• Refine Query
  • Source
  • Publication year
  • to
  • Language
  • 1
  • Tagged with
  • 1
  • 1
  • 1
  • 1
  • 1
  • 1
  • 1
  • 1
  • 1
  • 1
  • 1
  • 1
  • 1
  • 1
  • 1
  • About
  • The Global ETD Search service is a free service for researchers to find electronic theses and dissertations. This service is provided by the Networked Digital Library of Theses and Dissertations.
    Our metadata is collected from universities around the world. If you manage a university/consortium/country archive and want to be added, details can be found on the NDLTD website.
1

Amyloid beta inducerad klyvning av NG2 medierad via LRP-1 receptorn

Hallberg, Anna January 2014 (has links)
Bakgrund: Deposition av fibrillär amyloid beta 1-42 (Aβ) i hjärnan är ett välkänt kännetecken för den neurodegenerativa sjukdomen Alzheimer’s (AD). Dessa ansamlingar påverkar pericyter, en celltyp involverad i blodkärlsfunktion och upprätthållande av blodhjärnbarriären (BBB). Pericyter uttrycker både receptorn low density lipoprotein receptor related protein 1 (LRP-1) till vilken Aβ1-42 binder, och proteoglykanet NG2. NG2 har stor betydelse för pericyters samspel med endotelceller och i sin lösliga form (sNG2) främjar den angiogenes. Tidigare studier har visat att mängden NG2 som klyvs från pericyter förändras när de stimuleras med Aβ1-42. Syfte: Att undersöka om Aβ1-42 påverkar NG2 klyvning via LRP-1 Metod: Human brain vascular pericytes (HBVP) stimulerades med monomera, oligomera och fibrillära Aβ1-42 preparationer. Uttrycket av LRP-1 tystades med small interfering (si) LRP-1 och knockdown efficiency analyserades med Western Blot (WB). Även Aβ1-42 preparationer undersöktes med WB. Cellviabilitet mättes med laktatdehydrogenas (LDH) test och proteininnehåll med Bradford analys. Slutligen mättes mängden sNG2 i pericytmedium med hjälp av enzyme-linked immunosorbant assay (ELISA) baserad på electrochemiluminescence (Mesoscale). Resultat: Preparationerna med monomer och oligomer Aβ1-42 ökade NG2 klyvning. Denna Aβ1-42 inducerade ökning försvann när cellernas LRP-1 tystats. Aβ1-42 fibrillpreparationerna inhiberade däremot NG2 klyvningen oavsett närvaro av LRP-1. Aβ1-42 monomerpreparationer inducerade celldöd hos HBVP med LRP-1 men inte hos de HBVP där LRP-1 tystats, och cellviabiliteten hos HBVP ökade hos celler som stimulerats med Aβ1-42 fibrillpreparation och där LRP-1 tystats. Konklusion: Resultaten visar att Aβ1-42 monomer och oligomer påverkar NG2 klyvning via LRP-1. Däremot verkar Aβ1-42 fibrill istället påverka NG2 klyvning via en annan signalväg. Studien belyser hur Aβ1-42 kan påverka pericyter, vilket kan föreligga vaskulära förändringar kopplade till AD patologi. / Background: The deposition of fibrillar amyloid beta 1-42 (Aβ) in the brain is a well-known characteristic for the neurodegenerative Alzheimer’s disease (AD). These accumulations affect pericytes, a cell type implicated in vessel function and maintenance of the blood-brain barrier (BBB). Pericytes express both the receptor low-density lipoprotein receptor related protein 1 (LRP-1), to which Aβ1-42 binds, and the proteoglycan NG2. NG2 is important for the interaction between pericytes and endothelial cells and in its soluble form (sNG2) it promotes angiogenesis. Earlier studies have shown that the amount of NG2 shed from pericytes is altered when stimulated with Aβ1-42. Purpose: To investigate whether the Aβ1-42 influence on NG2 shedding is mediated via LRP-1. Method: Human brain vascular pericytes (HBVP) were stimulated with monomeric, oligomeric and fibrillar preparations of Aβ1-42. Expression of LRP-1 was knocked down by small interfering (si) LRP-1 silencing and knockdown efficiency was analysed with Western blot (WB). Aβ1-42 preparations were also analysed with WB. Cell viability was measured with lactate dehydrogenase (LDH) test and protein concentrations were determined with Bradford assay. Finally the amount of sNG2 in pericytemedium was measured with enzyme-linked immunosorbant assay (ELISA) baserad på electrochemiluminescence (Mesoscale) Results: Monomer and oligomer Aβ1-42 increased NG2 shedding, this Aβ1-42 induced increase was not found in HBVP with a silenced LRP-1. In contrast, fibrillar Aβ1-42 inhibited NG2 shedding regardless of LRP-1 presence. Monomer Aβ1-42 preparations induced cell death of HBVP with LRP-1 but not of HBVP without LRP-1, and cell viability of HBVP lacking LRP-1 was increased after fibrillar Aβ1-42 exposure. Conclusion: The results indicate a monomeric and oligomeric Aβ1-42 induced impact on NG2 shedding via LRP-1. However it appears as if fibrillar Aβ1-42 doesn’t affect NG2 shedding via LRP-1 but rather inhibits the process via another unknown receptor. The study highlights how Aβ1-42 can affect pericytes, which may underlie the vascular changes linked to AD pathology.

Page generated in 0.035 seconds