Bakgrund Avvikelser i artikulation och nasalitet är kännetecknande för talet hos barn med läpp-, käk- och gomspalt (LKG). Det råder i dagsläget ingen konsensus kring vilken operationsteknik och -tidpunkt som ger bäst förutsättningar för talutvecklingen och få studier har utvärderat talutvecklingen hos personer med LKG longitudinellt.   Syfte Syftet med studien var att longitudinellt undersöka talutvecklingen avseende artikulation och nasalitet hos barn med unilateral läpp-, käk- och gomspalt (LKGU) vid 3, 5 och 7 års ålder och jämföra med referensgrupper vid 3 och 7 år.   Metod Tolv konsekutiva patienter med LKGU opererade med tidig tvåstegsslutning köns- och åldersmatchades med två referensgrupper av barn utan spalt. Gruppernas inspelningar av SVANTE (SVenskt Artikulations- och Nasalitets-TEst) transkriberades fonetiskt av två logopeder. Artikulationsvariablerna som analyserades var: procent korrekt konsonant, procent korrekt artikulationsställe, procent korrekt artikulationssätt och artikulationsavvikelser framför respektive bakom velofarynx. Nasalitetsavvikelser bedömdes på en skala från 0-4. Arbetet var i stora delar en metodologisk replikation av en studie av Lohmander och Persson (2008).   Resultat Samtliga barn i LKGU-gruppen hade någon eller flera talavvikelser bakom velofarynx vid 3 års ålder medan endast en enskild förekomst rapporterades hos referensgruppen. Vid 7 års ålder visade endast procent korrekt artikulationssätt normaliserade värden hos LKGU-gruppen jämfört med referensgruppen. Hypernasalitet och tryckreducerad artikulation var de vanligaste nasalitetsavvikelserna hos LKGU-gruppen vid 7 års ålder.   Slutsatser Barnen med LKGU hade inte kommit ikapp jämnåriga utan spalt avseende artikulation och nasalitet vid 7 års ålder. Fler longitudinella studier med personer med LKG även i äldre åldrar föreslås. / Background Speech in children with cleft lip and palate (CLP) often has deviant articulation and nasality. Currently there is no consensus regarding surgical timing and technique that is optimal for speech development. Few longitudinal studies have investigated speech development in children with CLP.   Purpose The purpose of the study was to examine speech development longitudinally in children with unilateral CLP (UCLP) at ages 3, 5 and 7 years, and to compare the speech outcome with reference groups at ages 3 and 7.   Method Twelve consecutive patients with UCLP and early two-stage palatal repair were matched regarding gender and age with a reference group of children without clefts. The speech assessment SVANTE (Swedish Articulation and Nasality Test) was used for the recordings that were analysed according to percent correct consonant, percent correct place and manner of articulation. Deviations in place of articulation were defined according to whether the sound was pronounced in front of or behind the velopharynx. Deviations in nasality were rated on a scale from 0-4. The method used in the present study is largely a replication of that used by Lohmander and Persson (2008).   Results All of the children with UCLP had single or multiple deviations of articulation behind the velopharynx at age 3 while only one single case was noted in the reference group. By the age of 7 only the percent correct manner for the UCLP-group reached values comparable with the reference group. Hyper nasality and weak pressure consonants were the most common deviations in nasality at age 7.   Conclusion The children with UCLP did not catch up with peers without clefts regarding speech outcome at the age of 7. Forthcoming longitudinal studies are proposed to investigate the speech in individuals with CLP also in later ages.

