The vertical structure in the coastal marine atmosphere has been investigated using data from aircraft measurements performed along the Blekinge coast. The present data are from the third of October 1990. The main feature is fairly homogeneous horizontal conditions and a subceeing boundary layer which lowers from 600 meters down to about 50 meters during the day. The turbulence were found to be in a decreasing state. The turbulence parameters were normalized using normal stationary scaling, in order to compare with other results.

Conclusions In this work we have used a multiple linear regression model, to see how different predictors are correlated to each other, and how they are correlated to temperature and precipitation in the southern part of Sweden. The correlation between the large and small indices vary over the year, but both cases show an increase in correlation during the winter. The MoVa index and the ViGö index are much better correlated than what the NAO and the KaUp indices are. One possible explanation for this can be the much shorter distace between the lines MoVa and ViGö in the latitudinal direction, compared to the distance in the longitudinal direction between NAO and KaUp. The correlation between the predictors and the predictands, temperature and precipitation, vary between different stations. The south-north predictors, NAO and KaUp, show different signs concerning the temperature in the summer. This is remarkable, but one should have in mind, that the correlation coefficient between the two is very low during the summer months. To recieve a good approximation concerning the precipitation amount by using this multiple regression model, it’s almost enough to use the mean pressure predictor, because the other predictors are very low or not even significant, except for some stations. The NAO predictor is only significant for a few months concerning precipitation. It should also be mentioned, that the model shows a lower amount of precipitation than what is observed when we are talking about great amounts of precipitation.  Finally, this regression model is based on pressure differences or just the mean pressure. This means, that the model doesn’t take into account such phenomena as convective clouds, local rain or thunder storms, subsidence inversions, sea breeze effects, etc.

The turbulence structure in a stable boundary layer over ice has been studied. Data from the Bothnian Bay, measured during the BASIS field campaign in February/March 1998, have been used. Turbulence as well as wind- and temperature profiles were measured at three sites. The sites were Umeå at the Swedish East Coast, Kokkola at the Finnish West Coast and the ship R/V Aranda outside the Finnish coast.  Turbulence parameters are studied in terms of their stability dependence. At stronger stability σu/u*, σv/u* and σw/u* all increase with stability. At near neutral stratification σw/u* increases with height. A linear dependence of the pressure gradient scale ln(zf/u*) is seen for σw/u* in the interval 0<z/L<0.1. σw/σu  first increases and then decreases with stability in agreement with earlier results. From the results it is concluded that the turbulence structure in the stable boundary layer over ice follows the Monin-Obukhov similarity theory. In some of the studied parameters the results from the Umeå site deviate from the other two. Since Umeå has a larger measuring height (10 m) than the other two (2 and 3.5 m) the conclusion is drawn that the surface layer height is lower than 10 m.  Data from the Umeå site has been used to study atmospheric phenomena that develop over the marginal ice zone. During two days two phenomena were observed that were triggered by the temperature difference between ice and water - a stable internal boundary layer and an ’ice breeze’ similar to the land breeze. The development of the internal boundary layer has been studied by using an expression for internal boundary layer height. A criterion earlier used to forecast the sea breeze has been shown to be suitable also for the ’ice breeze’.

Two days with bora has been numerically analysed, using a three dimensional hydrostatic mesoscale model developed at the Department of Meteorology, Uppsala University. The two simulated days, 22 March and 15 April 1982, have been compared to aircraft measurements done during the ALPEX-SOP in 1982. The model area was the northeastern shore of the Adriatic Sea. The bora on 15 April was easier to simulate than the one on 22 March, mostly due to the fact that this bora was shallower than the one on 22 March, and since the used model is developed for mesoscale studies, it works better with smaller scales (on the mesoscale). The simulations show that the bora character is a function of both time and space, for example changes in turbulence intensity. Three dimensional effects play an important role, for example channeling effects, which was also confirmed by the simulations. Compared to measurements, the model simulates the two days well, especially 15 April. All the significant features of the bora wind were well simulated, the wind speed maximum at the ridge crest, the descent of isotherms and isolines of specific humidity downstream the crest, channeling effects etc. The turbulence was not always present just above the ridge crest, but at some times and some places it was well simulated. The most difficult variables to simulate was the specific humidity and the potential temperature.

