Syftet med den förestående studien är att undersöka sex spansklärares uppfattningar av elevers användning av mobiltelefoner i klassrummet. För att ta reda på detta har kvalitativa samtalsintervjuer med fenomenografisk ansats genomförts med sex verksamma spansklärare. Materialet har sedan bearbetats och analyserats med hjälp av fenomenografi som teoretisk utgångspunkt.   Studien visade att samtliga intervjuade lärare uttryckte både positiva och negativa uppfattningar om mobiltelefonanvändningen i klassrummet; samtliga tyckte att mobiltelefonen kunde vara ett användbart verktyg men samtidigt att det kan innebära ett distraktionsmoment. Dessa uppfattningar var dock olika starka hos olika lärare. De två äldsta lärarna uttryckte sig mest positivt och minst negativt om mobiltelefonens närvaro i klassrummet. Därtill framkom det av studien att hälften av lärarna, samtliga unga med kort arbetserfarenhet, upplevde den återkommande konflikten om mobiltelefonen som de behövde ta med eleverna som frustrerande.   Som förslag till vidare forskning uppkom frågorna om vilka strategier som kommer att vara mest effektiva när det kommer till att minska mobiltelefonens distraktioner och hur de svagpresterande eleverna påverkas av detta nya verktyg.