<p>The Nasometer is a non-invasive acoustic measuring instrument that quantifies the ratio ofnasal resonance in speech. It can be used as a complement to perceptual judgment of speech impediments, for example, in patients with cleft palate and velopharyngeal insufficiency. Inorder to determine if a nasalance score is abnormal, it must be compared to norm data. The main purpose of the study was to collect reference nasalance scores in children between fourand five years of age in Linköping. An additional objective was to compare the results tonorm data collected in Umeå. The participants were 52 children aged between 4:2 and 5:11.Scores were recorded with a Nasometer at the children’s preschools. The speech materialincluded oral words, oral sentences, oronasal sentences, nasal sentences and the syllablesequence “ma-ma-ma”. The mean nasalance score was 18.1 % for the oral words, 14.2 % forthe oral sentences, 28.9 % for the oronasal sentences, 53.1 % for the nasal sentences and 65.1% for the syllable sequence “ma-ma-ma”. Significantly higher nasalance scores were recordedin boys during oral word production (p < .05). The nasalance scores in children fromLinköping were significantly higher than those recorded in children from Umeå during oralword production (p < .05).</p> / <p>Nasometern är ett icke-invasivt akustiskt mätinstrument som kvantifierar andelen nasalresonans i tal. Den kan användas som komplement till perceptuell bedömning av talavvikelserhos patienter med till exempel gomspalt och velofarynxinsufficiens. För att kunna ta ställning till om ett nasaleringsvärde är avvikande måste det relateras till jämförbara normvärden. Studien syftade till att utföra en normering av nasaleringsvärden hos barn i fyra- till femårsåldern i Linköping. Vidare jämfördes resultatet med normvärden från Umeå. Deltagarna var 52 barn i åldrarna 4:2 – 5:11. Nasometermätningen utfördes på barnensförskolor. Talmaterialet innehöll ord utan nasala fonem, meningar utan nasala fonem, meningar med få nasala fonem, meningar med flera nasala fonem och en stavelsesekvens "ma-ma-ma". Medelvärdet för nasaleringsvärdet var 18,1 % för orden utan nasala fonem, 14,2% för meningarna utan nasala fonem, 28,9 % för meningarna med få nasala fonem och 53,1% för meningarna med flera nasala fonem och 65,1 % för stavelsesekvensen "ma-ma-ma". Pojkarna hade signifikant högre nasaleringsvärden än flickorna vid produktion av ord utannasala fonem (p < .05). Barnen i Linköping hade signifikant högre nasaleringsvärden änbarnen i Umeå vid produktion av ord utan nasala fonem (p < .05).</p>

<p>A controlled recording in a studio is the basis of all voice treatment. However, this controlled way of recording voice patients' voices can be questioned. The voice use may be different in a natural environment. In children noise related voice problems are investigated in a study about voice and its development (BUG – Child voice and noise). Children are exposed daily to high background noise at day-care centers. The aim of this study was to see how representative a controlled voice recording of children repeating short sentences is compared to their voice use in spontaneous speech in a natural environment. Furthermore, it was to examine changes over the day in perceptual and acoustic terms. Eleven five-year-old children were recorded three times during a day at day-care. The speech material consisted of sentences containing at least three words selected from the spontaneous speech, times three. The recordings were randomized and analyzed acoustically and evaluated perceptually by listeners naïve to the material. The results were compared to measures on the adapted sentences for the same children. No significant differences were found in the recordings during the day in the spontaneous speech, neither acoustically nor perceptually. Furthermore the statistic calculations indicate that the adapted sentences are representative of spontaneous speech according to measures of fundamental frequency and perturbation excluding the morning recordings and perceptually only for hyperfunction and for hoarseness but only at lunchtime. The other perceptual parameters were not representative at all. For the voices in the present study acoustic measures were more stable.