Följande studie behandlar musikämnets komplexa karaktär utifrån de motsättningar som kan uppstå mellan skolans nyttotänkande och den musikpedagogik som förespråkas av såväl forskning som av musiklärare själva. Undersökningen är baserad på 5 intervjuer med yrkesverkssamma musiklärare i grundskolans senare år samt gymnasieskolan, där de får möjlighet att beskriva vad de själva anser vara musikundervisningens främsta syfte(n). Resultatet visar att flera lärare kritiserar läroplanen och menar att den är för hårt styrd både när det gäller det centrala innehållet och kunskapskraven, vilket kan motverka det kreativa syftet med undervisningen. Dessutom menar vissa av lärarna att det läggs för stort fokus på det musikaliska hantverket och att viktiga punkter som att kommunicera och reflektera kring musiken borde lyftas fram mer. Det visar sig att en stor del av intervjusvaren är samstämmiga med de synpunkter som lyfts fram i musikpedagogisk forskning, där musik formuleras som en meningsfull aktivitet snarare än en produkt. Det är själva aktiviteten och inte målet som betraktas som viktigast, en ståndpunkt som till viss del kolliderar med skolsystemets målfokusering och skapar ett så kallat diskursivt mellanrum mellan normer och värderingar i och utanför skolans verksamhet. Målet med följande studie är att bidra till diskussionen om musikundervisningens mening och syfte i skolan.