Syftet med studien är att undersöka och synliggöra, dels hur ett urval av lärare i årkurs 4-6 förhåller sig till fenomenet läxa, dels utsagor i tidigare forskning. Såväl som att belysa empirin i ljuset av olika teorier om lärande och utbildning. Genom detta vill vi skapa förståelse för variationer i åsikter gentemot läxor och nyansera den pågående debatten.   Studien tar sin utgångspunkt ur syfte och frågeställningar. Valet av metod är dels en kvalitativ intervjustudie som syftar till att undersöka lärares sätt att tala om fenomenet läxor, dels en gedigen genomgång av tidigare forskning för att synliggöra utsagor som kommer till uttryck om läxan.   Hos de intervjuade lärarna kan vi se att samtliga använder sig av läxan som ett komplement till sin undervisning. Lärarna talar om läxor på många olika sätt, de beskriver dels egna avsikter med de läxor som de ger ut till sina elever, dels framkommer det även en del tvivel kring läxans nytta i allmänhet. Flera av lärarna uttrycker en avsaknad av pedagogiska diskussioner om läxor och en önskan om att utbyta erfarenheter med varandra. Tidigare forskning kring läxor är tvetydig och gör det svårt att finna stöd i läxfrågan då det återfinns både argument för och emot dess existens. Vår instinktiva känsla är att det behövs fler pedagogiska diskussioner lärare sinsemellan kring läxans plats i den specifika verksamheten.