</p> / <p>En kontrollerad inspelning i studio är grunden för all logopedisk röstbehandling. Detta sätt att kontrollerat spela in röstpatienters röster kan ifrågasättas. Röstanvändningen kan vara annorlunda i en naturlig miljö. Bullerrelaterade röstproblem hos barn studeras i en undersökning om rösten och röstutvecklingen hos barn (BUG -barnröstens utveckling och genusskillnader). Barn utsätts dagligen för höga bullernivåer på förskolan. Syftet med föreliggande studie är att undersöka hur representativ en anpassad röstinspelning är jämfört med röstanvändning i spontantal i en naturlig miljö hos barn. Vidare var syftet att undersöka om det finns en förändring över dagen i perceptuella och akustiska termer. Elva femåringar spelades in tre gånger under en dag på förskolan. Talmaterialet bestod av meningar bestående av minst tre ord, utvalt från spontantalet och kopierat tre gånger. Inspelningarna har randomiserats och analyserats akustiskt och perceptuellt av lyssnare som var naiva för materialet. Analyserna har jämförts med analyser gjorda på tillrättalagda meningar av samma barn. Resultatet visade att det inte kunde påvisas några signifikanta skillnader i inspelningarna över dagen i spontantalet, varken akustiskt eller perceptuellt. Vidare tyder de statistiska beräkningarna på att de anpassade meningarna är representativa för spontantalet gällande de akustiska måtten grundtonsfrekvens och perturbation (exklusive morgon) och de perceptuella bedömningarna av hyperfunktion. För heshet erhölls endast representativitet för lunchinspelningen. Övriga parametrar skiljde sig genomgående. För rösterna i föreliggande studie var de akustiska måtten mer stabila.</p>

On children born with a complete cleft lip and palate (CLP) the repair of the alveolar ridge doesn´t take place before the children are about ten years old. This results in that they have a residual cleft in the alveolar ridge during their early childhood. This residual cleft, and the oronasal fistulas that may appear after the repair of the hard palate, can result in a negative influence on the speech of the children. Thereby it may be necessary with cover for examplewith a palatal plate or an obturator. At the Department of Orthodontics, at Linköping University Hospital, Sweden, some of the children with CLP undergo treatment with sustained palatal fistula obturation in order to cover fistulas or residual clefts. The aim of this study was to evaluate which effect this treatment has on the speech of the children. Outcome measures used were speech and caregivers opinion of the treatment. Potential relevant background factors as fistula size and timing of the treatment were investigated. This study included medical records, recordings of the speech of the children and dental study models of the maxilla from eleven children which had received treatment with sustained palatal fistula obturation. The parents of the children answered a parental report. In the perceptual evaluations of the speech recordings the results indicated that the articulation was improved after treatment in 81.8 % of the children and that the most common types of articulation errors before and after the orthodontic treatment were weak pressure consonants and retraction of dental plosives. It also appeared to be a connection between the age at which the children first had their obturator and how the speech was influenced. Regarding the parents ten of a total of eleven parents reported an improvement of their children´s speech- and/or eating ability and all of the parents would choose to let their children undergo the treatment again if they had the opportunity to choose. Conclusions drawn from this study is that treatment with sustained palatal fistula obturation is an applicable method for children with fistulas/residual clefts since most treated children´s speech benefitted from it.

Velopharyngeal insufficiency may affect resonance, articulation and thus how speech is perceived by other listeners. Velopharyngeal insufficiency is frequently found in the cleft palate population due to structural abnormalities of the palate. The pharyngeal flap is the most commonly used operation designed to improve velopharyngeal function. The aim of the present study was to compare speech before and after pharyngeal flap surgery by perceptual evaluation regarding nasality, articulation and deviant speech. The study includes preoperative and postoperative speech samples of 28 patients who underwent pharyngeal flap surgery at the University Hospital in Linköping between 2002 and 2007. The speech samples were phonetically transcribed and analysed regarding nasality and articulation by the