Bakgrund: Hjärnskakningar har under 2000-talet utvecklats till ett allt större problem inom ishockeyn. Under säsongerna 2012 - 2015 drabbades 105 spelare i Svenska hockeyligan (SHL) av en hjärnskakning. Tillsammans med knä- och axelskador är hjärnskakning den vanligaste skadan inom ishockeyn. Det har länge saknats interventioner för att minska symtom som uppstår efter en hjärnskakning, men inför säsongen 2019/2020 infördes en kylhjälm som ska användas direkt efter en misstänkt hjärnskakning inom SHL. Målet med hjälmen är att dämpa de akuta symtomen som uppstår efter en hjärnskakning och en förkortad konvalescenstid för de spelare som använder kylhjälmen har noterats. Det saknas emellertid kvalitativa studier som undersöker hur spelarna upplever behandlingen av hjärnskakning med och utan kylhjälm. Därför fokuserar denna studie på spelarnas upplevelser efter att ha drabbats av hjärnskakning. Syfte: Syftet med studien är att beskriva ishockeyspelares upplevelse av upprepade hjärnskakningar efter att ha behandlats konservativt med och utan kylhjälm. Metod: En empirisk-holistisk kvalitativ deduktiv kunskapsansats valdes för att besvara studiens syfte. Totalt medverkade fyra spelare i denna kvalitativa intervjustudie. Resultat: Innehållsanalysen från de genomförda intervjuerna resulterade i två huvudkategorier, första och andra hjärnskakningen – med eller utan kylhjälm och förbättring av omhändertagande efter hjärnskakning samt åtta subkategorier. Konklusion: Kylhjälmen verkar dämpa symtom i det akuta skedet men det går ej att utläsa någon skillnad på lång sikt. Spelarna är dock positivt inställda till användandet av hjälmen men mer forskning och objektiva instrument behövs för att hjälpa spelarna med deras rehabilitering.