Bakgrund: Årligen drabbas cirka 5000 personer i Sverige av ett hjärtstopp utanför sjukhus. Tidig start av hjärt- och lungräddning är en förutsättning för ökad överlevnad vid ett hjärtstopp, samtidigt visar forskning på att ambulansens framkörningstid har ökat. I väntan på ambulans har sms-livräddare implementerats för att påbörja livräddande åtgärder. I dagsläget finns få studier gjorda på sms-livräddares erfarenheter och insatser vid accepterat hjärtstoppslarm, för att synliggöra hinder och eventuella fysiska och psykiska påfrestningar som de kan möta. Vid ett hjärtstopp arbetar ambulanssjuksköterskan och sms-livräddare tillsammans i team, detta gör det viktigt för ambulanssjuksköterskan att ha en ökad förståelse för sms-livräddares erfarenheter.  Syfte: Studiens syfte var att beskriva sms-livräddares erfarenheter och insatser i samband med ett accepterat hjärtstoppslarm. Metod: En blandad metod enkätstudie med en explorativ sekventiell design användes. Materialet utgick från 1231 enkäter som samlats in av Heartrunner Sweden. Materialet analyserades i tre faser. Resultat: Resultatet visade på att sms-livräddare möttes av flera hinder som medförde att deras insatser försvårades eller uteblev. Resultatet resulterade i fyra kategorier: Erfarenheter av utlarmning, Hjärtstartare, Samverkan i team och emotionella reaktioner. Sms-livräddare upplevde många känslor i samband med larmet som visade på ett eventuellt behov av debriefing. Slutsats: Trots negativa erfarenheter var 99,9% av sms-livräddarna motiverade att fortsätta sina insatser i framtiden. Resultatet tyder på att sms-livräddare hade en viktig roll i samverkan med ambulans och räddningstjänst. Sms-livräddare kunde behöva mer bekräftelse för deras insatser och stöttning för eventuella känslor som kunde uppkomma vid larm om misstänkt hjärtstopp utanför sjukhus. / Background: Every year, approximately 5000 people in Sweden suffer an out-of-hospital cardiac arrest. Early start of cardiopulmonary resuscitation is a prerequisite for increased survival in a cardiac arrest, while research shows that ambulance arrival time has increased. While waiting for an ambulance, mobile-phone dispatch of laypersons has been implemented to initiate life-saving measures. At present, few studies have been conducted on the experiences and interventions of mobile-phone dispatch of laypersons in the event of an accepted cardiac arrest alarm, in order to highlight obstacles and any physical and psychological stresses that they may face. In a cardiac arrest, the ambulance nurse and mobile-phone dispatch of laypersons work together in teams, this makes it important for the ambulance nurse to have an increased understanding of mobile-phone dispatch of laypersons ' experiences. Aim: The aim of the study was to describe mobile-phone dispatch of laypersons experiences and interventions in connection with an accepted cardiac arrest alarm. Method: A mixed method survey study with an explorative sequential design was used. The material was based on 1231 questionnaires collected by Heartrunner Sweden. The material was analysed in three phases. Results: The results showed that mobile-phone dispatch of laypersons were faced with several obstacles that made their interventions difficult or absent. The study resulted in four categories: Experience in emergency response, defibrillators, teamwork and emotional reactions. Mobile-phone dispatch of laypersons experienced many emotions in connection with the alarm, indicating a possible need for debriefing. Conclusion: Despite negative experiences, 99.9% of mobile-phone dispatch of laypersons were motivated to continue their interventions in the future. The result suggests that mobile-phone dispatch of laypersons had an important role in collaboration with ambulance and rescue services. Mobile-phone dispatch of laypersons could benefit from more acknowledgement of their interventions and support for any emotions that may arise when a suspected cardiac arrest is reported outside a hospital.