Njurtransplantation är det enda botande behandlingsalternativet för patienter som befinner sig i kronisk njursviktsstadium 5. Dagens mest använda immunsuppressiva kombinationsbehandling i klinisk praxis består av calcineurinhämmaren takrolimus, mykofenolatmofetil och kortikosteroider i form av prednisolon. Belatacept (Nulojix®) är ett fusionsprotein som introducerades på marknaden 2011 och ska ses som ett alternativ för primär immunsuppressiv behandling. Verkningsmekanismen för belatacept är att hämma aktiveringen av T-celler genom blockera co-stimulatoriska signaler från antigenpresenterande celler. Teorin bakom belatacept är att man genom en mer specifik immunsuppression ska kunna undvika de nefrotoxiska biverkningar som calcineurinhämmarna takrolimus(Prograf®) och ciklosporin(Sandimmun®) ofta ger. Nefrotoxicitet kan på långsikt leda till en försämring av njurfunktion vilket på sikt kan leda till förlust av transplantatet. Syftet med detta arbete var att undersöka effektiviteten av belatacept jämfört med calcineurinhämmare med avseende på graftöverlevnad, njurfunktion och förekomsten av akuta rejektioner. Detta arbete är en litteraturstudie som gjorts genom att utvärdera fem studier som hittades på sökdatabasen PubMed. Samtliga studier som utvärderades i detta arbete påvisade inga signifikanta skillnader i graftöverlevnad mellan de patienter som behandlades med belatacept och de som behandlades med en calcineurinhämmare. Samtliga studier påvisade en signifikant högre njurfunktion mätt i cGFR, Calculated Glomerular Filtration Rate, hos patienter som behandlades med belatacept. Hos dessa patienter ökade njurfunktionen över tid vilket bekräftar teorin bakom belatacept som säger att man genom att undvika nefrotoxicitet ska kunna behålla en stabil nivå i njurfunktion.  I samtliga studier förutom i studie 2 så har patientgrupperna som mottagit belatacept drabbats av en högre incidens av akuta rejektioner där nästan alla skedde inom de första sex månader efter transplantation vilka oftast ger lindriga komplikationer. Slutsatserna som kan dras är att belatacept ger en högre njurfunktion på lång sikt vilket gör det mycket fördelaktigt framför calcineurinhämmare. Belatacept är förenat med ökad förekomst av akuta rejektioner men fördelen med den höga njurfunktionen kan anses väga tyngre då akuta rejektioner oftast ger lindriga komplikationer. Då belatacept är ett nytt läkemedel så kommer det behövas längre studier framöver för att påvisa en högre graftöverlevnad. / Kidney transplant is the only curing treatment for patients who have chronic kidney disease stage 5. Today’s most used immunosuppressive treatment after kidney transplant in Sweden and worldwide is the combination of the calcineurin inhibitor tacrolimus, mycophenolate mofetil and corticosteroids. Belatacept (Nulojix®) is a fusion protein which was introduced on the pharmaceutical market 2011 and should be viewed as an alternative for primary immunosuppressive treatment after kidney transplant. The mechanism of action for belatacept is to inhibit the activation of T-cells by blocking co-stimulatory signals provided by antigen-presenting cells. The theory behind belatacept is to avoid the nephrotoxic adverse events through a more specific immunosuppression. Nephrotoxicity is often seen with the calcineurin inhibitors tacrolimus (Prograf®) and cyclosporine (Sandimmune®). The consequence of nephrotoxicity is a deterioration in renal function which in a long-term can lead to graft loss. The aim of this study is to evaluate the efficacy of belatacept in comparison to calcineurininhibitors regarding graft survival, renal function and the occurrence of acute rejections. This literature study was conducted by evaluating five studies found in the PubMed database. None of the studies that were evaluated in this study showed any significant differences in graft survival of the patients treated with belatacept compared to calcineurin inhibitors. All studies demonstrated a significantly higher renal function measured in cGFR among patients treated with belatacept. The renal function increased over time which confirms the theory behind belatacept, i.e., that you can keep a more stable renal function over time by avoiding nephrotoxicity. All studies except study 2 demonstrated a higher incidence of acute rejection among patients who received belatacept as treatment. Almost all acute rejections in each study occurred within the first 6 months of the study which most of the time give minor complications.The conclusion that can be drawn from this literature study is that treatment with belatacept results in a higher renal function which makes it favorable to calcineurin inhibitors. Treatment with belatacept also results in a higher incidence of acute rejections but the benefit of a higher renal function can be considered to outweigh the risk of acute rejection.4In order to observe a significant difference in graft survival between patients receiving belatacept and those receiving calcineurin inhibitors several and longer studies, including more patients, need to be conducted.