Detta examensarbete har utförts för att bestämma fördelningen av blixtnedslag i Sverige. En databas med blixtdata för åren 1987-1994 har använts. Antalet blixtar per 100 km2 och månad har beräknats, de högsta medelvärdena är 10 blixtnedslag och dessa erhålles under juli månad. Andelen positiva blixtar har även undersökts och funnits variera beroende av latitud och temperatur. Under vintermånaderna är andelen positiva blixtnedslag större än under sommarmånaderna.

Syftet med studien är att finna korrelation mellan olika meteorologiska parametrar. För att göra detta har data insamlade av avdelningen Försök och Prov, vid flygvapnets väderskola, använts. Mätningarna som använts här är gjorda på Kostabasen i Småland från den 13 oktober 1993 till den 25 april 1994. Insamling har skett med den så kallade Bas90-vagnen. Studien är begränsad till atmosfärens gränsskikt. Gränsskiktet kan delas in i två delar, ett ytskikt närmast marken samt ett övergångsskikt ovanför detta. Då luft flödar över en ny typ av yta bildas ett internt gränsskikt. Utgående ifrån mätningarna har grafer ritats och analyserats. Med hjälp av minsta kvadrat metoden har enkla uttryck för korrelationen tagits fram och jämförts med mätdata. Korrelationer mellan följande parametrar har undersökts: • molnbas - vindhastighet och vindriktning • molnbas - stabilitet • molnbas - fuktighet, med och utan nederbörd • molnbas - sikt Bäst korrelation erhölls mellan molnbas och relativ fuktighet där ett tydligt samband erhölls. Korrelationen mellan molnbas och de övriga parametrarna var mycket sämre. Mellan molnbas och stabilitet erhölls ingen korrelation.

I den här studien analyseras gränsskiktshöjdens betydelse för hastighetsfältet i ytskiktet, med hjälp av Monin-Obukhovs (MO) similaritetsteori. Studien genomfördes för att verifiera tidigare resultat från en Large-Eddy simulering av Khanna och Brasseur (1995) som tyder på att hastighetsfältet inte bara beror på z/L utan även har ett starkt beroende av gränsskiktshöjden. Genom att använda mastmätningar och sonderingar från Marsta studeras hastighetsfältet och speciellt den dimensionslösa vindgradienten (Φm) och de normaliserade hastighetsvarianserna i horisontalled och vertikalled. Det visar sig att båda parametrarna är beroende av gränsskiktshöjden. Resultatet från studien är att MOs similaritetsteori inte gäller för hastighetsfältet vid instabil skiktning vilket är samma resultat som antyddes i Khanna och Brasseurs (1995) studie. Detta tyder på att de storskaliga rörelserna i gränsskiktet påverkar ytskiktet mer än vad som tidigare varit känt.

En sammanställning av en databas av inversionsdata från sonderingarna från Bromma under 1990 har utförts. I denna databas lagrades datum, tid, marktemperatur, marktryck samt tryck och temperatur för basen och toppen av upp till tre inversioner. Därur kunde sedan höjder till tryckytorna och temperaturdifferenser mellan topp och botten beräknas. En statistisk undersökning av materialet utfördes med avseende på höjden till inversionsbasen och temperaturökningen i inversionsskiktet. Även temperaturgradienten för inversionsskiktet studerades. Resultaten sammankopplades med den aktuella synoptiska situationen för att kunna förklara inversionernas fördelning i tid och rum. För att få en uppfattning om signifikansen av undersökningen gjordes en jämförelse med tillämpliga delar av en tysk undersökning gjord av Gutsche 1983. Resultaten visade en skillnad mellan sommar- och vinterhalvåret vad gäller fördelningen av inversioner över dygnet. Under sommaren förekom inversioner mycket oftare på natten än på dagen medan den skillnaden under vintern var betydligt mindre. Dessutom framkom att de flesta inversioner finns i de marknära skikten och i allmänhet har en liten temperaturökning från bas till topp. Vädersituationen under 1990 samt luckor i materialet gör dock att man ej bör dra alltför långtgående slutsatser av resultaten. / <p>Examensarbete F1 om 7 p (10,5 hp)</p>

