<p>Balanskravet infördes i Sveriges kommuner 1 januari 2000. Detta innebar att intäkterna skall täcka kostnaderna. Sveriges kommuner hade en ekonomisk kris under 90-talet och för att balanskravet skulle kunna följas infördes blandmodellen. Detta innebar att pensioner som är intjänade fram till 1998 har lyfts ur balansräkningen och redovisas som en not, en ansvarsförbindelse. Eftersom inte samtliga pensionsskulder redovisas, ger blandmodellen en förskönad bild av verkligheten. Tanken om att varje generation skall bära sina egna kostnader brister då skattebetalarna inte bara bekostar dagens anställdas pension utan även får ta kostnaden för de som är pensionärer i dag. Detta kan tyckas vara fel men ändå helt enligt lagen. Man kan fråga sig om det är viktigare att följa balanskravet och blandmodellen än att redovisa en rättvisande bild.</p><p>Att lyfta ut skulden medför att det egna kapitalet blir högre och på så sätt visas ett högre soliditetsmått. Soliditetsmåttet är viktigt eftersom det visar kommunernas betalningsförmåga på lång sikt. Att inte beräkna soliditetsmåttet inklusive skulden ger inte en korrekt bild av soliditeten, alltså blir även detta mått missvisande. På detta vis ger kommunernas redovisning en förvrängd bild av verkligheten, och man kan fråga sig om rättvisande bild bara är ett uttryck och saknar innebörd. Kommunerna agerar som om inte skulden existerar och kan på så vis använda pengar som inte finns.</p><p>Vi har genom denna studie undersökt om blandmodellen ger en rättvisande bild av kommunernas redovisning samt hur soliditeten påverkas av detta. Studiens slutsats är att soliditetsmåtten som är beräknade enligt blandmodellen inte ger en rättvisande bild eftersom pensionsskulden inte är medräknad. Vi kan dessutom konstatera att utvecklingen av soliditetsmåttet har försämrats sedan blandmodellen infördes 2000.</p><p> </p><p> </p><p> </p><p> </p>

Balanskravet infördes i Sveriges kommuner 1 januari 2000. Detta innebar att intäkterna skall täcka kostnaderna. Sveriges kommuner hade en ekonomisk kris under 90-talet och för att balanskravet skulle kunna följas infördes blandmodellen. Detta innebar att pensioner som är intjänade fram till 1998 har lyfts ur balansräkningen och redovisas som en not, en ansvarsförbindelse. Eftersom inte samtliga pensionsskulder redovisas, ger blandmodellen en förskönad bild av verkligheten. Tanken om att varje generation skall bära sina egna kostnader brister då skattebetalarna inte bara bekostar dagens anställdas pension utan även får ta kostnaden för de som är pensionärer i dag. Detta kan tyckas vara fel men ändå helt enligt lagen. Man kan fråga sig om det är viktigare att följa balanskravet och blandmodellen än att redovisa en rättvisande bild. Att lyfta ut skulden medför att det egna kapitalet blir högre och på så sätt visas ett högre soliditetsmått. Soliditetsmåttet är viktigt eftersom det visar kommunernas betalningsförmåga på lång sikt. Att inte beräkna soliditetsmåttet inklusive skulden ger inte en korrekt bild av soliditeten, alltså blir även detta mått missvisande. På detta vis ger kommunernas redovisning en förvrängd bild av verkligheten, och man kan fråga sig om rättvisande bild bara är ett uttryck och saknar innebörd. Kommunerna agerar som om inte skulden existerar och kan på så vis använda pengar som inte finns. Vi har genom denna studie undersökt om blandmodellen ger en rättvisande bild av kommunernas redovisning samt hur soliditeten påverkas av detta. Studiens slutsats är att soliditetsmåtten som är beräknade enligt blandmodellen inte ger en rättvisande bild eftersom pensionsskulden inte är medräknad. Vi kan dessutom konstatera att utvecklingen av soliditetsmåttet har försämrats sedan blandmodellen infördes 2000.