Av äldre personer bosatta i särskilt boende uppger 60 procent att de upplever ensamhet. Ensamhet har negativa konsekvenser på både individ och samhällsnivå och det är därför betydelsefullt att studera hur särskilda boenden arbetar för att motverka äldres ensamhet. Därav syftade denna studie till att beskriva hur beställare och utförare inom Uppsala kommun arbetar för att motverka äldres ensamhet på särskilda boenden samt till att beskriva hur de vill att arbetet bör utvecklas. En kvalitativ intervjustudie tillämpades. 17 intervjuer utfördes med informanter som arbetade på beställar- och utförarnivåer inom äldrenämnden och vård- och omsorgsförvaltning i Uppsala Kommun. Resultatet visade att informanter såg på ensamhet utifrån ett socialt och emotionellt perspektiv. Vidare identifierade biståndshandläggare och vård- och omsorgspersonal ensamhet hos äldre via observation eller samtal med den äldre. I arbetet med att motverka ensamhet tillämpades tre styrningsmetoder från beställare: politiska mål, riktlinjer för biståndsbedömning och för kvalitetssäkring. Utförarna ansvarade för att efterleva dessa mål och riktlinjer. För att motverka ensamhet erbjöds därav sociala grupp- aktiviteter, individuella aktiviteter, djurterapi och teknologiska aktiviteter. Det fanns en intention att detta arbete skulle utvärderas och följas upp på individ- och boendenivå. Vidare beskrev informanter tre områden som kunde förbättras i arbetet för att motverka ensamhet. Enligt min vetskap är detta en av få studier som har beskrivit hur en kommun arbetar på olika nivåer för att motverka äldres ensamhet i särskilt boende. Studien har därför bidragit till en bättre helhetsförståelse för hur detta arbete kan gestaltas i en kommun och till hur detta arbete kan utvecklas. / Among elderly people living in long-term residencies, 60 % experience loneliness. Loneliness has negative consequences on both an individual and societal level. It is therefore important to study how long-term residencies work to prevent loneliness among the elderly. Hence, this study aimed to describe how purchaser and providers within the municipality of Uppsala, work to prevent loneliness of the elderly in long term residencies and to describe how they would like to improve their work. A qualitative interview study was performed. 17 interviews were conducted with interviewees who worked as purchasers and providers within the municipality of Uppsala. The results of the study showed that interviewees viewed loneliness from a social and emotional perspective. Furthermore, loneliness was identified by social workers and health care workers through observation or conversation with the elderly. Purchasers used three governance methods to prevent loneliness: political goals, guidelines for social workers and for quality assurance. The providers were responsible for achieving these goals and guidelines. Therefore, to prevent loneliness, social group activities, individual activities, animal therapy and technological activities were offered at the long-term residencies. These activities were supposed to be followed up on both an individual and residential level. Informants described three areas that could be improved within the work to prevent loneliness. This is one of few studies that, in detail has described how a municipality work on different levels to prevent loneliness in long term residencies. This study has therefore contributed to a better understanding of how a municipality can work with this issue.