Efterfrågan på förnyelsebara och miljövänliga produkter har ökat under de senaste åren. Biobaserade plaster anses vara en av de mest lovande innovationer.    Det övergripande målet med examensarbetet var att undersöka möjligheterna att utvinna xylan och glukomannan ur rapshalm. Metoden som utnyttjades var en hydrotermisk extraktion. Inverkan av temperatur, pH och tid studerades genom att tillämpa ett faktorförsök på två nivåer. En askhalt- och torrhalt-analys utfördes på produkterna för att dels bestämma andelen oorganiskt material, dels beräkna det totala utbytet. Hemicellulosans molekylvikt bestämdes med hjälp av en SEC-analys. Kolhydratsammansättningen och andelen lignin i varje prov avslöjdes genom att utföra en kolhydratanalys. Två väletablerade tekniker (NMR (Nuclear magnetic resonance) och FTIR (Fourier transform infrared spectroscopy)) användes i detta arbete för bestämning av strukturen. NMR utnyttjades för att studera förhållandet mellan sockret och sidogrupperna medan IR användes för identifiering av de funktionella grupperna som förekommer i varje prov. Hemicellulosan som togs fram i projektet användes till gjutning av plastfilmer vars mekaniska egenskaper studerades genom att utföra dragprovningar.   Resultaten påvisade ett högt utbyte av produkt i samband med höga koncentrationer av NaOH. Andelen oorganiskt material var högre för de prover som behandlades med enbart vatten jämfört med de prover som behandlades med alkali. IC-analysen påvisade att glukomannan utsöndras med vatten medan utbytet av xylan blir högre vid behandling med alkali. IC-analysen visade även att den specifika typen av xylan i den undersökta rapshalmen utgörs av arabinoglukuronoxylan. SEC-analysen fastställde att vattenbehandlade prover har en högre molekylvikt. Ett oväntat resultat var att mängden lignin som erhölls i de vattenbehandlade proverna var högre än de som erhölls vid alkalibehandling. Resultaten från NMR- och IR- analyserna påvisade förekomsten av polysackarider i de olika proven. Dragprovningen visade att jämnt fördelade andelar xylan och glukomannan tillsammans med en hög molekylvikt bidrog till en större förmåga hos materialet att kunna bemöta den ökade belastningen.