<p>I den klassiska litteraturen om avkastningskurvan antas riskpremier vara tidsinvarianta medan modernare jämviktsteorier tillåter risken att variera över tiden. Studien utgår från båda teorierna när korta investeringar i långa obligationer från Storbritannien analyseras. Vidare analyseras vilken effekt olika löptider har på obligationernas överavkastning. När vi kontrollerar för direkta löptidseffekter, givet konstant kortränterisk erhålls ett direkt samband som är i paritet med likviditetspreferenshypotesen. När kortränterisken tillåts att ha olika effekter över löptiden är det uppenbart att den dokumenterade löptidspremien är en kompensation för kortränterisken. Sammanfattningsvis kan det konstateras att den korta räntan utgör en tillfredställande beskrivning av risk på avkastningskurvans extremt senare del i en relativt enkel modell.</p>

I den klassiska litteraturen om avkastningskurvan antas riskpremier vara tidsinvarianta medan modernare jämviktsteorier tillåter risken att variera över tiden. Studien utgår från båda teorierna när korta investeringar i långa obligationer från Storbritannien analyseras. Vidare analyseras vilken effekt olika löptider har på obligationernas överavkastning. När vi kontrollerar för direkta löptidseffekter, givet konstant kortränterisk erhålls ett direkt samband som är i paritet med likviditetspreferenshypotesen. När kortränterisken tillåts att ha olika effekter över löptiden är det uppenbart att den dokumenterade löptidspremien är en kompensation för kortränterisken. Sammanfattningsvis kan det konstateras att den korta räntan utgör en tillfredställande beskrivning av risk på avkastningskurvans extremt senare del i en relativt enkel modell.