Bakgrund I snart ett halvt sekel har aktier med lågt beta visat sig generera hög avkastning i förhållande till risk. Denna observation brukar benämnas lågriskanomalin och ända sedan fenomenet uppmärksammades av Black 1972 har olika studier försökt förklara orsaken till dess förekomst. Empiriska resultat har inte bara visat på att lågriskaktier presterat bättre än vad teorin förutspår, utan till och med visat på ett negativt samband mellan risk och avkastning. Detta är i rak motsats till traditionella avkastningsmodeller som exempelvis CAPM, vilken hävdar att avkastning är en direkt funktion av systematisk risk – beta. Syfte Syftet med denna uppsats är att undersöka förekomsten av lågriskanomalin på den svenska aktiemarknaden och analysera huruvida anomalin kan förklaras av den tredje ordningens centralmoment, skevhet. Vidare syftar uppsatsen till att testa och analysera möjligheten att hantera skevhetsrisk genom att inkludera denna som en variabel i en tredimensionell optimeringsmodell. Genomförande Studien bygger på insamlad kurshistorik mellan åren 1998–2018 för samtliga aktier som har ingått i indexet OMXSPI. Totalt har 9650 risksorterade portföljer skapats, där loggning genomförts av portföljegenskaper och analysmått. Sambandet mellan lågriskanomalin och skevhetsrisk har testats genom hypotestester baserat på inkluderandet av en tredimensionell optimeringsmodell samt Three-moment CAPM.   Slutsats Resultaten visar att aktier med lägre beta i genomsnitt har presterat signifikant bättre än högbetaaktier sett till både riskjuterad- samt faktiskt avkastning. Förhållandet mellan risk och avkastning har således varit negativt för den undersökta perioden. Vidare påvisas en signifikant riskaversion mot skevhetsrisk, men trots detta tyder samtliga av studiens tester på att skevhet är otillräckligt för att förklara detta fenomen. Genom tredimensionell optimering visas även hur portföljspecifik skevhet kan hanteras utan att ge signifikant försämrad avkastning. Dessa resultat faller i linje med att lågriskanomalin uppstår som en konsekvens av ett ineffektivt utbud- och efterfrågesamband och kan därmed ses som ett argument mot den effektiva marknadshypotesen / Background For nearly half a century, stocks with low beta has shown to generate high return relative to risk. This observation is called the low risk anomaly and ever since it was observed by Black in 1972, different studies have tried to find an explanation for its presence. Empirical results have not only found that low risk stocks outperform in terms of riskadjusted returns, but also that the relationship between risk and return seem to have a negative correlation. This is the exact opposite of what is suggested by traditional financial models, such as CAPM, which claim that return on assets is a direct function of the its systematic risk – beta. Purpose The purpose of this study is to investigate the presence of the low risk anomaly on the Stockholm stock exchange and analyse if it can be explained by the third central moment, skewness. Further we intend to test and analyse if it is possible to control skewness risk by including it as a variable in three-dimensional optimization. Methodology The thesis is conducted by acquiring historical stock prices for the years 1998–2018 for all shares included in the index OMXSPI. To answer the underlying research questions, 9650 risk-sorted portfolios are created where portfolio performance indicators are being logged. Furthermore, the relationship between the low risk anomaly and skewness-based risk is examined through hypothesis testing, which depend on a three-dimensional optimization model as well as the Three-moment CAPM. Results The results of this study show that stocks with low beta has significantly outperformed high-beta stocks in terms of both risk-adjusted as well as actual return. This implies that the relationship between risk and return has been negative during the time period investigated. Furthermore, the results show a significant aversion towards skewness risk. However, all of the tests indicate that skewness is insufficient in the explanation of the low risk anomaly. It has been shown by three-dimensional optimization that it is possible to control portfolio skewness, without a significant loss in return. These results are in line with the conclusion that the low risk anomaly is an effect of inefficiency in supply and demand and can therefore be seen as an argument against the efficient market hypothesis.