En stark samtida trend inom den svenska barn- och ungdomslitteraturen är dystopier, skildringar av dysfunktionella samhällen. Ungdomsdystopierna skildrar protagonister som tvingas förhålla sig till sönderslagna samhällen, samtidigt som de brottas med vuxenblivande och vänskapsrelationer. Inom genren förekommer skildringar av globala naturkatastrofer, världskrig, meteoritnedslag, miljöförstöring och pandemiska sjukdomar. Flera av de dystopiska ungdomsromanerna har en framträdande miljötematik.    I uppsatsen behandlas fyra ungdomsdystopier av olika karaktär utgivna under 2010-talet. Verken som undersöks är: De Hemlösas stad (2011) av Annika Luther; Feberkvartetten: En sekund i taget (2013), Spring så fort du kan (2014), Som om jag vore fantastisk (2015) och Om du såg mig nu (2017) av Sofia Nordin; Ättlingarna: Hotet (2018), Kampen (2018) och Flykten (2020) av Mats Söderlund samt Slutet (2019) av Mats Strandberg. Syftet med uppsatsen är att diskutera ungdomsdystopins samhällskritiska funktion. I analysen av ungdomsdystopierna används ett ekokritiskt perspektiv.   Miljötematiken har en central funktion i flera av skildringarna och en kritik mot mänsklig inverkan på planeten går att urskilja. I ungdomsdystopierna förekommer många olika mellanmänskliga relationer på individ- och gruppnivå. Relationer existerar även mellan människor, medier och den omgivande miljön. Katastrofen påverkar och omförhandlar dessa relationer och samspelet mellan det mänskliga och det icke-mänskliga. En viktig poäng i uppsatsen är att de ekodystopiska ungdomsromanerna väcker framtidshopp genom att visa på möjligheter att agera och göra skillnad samt att de öppnar upp för fler perspektiv än det mänskliga.