Brottslighet är ett förekommande samhällsproblem i Sverige med påverkan på folkhälsan genom att bidra till ohälsa och ojämlikhet. Det hälsofrämjande arbetet bör fokusera på barn och unga i samhället och betraktas som en framtida investering, då tidigare forskning påvisar att normbrytande beteende i ungdomen kan leda till ett fortsatt kriminellt liv. Denna studie definierar ett normbrytande beteende som våld, stöld, skolk samt narkotikaanvändning och syftar till att undersöka förekomsten av normbrytande beteenden, men även huruvida det finns ålders-, köns- och socioekonomiska skillnader bland unga i Västmanland. Metoden har en kvantitativ ansats där data gällande ungdomar i årskurs nio samt andra året på gymnasiet inhämtats och analyserats från studien Liv och Hälsa ung 2012. Resultatet påvisar att majoriteten inte har ett normbrytande beteende, dock är det ett förkommande problem i Västmanland då studien uppvisar signifikanta ålders, - köns- samt socioekonomiska skillnader bland unga med ett normbrytande beteende. Sannolikheten för normbrytande beteenden är högre för unga med låg socioekonomisk tillhörighet. Resultatet överensstämmer med tidigare forskningsresultat vilket belyser dess relevans och behov av hälsofrämjande insatser för ungas hälsa. Den sociala utvecklingsmodellen är studiens teoretiska ansats som bidrar till att förklara uppkomsten av ett normbrytande beteende.