Självskadebeteenden är vanligt förekommande, särskilt bland tonåringar inom psykiatrin. Behandling inriktad specifikt mot självskadebeteenden har under de senaste åren uppmärksammats och undersökts i ökad utsträckning. Hur personer med självskadebeteende själva upplever vården och bemötandet de får är av stor vikt att undersöka för att fortsätta utveckla vården i rätt riktning. Studiens syfte var att undersöka hur personer som under tonåren hade ett självskadebeteende upplevde vården och bemötandet de fick fem år tidigare. Arbetet utgick från semistrukturerade intervjuer med 26 unga kvinnor som under tonåren hade ett aktivt självskadebeteende och fick vård för detta.  Svaren analyserades med tematisk analys och genererade tre huvudteman: Tillbakablickande förståelse, Innehåll och konceptualisering, och Relationens avtryck. Resultaten visade en mognadsprocess som har skett hos deltagarna gällande självbild och inställning gentemot omvärlden och vården. Tydlig struktur och samstämmighet kring behandlingens inriktning och innehåll var avgörande för huruvida den upplevdes som hjälpsam eller inte. Slutligen betonades ett stort behov av en trygg behandlingsrelation som genomsyras av ett från behandlaren validerande förhållningssätt. Resultatens förhållande till tidigare forskning samt kliniska implikationer för vården diskuteras.