledning gör skillnad i handledningen. Att vara interprofessionell handledare kräver kunskaper om såväl pedagogik som grupp och grupprocess. Studentteamens kunskaper driver KUA vilket påverkar handledningen. KUA konceptet har en positiv inverkan på handledarna och interprofessionell handledning uppfattas som stimulerande och utmanande. / Supervising students in a clinical training ward (CTW) has been used for some 20 years. Studies show that interprofessional learning gives students an opportunity to get a comprehensive view of a particular patient’s health-care needs, as well as an increased and mutual understanding of their colleague’s position and knowledge. Only a few studies have focused on the supervisor’s view of his or her own role within the activity of the CTW. The purpose of the study was to describe the CTW supervisor and his or her own perception of her role as an interprofessional supervisor as well as to describe interprofessional learning on its own at the CTW. A qualitative method was used, and 19 interprofessional supervisors from and within occupational therapy, along with physicians, physiotherapists, and nurses, were interviewed. The texts were content-analysed. Three categories were identified: ‘the supervisor’, ‘the supervision’, and ‘the concept of CTW’. It turned out that the interprofessional supervisor has a genuine interest and commitment to supervise, to work pedagogically, to collaborate, and to work with students. The supervisors all used different strategies, and they worked with the team in focus, partly for the benefit of the students but also to show the team’s importance in relation to the patient’s health care situation. The CTW concept requires lots of time and dedication from the supervisor, but it is perceived as a good concept where students can develop interprofessional collaboration. The supervisor’s understanding and approach to student learning makes a huge difference in the process of supervision. Being an interprofessional supervisor requires a pedagogical knowledge and understanding of a group and of the group process. The student’s team knowledge influences the CTW, which affects the supervision. The concept of the CTW has a positive impact on the supervisors, and the interprofessional supervision is perceived to be stimulating and challenging.