Inledning: Löpning är en effektiv träningsform som blir alltmer populär, tyvärr är skaderisken relativ hög med en incidens på 37% per år. Låg stegfrekvens samt en hög vertical ground reaction force, vGRF, vilket betyder den vertikala kraften kroppen utsätts för i fotisättningen är associerad med en ökad skaderisk. Löpstegskorrigering används idag som en behandlingsintervention vid löprelaterade skador och det råder idag konsensus i forskningen om att olika typer av muntliga instruktioner är ett effektivt sätt att korrigera löpteknik för att minska skaderisken. Syfte: Syftet med studien var att undersöka två olika instruktioner för löpstegskorrigering hos unga kvinnor. Metod: Sex kvinnliga löpare fick springa på löpband med kraftmätningssulor på sig och erhålla de två olika instruktionerna “Spring tyst” samt “Sträck på dig och försök att inte böja i höften” där kadens och kraftisättning jämfördes mellan de båda instruktionerna. Resultat: Resultatet visade inte på någon förändring gällande kadens för någon av instruktionerna. Gällande kraftimpuls sågs en ökning av kraft vid instruktionen “Sträck på dig och försök att inte böja i höften” och en marginell minskning i kraftimpuls vid instruktionen “Spring tyst”. Konklusion: Ingen av instruktionerna visade sig vara effektiva för att minska vGRF eller öka kadens. Den minskning som sågs i vGRF med instruktionen ”Spring tyst” är för liten för att dra någon slutsats från och mer forskning krävs därför på området. Med förslag på justeringar skulle studieupplägget från denna pilotstudie kunna fungera för en fullskalig studie.