Inom nuklearmedicin exponeras personal dagligen för joniserande strålning. Det kan vara både i form av en öppen strålkälla vid uppdrag av radiofarmaka och vid bildtagning där personalen hjälper och ger stöd till patienten som blivit injicerad. Vid uppdrag av radiofarmaka används strålskydd i form av sprutskydd och distansverktyg medan blyförkläde används vid kontakt med patienter. Dessa skydd är till för att minska skador som kan uppstå vid exponering. Den svenska strålsäkerhetsmyndigheten (SSM) har föreskrivit dosgränser som inte får överskridas för att minska risken för skador. Teknetium-99m (99mTc) är den vanligaste radionukliden inom den nuklearmedicinska verksamheten. Syftet med denna studie var att kartlägga strålningsexponeringen för personal som jobbar med 99mTc och på så sätt visa behovet av olika typer av strålskydd för att reducera stråldosen. I denna studie utfördes fingerdosmätningar vid uppdrag av 99mTc med hjälp av termoluminiscenta dosimetrar som placerades på de tre mest utsatta fingrarna, digitus I-III, bilateralt. Mätningarna genomfördes vid uppdrag utan strålskydd, med en pincett och med fullt strålskydd (sprutskydd samt två pincetter). Studien innefattar även stråldosmätningar med och utan blyförkläde för myokardscintigrafi, skelettscintigrafi och lungscintigrafi. Dessa mätningar utfördes med en direktavläsande personal electronic dosimeter (PED) där den effektiva dosen registrerades. Resultaten för fingerdosmätningarna visar en signifikant skillnad i stråldos beroende på om och vilket strålskydd som används. Högst dos fick de som drog upp helt utan strålskydd och vänster långfinger fick den högsta ekvivalenta dosen. För stråldosmätningarna med och utan blyförkläde utfördes ett Mann-Whitney U-test som visade ett p-värde på <0,05 vilket tyder på att det finns en statistisk signifikant skillnad. Högst effektiv dos uppmättes vid lungscintigrafi för personal som inte använde blyförkläde. / Personnel working with radiopharmaceuticals in the nuclear medicine department are exposed to radiation on the daily basis. The source of radiation can both be open as in the withdrawal procedure and external as when the patient has been injected and ready for imaging. There are different types of radiation protection depending on which task that is performed. Syringe shielding and distance tools are used during the withdrawal and lead aprons are used when positioning the patient under the camera. The Swedish radiation safety authority (SSM) prescribe dose limits to reduce any risk of injury connected to radiation. These limits must not be exceeded. Technetium-99m (99mTc) is the most common radiopharmaceutical in the nuclear medicine department. The purpose of this study was to study the radiation exposure to personnel working with 99mTc and evaluate the need for radiation protection to reduce the radiation dose. This study includes measurement of the equivalent dose to the three most exposed fingers, digitus I-III bilateral, during the withdrawal of 99mTc. Thermoluminiscent dosimeters was used to detect radiation and was placed on top of the finger. The measurements were performed without radiation shielding, with only one tweezer as distance tool and with full radiation shielding (syringe shielding and two tweezers as distance tools). It also includes measurement of the effective dose during myocardial scintigraphy, bone scan and lung scintigraphy with or without lead apron. For these measurements a personal electronic dosimeter was used to detect radiation. The result of the finger doses showed a significant difference in radiation dose depending on which protection was used. The highest dose was recovered from not using any protection at all and the highest equivalent dose was obtained by left middle finger. For the measurement regarding the effective dose with or without lead apron a Mann-Whitney U-test was performed and showed a p-value of <0,05 which indicates a statistical significant difference. The highest effective dose was recovered from lung scintigraphy when the personnel was not wearing a lead apron.