authors. For comparison of results, naïve listeners and graduate students of speech-language pathology rated speech deviances. Speech was evaluated as less hyper nasal and with less maladaptive patterns of articulation after surgery. Articulation with maladaptive patterns related to velopharyngeal insufficiency, especially weak articulation, decreased more than other misarticulations. Naïve listeners as well as speech language pathology students rated speech as being less deviant postoperatively. Naïve listeners rated speech as being more improved in comparison with speech language pathology students. The results indicate that pharyngeal flap surgery leads to less deviant speech as well as reduced hypernasality and misarticulation, which support other studies. Furthermore, the results indicate that speech pathology training may influence the perception of deviant speech. When assessing the outcome of speech enhancing surgery in future studies, the authors recommend adding the opinion of naïve listeners. / Velofarynxinsufficiens kan påverka talets resonans, artikulation och därmed hur talet uppfattas av omgivningen. Den vanligaste orsaken till velofarynxinsufficiens är någon form av medfödd missbildning i gommen. För att hjälpa patienter med velofarynxinsufficiens erbjuds talförbättrande operationer, där den vanligaste är svalglambåplastik. Syftet med föreliggande studie var att perceptuellt bedöma talet före och efter svalglambåplastik beträffande nasalitet, artikulation och grad av avvikelse samt jämföra två lyssnargruppers skattningar av talets grad av avvikelse. Studien gjordes utifrån preoperativa och postoperativa talinspelningar av 28 patienter som genomgått svalglambåplastik på Universitetssjukhuset i Linköping mellan 2002 och 2007. Talmaterialet transkriberades och analyserades av författarna beträffande nasalitet och artikulation. Patienternas tal bedömdes vara mindre hypernasalt och innehålla färre artikulationsavvikelser postoperativt. Artikulationsavvikelser direkt förknippade med velofarynxfunktion, främst tryckreducerad artikulation, minskade mer än andra artikulationsavvikelser. Lyssnargrupperna utgjordes av logopedstudenter respektive naiva lyssnare. Både logopedstudenter och naiva lyssnare bedömde att talets grad av avvikelse hade minskat efter kirurgi. De naiva lyssnarna upplevde en större förbättring än logopedstudenterna. Resultatet tyder på att svalglambåplastik ger ett mindre avvikande tal såväl som minskning av hypernasalitet och artikulationsavvikelser vilket överensstämmer med tidigare forskning. Föreliggande studie visar även att utbildning i analys av talavvikelser kan påverka upplevelsen av talets grad av avvikelse. Författarna förespråkar därför att utvärdering av talförbättrande kirurgi kompletteras med naiva lyssnares uppfattning i framtida studier.

Communicative recycling, to repeat utterances uttered by oneself or others, is a common phenomenon in all societies and languages. The talk of persons with autism often features recycling. The aim of this study was to identify different forms of recycling in communication involving a boy with autism and to describe its functions. Communication between the boy with autism, who used Picture Exchange Communication System (PECS) to communicate, and his parents and teachers was videotaped. The conversations took place in familiar settings, in the boy’s home and at his pre-school. The theoretical approach in the present study was Conversation Analysis (CA). The results provide further support for other studies in that recycling is an important interactional resource for children with limited linguistic capacities. The boy recycled the conversational frames taught in PECS and accommodated these to fit the context. The use of frames also enabled him to communicate with sentences. The transcribed examples exhibited diect as well as delayed recycling of other persons utterances made by the boy. The communicative recycling found in this study fulfilled all parts of the five-folded definition of functions presented by Tannen (1987): facilitating production and comprehension, creating a sense of connection, being a communicative resource enabling interaction and creating coherence as interpersonal involvement. The communicative recycling enabled the boy and his conversational partners to share communicative conventions. The use of recycling in conversations by people with autism may be a step towards a more generative use of language.

