<p>Tidigare forskning har visat att posttraumatisk stress syndrom (PTSD) och depression är vanligt förekommande symtom hos individer som exponerats för krig. Studier om kurdiska emigranter i Sverige och deras psykiska hälsa är dock begränsad. Denna studie syftade till att beskriva människors erfarenheter av bombattacken av Halabja. Avsikten var även att förklara och öka kunskapen om individers hanterande av erfarenheten. Ett ytterligare syfte var att undersöka hur respondenterna blivit bemötta av myndigheter de kommit i kontakt med. Studien är kvalitativ och halvstrukturerade intervjuer genomfördes med sju individer. De sju individerna, tre kvinnor och fyra män, intervjuades om sina erfarenheter av den irakiska regimens kemiska bombattacker av staden Halabja våren 1988. Resultatet av studien visade att samtliga intervjupersoner exponerats för ett flertal påfrestande händelser. Samtliga drabbades av någon form av förlust exempelvis förlust av nära anhörig, social position och sin hemstad. Trots att händelsen inträffade för 20 år sedan kvarstår tydliga minnen som påverkar individen än idag. Individernas hanteringsstrategier visade sig vara konstruktiva.  Den kollektiva erfarenheten var en betydelsefull skyddsfaktor då intervjupersonernas berättelser visade på en stark känsla av samhörighet.</p>

<p>Tidigare forskning har visat att posttraumatisk stress syndrom (PTSD) och depression är vanligt förekommande symtom hos individer som exponerats för krig. Studier om kurdiska emigranter i Sverige och deras psykiska hälsa är dock begränsad. Denna studie syftade till att beskriva människors erfarenheter av bombattacken av Halabja. Avsikten var även att förklara och öka kunskapen om individers hanterande av erfarenheten. Ett ytterligare syfte var att undersöka hur respondenterna blivit bemötta av myndigheter de kommit i kontakt med. Studien är kvalitativ och halvstrukturerade intervjuer genomfördes med sju individer. De sju individerna, tre kvinnor och fyra män, intervjuades om sina erfarenheter av den irakiska regimens kemiska bombattacker av staden Halabja våren 1988. Resultatet av studien visade att samtliga intervjupersoner exponerats för ett flertal påfrestande händelser. Samtliga drabbades av någon form av förlust exempelvis förlust av nära anhörig, social position och sin hemstad. Trots att händelsen inträffade för 20 år sedan kvarstår tydliga minnen som påverkar individen än idag. Individernas hanteringsstrategier visade sig vara konstruktiva.  Den kollektiva erfarenheten var en betydelsefull skyddsfaktor då intervjupersonernas berättelser visade på en stark känsla av samhörighet.</p>

Tidigare forskning har visat att posttraumatisk stress syndrom (PTSD) och depression är vanligt förekommande symtom hos individer som exponerats för krig. Studier om kurdiska emigranter i Sverige och deras psykiska hälsa är dock begränsad. Denna studie syftade till att beskriva människors erfarenheter av bombattacken av Halabja. Avsikten var även att förklara och öka kunskapen om individers hanterande av erfarenheten. Ett ytterligare syfte var att undersöka hur respondenterna blivit bemötta av myndigheter de kommit i kontakt med. Studien är kvalitativ och halvstrukturerade intervjuer genomfördes med sju individer. De sju individerna, tre kvinnor och fyra män, intervjuades om sina erfarenheter av den irakiska regimens kemiska bombattacker av staden Halabja våren 1988. Resultatet av studien visade att samtliga intervjupersoner exponerats för ett flertal påfrestande händelser. Samtliga drabbades av någon form av förlust exempelvis förlust av nära anhörig, social position och sin hemstad. Trots att händelsen inträffade för 20 år sedan kvarstår tydliga minnen som påverkar individen än idag. Individernas hanteringsstrategier visade sig vara konstruktiva.  Den kollektiva erfarenheten var en betydelsefull skyddsfaktor då intervjupersonernas berättelser visade på en stark känsla av samhörighet.

Tidigare forskning har visat att posttraumatisk stress syndrom (PTSD) och depression är vanligt förekommande symtom hos individer som exponerats för krig. Studier om kurdiska emigranter i Sverige och deras psykiska hälsa är dock begränsad. Denna studie syftade till att beskriva människors erfarenheter av bombattacken av Halabja. Avsikten var även att förklara och öka kunskapen om individers hanterande av erfarenheten. Ett ytterligare syfte var att undersöka hur respondenterna blivit bemötta av myndigheter de kommit i kontakt med. Studien är kvalitativ och halvstrukturerade intervjuer genomfördes med sju individer. De sju individerna, tre kvinnor och fyra män, intervjuades om sina erfarenheter av den irakiska regimens kemiska bombattacker av staden Halabja våren 1988. Resultatet av studien visade att samtliga intervjupersoner exponerats för ett flertal påfrestande händelser. Samtliga drabbades av någon form av förlust exempelvis förlust av nära anhörig, social position och sin hemstad. Trots att händelsen inträffade för 20 år sedan kvarstår tydliga minnen som påverkar individen än idag. Individernas hanteringsstrategier visade sig vara konstruktiva.  Den kollektiva erfarenheten var en betydelsefull skyddsfaktor då intervjupersonernas berättelser visade på en stark känsla av samhörighet.