This dissertation explores the themes of collaboration and creativity in the relationship between arranger Nelson Riddle and vocalists Frank Sinatra and Ella Fitzgerald. It examines the balance between structure and freedom as well as the specific musical results that emerge from collaboration between an arranger and vocalists who are considered among the greatest in their fields. An examination of their interactions, musical scores, and performances, reveals that the constraints that are present in a collaborative effort can lead the artists to find a shared process to make a creative, unified product.

Syftet med uppsatsen är att analysera hur filmmusiken har använts i Batman: The Movie (1966), Batman (1989) och The Dark Knight (2008). Att se en narrativ användning och beskrivning av Batman samt hur upplevelsen av filmen ändras när man ser den utan musik. Kompositörerna till filmerna är, för Batman: The Movie (1966) Nelson Riddle, till Batman (1989) är det Danny Elfman och till The Dark Knight (2008) är kompositörerna Hans Zimmer och James Newton Howard. Filmerna analyserats från ett multimodalt perspektiv och delar in filmmusiken i filmmusikens berättarfunktioner framtagna av Johnny Wingstedt Scenerna har setts på flera gånger både med och utan musik för att få fram musikens roll och betydelse. En scen per film analyseras. Scenerna är valda på så sätt att de beskriver Batman som karaktär på ett bra sätt. Scenerna beskrivs tydligt och en analys görs innan det avslutas med en konklusion. Scenerna jämförs sedan med varandra för att se likheter och skillnader.