I detta arbete har vindförhållandena på Utlängan, Ungskär och Ölands södra grund studerats. För att göra detta har synop-data från SMHI:s stationer på Ungskär och Ölands södra grund för tidsperioden 900801-911130 använts. Dessutom har data från en mast som stod uppställd på Utlängans södra udde under delar av -90 och -91 samt ett 50-tal enkelviseringar, utförda på Utlängans östra sida under perioden 910324-910614, använts. En vindmodell har använts för att räkna upp vinden till höjder högre än mätningarna (upp till 125 m). Denna modell användes också för att på data från masten beräkna vinden på viseringsplatsen. Genom att jämföra de modellberäknade vindarna med viseringsprofilerna kunde pilotballongernas stighastighet korrigeras och därmed erhölls en riktigare vindprofil från viseringarna. Modellen hade även möjlighet att korrigera för den ändring av vinden som en skrovlighetsförändring ger. Indata måste då vara — förutom vinden på en nivå, temperaturen på två nivåer, mäthöjder och z0 (vilka är de huvudsakliga inparametrarna till denna modell) — avståndet till skrovlighetsförändringen och dess art. Detta utnyttjades vid beräkningen av vinden för viseringsplatsen. För Ungskär och Ölands södra grund fanns bara en temperatur, varför två olika varianter av vindmodellen fick användas. På Ölands södra grund utnyttjades vattentemperaturen och för Ungskär bestämdes stabilitetsparametern 1/L genom att använda Turnerklassificering, vilken utnyttjar solhöjd, molnmängd och molnhöjd. Med hjälp av viseringsprofilerna har low-level jets studerats. Av de 52 viseringarna kunde ett — mer eller mindre utpräglat — vindmaximum ses i 27 av fallen. Drygt hälften av dessa hade ett tydligt maximum. Jämförelser mellan viseringsprofiler och modellberäknade vindar — för de övriga platserna — visade på att modellen gav för låga vindhastigheter runt 100 m:s höjd. Detta kan, åtminstone delvis, förklaras av att modellen ej tar hänsyn till low-level jets. En jämförelse mellan Ungskär och Ölands södra grund, för tidsperioden 900801-911130, gav högre vindhastigheter på Ölands södra grund (10,2 m/s mot 9,3 m/s på 125 m:s höjd) medan vindriktningsfördelningen var ungefär densamma. Även en jämförelse mellan Ungskär och masten på Utlängan, med uppmätta värden för de tidsperioder då samtidiga data fanns, gjordes. Resultaten från den gav lägre vindhastigheter på Utlängan än Ungskär (6,8 m/s mot 7,2 m/s på ca 14 m:s höjd) och en något annorlunda vindriktningsfördelning, vilket antyder lokal påverkan på vindhastighet och riktning. / <p>Examensarbete F1 om 7 p (10,5 hp)</p>

Efter stora påtryckningar från skandinaviskt håll genomfördes i början av 1970-talet ett sameuropeiskt mätprojekt för att klargöra huruvida svavelutsläpp i exempelvis Storbritannien påverkade försurningen av sjöar i Skandinavien. Elva västeuropeiska länder deltog i projektet – kallat LRTAP – vars mätningar pågick under åren 1972–1975. Dessa mätningar bekräftade de teorier som drivit fram projektet – att luftföroreningar (i detta fall svavelföreningar) kan transporteras långa vägar i atmosfären för att sedan deponeras i ett område långtifrån källan. Därigenom kom de fram till att ett land inte kan påverka depositionen inom landet till 100% genom egna restriktioner. Ett följdprojekt startades därför för att förse de olika ländernas regeringar med information om svavelutsläpp och svaveldeposition i de olika länderna. Ett mål uppsattes angående utsläppen – att 1993 inte släppa ut mer än 70% av 1980-års nivå – vilket tycks vara uppnåeligt. I Sverige har svavelutsläppen minskat från drygt 400 kton S/år i början av 1970-talet till 102 kton 1990, en reducering på ca 75%. Depositionen har dock inte minskat lika mycket, eftersom mängden svavel från Mellaneuropa fortfarande är stor. I Sverige är därför svaveldepositionen starkast koncentrerad i de sydvästra delarna och avtar sedan mot nordväst. / <p>Examensarbete F1 på 7 p (10,5 hp)</p>