The Nasometer is a non-invasive acoustic measuring instrument that quantifies the ratio ofnasal resonance in speech. It can be used as a complement to perceptual judgment of speech impediments, for example, in patients with cleft palate and velopharyngeal insufficiency. Inorder to determine if a nasalance score is abnormal, it must be compared to norm data. The main purpose of the study was to collect reference nasalance scores in children between fourand five years of age in Linköping. An additional objective was to compare the results tonorm data collected in Umeå. The participants were 52 children aged between 4:2 and 5:11.Scores were recorded with a Nasometer at the children’s preschools. The speech materialincluded oral words, oral sentences, oronasal sentences, nasal sentences and the syllablesequence “ma-ma-ma”. The mean nasalance score was 18.1 % for the oral words, 14.2 % forthe oral sentences, 28.9 % for the oronasal sentences, 53.1 % for the nasal sentences and 65.1% for the syllable sequence “ma-ma-ma”. Significantly higher nasalance scores were recordedin boys during oral word production (p &lt; .05). The nasalance scores in children fromLinköping were significantly higher than those recorded in children from Umeå during oralword production (p &lt; .05). / Nasometern är ett icke-invasivt akustiskt mätinstrument som kvantifierar andelen nasalresonans i tal. Den kan användas som komplement till perceptuell bedömning av talavvikelserhos patienter med till exempel gomspalt och velofarynxinsufficiens. För att kunna ta ställning till om ett nasaleringsvärde är avvikande måste det relateras till jämförbara normvärden. Studien syftade till att utföra en normering av nasaleringsvärden hos barn i fyra- till femårsåldern i Linköping. Vidare jämfördes resultatet med normvärden från Umeå. Deltagarna var 52 barn i åldrarna 4:2 – 5:11. Nasometermätningen utfördes på barnensförskolor. Talmaterialet innehöll ord utan nasala fonem, meningar utan nasala fonem, meningar med få nasala fonem, meningar med flera nasala fonem och en stavelsesekvens "ma-ma-ma". Medelvärdet för nasaleringsvärdet var 18,1 % för orden utan nasala fonem, 14,2% för meningarna utan nasala fonem, 28,9 % för meningarna med få nasala fonem och 53,1% för meningarna med flera nasala fonem och 65,1 % för stavelsesekvensen "ma-ma-ma". Pojkarna hade signifikant högre nasaleringsvärden än flickorna vid produktion av ord utannasala fonem (p &lt; .05). Barnen i Linköping hade signifikant högre nasaleringsvärden änbarnen i Umeå vid produktion av ord utan nasala fonem (p &lt; .05).

A controlled recording in a studio is the basis of all voice treatment. However, this controlled way of recording voice patients' voices can be questioned. The voice use may be different in a natural environment. In children noise related voice problems are investigated in a study about voice and its development (BUG – Child voice and noise). Children are exposed daily to high background noise at day-care centers. The aim of this study was to see how representative a controlled voice recording of children repeating short sentences is compared to their voice use in spontaneous speech in a natural environment. Furthermore, it was to examine changes over the day in perceptual and acoustic terms. Eleven five-year-old children were recorded three times during a day at day-care. The speech material consisted of sentences containing at least three words selected from the spontaneous speech, times three. The recordings were randomized and analyzed acoustically and evaluated perceptually by listeners naïve to the material. The results were compared to measures on the adapted sentences for the same children. No significant differences were found in the recordings during the day in the spontaneous speech, neither acoustically nor perceptually. Furthermore the statistic calculations indicate that the adapted sentences are representative of spontaneous speech according to measures of fundamental frequency and perturbation excluding the morning recordings and perceptually only for hyperfunction and for hoarseness but only at lunchtime. The other perceptual parameters were not representative at all. For the voices in the present study acoustic measures were more stable. / En kontrollerad inspelning i studio är grunden för all logopedisk röstbehandling. Detta sätt att kontrollerat spela in röstpatienters röster kan ifrågasättas. Röstanvändningen kan vara annorlunda i en naturlig miljö. Bullerrelaterade röstproblem hos barn studeras i en undersökning om rösten och röstutvecklingen hos barn (BUG -barnröstens utveckling och genusskillnader). Barn utsätts dagligen för höga bullernivåer på förskolan. Syftet med föreliggande studie är att undersöka hur representativ en anpassad röstinspelning är jämfört med röstanvändning i spontantal i en naturlig miljö hos barn. Vidare var syftet att undersöka om det finns en förändring över dagen i perceptuella och akustiska termer. Elva femåringar spelades in tre gånger under en dag på förskolan. Talmaterialet bestod av meningar bestående av minst tre ord, utvalt från spontantalet och kopierat tre gånger. Inspelningarna har randomiserats och analyserats akustiskt och perceptuellt av lyssnare som var naiva för materialet. Analyserna har jämförts med analyser gjorda på tillrättalagda meningar av samma barn. Resultatet visade att det inte kunde påvisas några signifikanta skillnader i inspelningarna över dagen i spontantalet, varken akustiskt eller perceptuellt. Vidare tyder de statistiska beräkningarna på att de anpassade meningarna är representativa för spontantalet gällande de akustiska måtten grundtonsfrekvens och perturbation (exklusive morgon) och de perceptuella bedömningarna av hyperfunktion. För heshet erhölls endast representativitet för lunchinspelningen. Övriga parametrar skiljde sig genomgående. För rösterna i föreliggande studie var de akustiska måtten mer stabila.

