The analogue models and the kinematic models based on the seismic data results were used to simulate the fault pattern which develops above a basement horst. The two major normal faults intersect with each other along the strike in the sedimentary covers. The fault pattern developed in the sedimentary cover is controlled by the dip of the basement fault and the width of the basement horst. The single horst structure was only developed in the sedimentary covers above the wider end of the basement horst. The hourglass structure was developed in the sedimentary covers above the narrower end of the basement horst. The precursor faults developed ahead of the major second-order normal faults when the dip angle of the basement fault is larger than 60°. The antithetic faults developed ahead of the major second-order normal faults when the dip angle of the basement fault is less than 50°. The analogue models were designed in a way that the two hanging wall blocks glide down along the basement horst simultaneously to simulate the activity of the basement faults. The kinematic models were designed based on the alternative sequential slip method to study the kinematic behaviors of the conjugate normal faults. The Lufeng Sag was characterized by the basement horst in the center and the deep half-grabens developed beside the horst. The width of the basement horst decreases along its strike. The models indicates that the second-order normal faults developed above the basement horst, observed in the Lufeng Sag seismic profiles, were reproducible and much more detailed structures were revealed / Detta projekt har analog modellering och kinematiska modeller baserade på seismiska data använts för att simulera förkastningsmönster ovanför en berggrundshorst. Två stora normal förkastningar möts i strykningsriktningen hos de ovanliggande sedimentlagren. Förkastningsmönstret som utvecklats i ovanliggande sedimentlager styrs av stupningen hos underliggande urberg samt bredden hos den underliggande horsten. Den enda horststrukturen som utvecklades i sedimentlagren skedde i fallet med en bredare underliggande horststruktur. En timglasstruktur bildades i den sedimentära successionen vid den smalare ändan av berggrundshorsten. De initiala förkastningarna bildades tidigt för att sedan övergå i andra ordningens normalförkastningar i de fall då stupningen hos underliggande berggrund överstiger 60°. Mindre antitetiska förkastningar bildades före andra ordningens förkastningar där berggrunds-stupningen understiger 50°. Den analoga modell som nyttjades experimentellt var konstruerad så att de två hängväggskomponenterna kunde röra sig fritt samtidigt längs med berggrundshorsten för att simulera aktivering av befintliga förkastningar i berggrunden. De kinematiska modeller som nyttjades var konstruerade enligt metoden för sekventiella rörelser (eng - sequential slip method) för att studera kinematiska beteenden hos konjugerande förkastningspar. Lufeng-sänkans utseende har kontrollerats av berggrundshorsten i mitten samt av de djupa halv-grabens på båda sidorna av horsten. Bredden på berggrundshorsten minskar längs dess stupning. Modellerna påvisar att andra ordningens normal-förkastningar bildades ovanför berggrundshorsten, likt i de seismiska profilerna över området, samt att strukturerna var reproducerbara och väldigt detaljrika.