MS, multipel skleros, är en neurologisk sjukdom som kan leda till kommunikationsrelaterade problem. Personer med MS kan därför tänkas vara i behov av olika former av kommunikationshjälpmedel. Samtalsmatta är ett visuellt och bildbaserat kommunikationshjälpmedel som avser att underlätta för personer att visa åsikter och göra val. Syftet med denna studie är att utreda samtalsmattans effekt på kommunikation med personer med MS. Frågeställningarna rör huruvida samtalseffektiviteten påverkas av samtalsmattan, vilka för- och nackdelar samtalsmattan kan ha jämfört med verbal kommunikation och hur deltagarna uppfattar användandet av samtalsmattan. För att utreda detta har en kvalitativ metod använts. Två personer med MS har deltagit i två samtal, ett med samtalsmatta och ett med endast verbal kommunikation. Samtalen har sedan utvärderats via bedömningsinstrumentet Effectiveness Framework of Functional Communication (EFFC) för att ge ett mått på samtalseffektivitet. Deltagarna har även genomgått en återkopplande intervju där de har fått beskriva sin upplevelse av de olika kommunikationsformerna. Resultatet för studien visade på högre samtalseffektivitet i de talade samtalen, vilket även var den kommunikationsform som deltagarna prefererade. I vidare analys framkom dock fördelar med samtalsmattan gällande att de samtalen blev mer strukturerade och centrerade till det aktuella samtalsämnet. I diskussionen berörs fördelar och nackdelar med strukturerade samtal. Struktur kan underlätta genom att ge en ram för samtalet, men kan samtidigt kännas begränsande för individen. Uppfattningen av samtal kan även påverkas av tidigare samtalsvanor och de förväntningar som samtalspartnern har på samtalet. Författarna drar slutsatsen att de som ämnar använda samtalsmatta kan nyttja de fördelar som en ökad struktur medför, men måste samtidigt vara medvetna om individens förväntningar och behov.

<p>On children born with a complete cleft lip and palate (CLP) the repair of the alveolar ridge doesn´t take place before the children are about ten years old. This results in that they have a residual cleft in the alveolar ridge during their early childhood. This residual cleft, and the oronasal fistulas that may appear after the repair of the hard palate, can result in a negative influence on the speech of the children. Thereby it may be necessary with cover for examplewith a palatal plate or an obturator. At the Department of Orthodontics, at Linköping University Hospital, Sweden, some of the children with CLP undergo treatment with sustained palatal fistula obturation in order to cover fistulas or residual clefts. The aim of this study was to evaluate which effect this treatment has on the speech of the children. Outcome measures used were speech and caregivers opinion of the treatment. Potential relevant background factors as fistula size and timing of the treatment were investigated. This study included medical records, recordings of the speech of the children and dental study models of the maxilla from eleven children which had received treatment with sustained palatal fistula obturation. The parents of the children answered a parental report. In the perceptual evaluations of the speech recordings the results indicated that the articulation was improved after treatment in 81.8 % of the children and that the most common types of articulation errors before and after the orthodontic treatment were weak pressure consonants and retraction of dental plosives. It also appeared to be a connection between the age at which the children first had their obturator and how the speech was influenced. Regarding the parents ten of a total of eleven parents reported an improvement of their children´s speech- and/or eating ability and all of the parents would choose to let their children undergo the treatment again if they had the opportunity to choose. Conclusions drawn from this study is that treatment with sustained palatal fistula obturation is an applicable method for children with fistulas/residual clefts since most treated children´s speech benefitted from it.</p>