Uppsatsens syfte är att klargöra vad principen novus actus interveniens innebär. Principen kan möjliggöra att det skadeståndsrättsliga ansvaret begränsas och upphävs för den initiala skadevållaren, om en utomstående tredje man medverkar eller orsakar en skadas inträffande. Med hjälp av principen novus actus interveniens bryts orsakssambandet och den tredje mannen övertar ansvaret för skadan som inträffat. En skada som orsakas av extraordinära naturhändelser eller av den skadelidande själv kan också medföra att principen novus actus interveniens kan appliceras. Det råder oklarheter om principen utgör gällande rätt i Sverige och därmed jämförs rättsläget avseende principen novus actus interveniens med den engelska skadeståndsrätten. Inom den engelska rätten har principen tillämpats i praxis och den nämns även i den engelska doktrinen. Framställningen grundas huvudsakligen på material som hämtats från doktrinen och praxis i svensk och engelsk rätt. För att en mellankommande handling ska kunna bryta orsakssambandet uppställs vissa krav, bland annat ska handlingen ha varit oförutsebar och ha företagits med minst vårdslöshet. En klar formel för hur principen kan tillämpas existerar inte, utan det beror på omständigheterna i varje enskilt fall. Principen novus actus interveniens nämns inte vid sitt latinska namn i den svenska doktrinen, men det framkommer resonemang i den svenska doktrinen och det finns praxis som kan härledas till principen. Därmed kan det konstateras att det inte är omöjligt att principen kan komma att användas, trots att de svenska domstolarna har ett restriktivt förhållningssätt mot principen.

Department of Jurisprudence / LLM / The South African Constitution guarantees equal rights to everyone. The right to equality is specifically protected in Section 9 of the Constitution. Section 9(1) states that ‗everyone is equal before the law and has the right to equal protection and benefit of the law‘. However, ensuring equality of treatment between the victim of medical negligence and the health service provider has not enjoyed a satisfactory judicial approach. The causes of death or harm suffered by the patient poses a serious problem in the medico-legal investigation. The major focus of this proposed dissertation is the impact on the chain of causation from the victim‘s perspective because of medical negligence and the South African courts‘ approach in such matters. The courts do not seem to have satisfactorily applied the principles of novus actus interveniens in such cases. The proposed research hopes to expose unfair discrimination against the victim of medical negligence through its analysis of the courts‘ approach in medical negligence claims. The approach used by the courts will be critically analysed to determine whether the degree of legal or judicial protectionism in favour of the medical profession is adequate. In recent times, government health service providers have inundated government health departments with claims arising from medical negligence. Although this could seem beneficial from the victim‘s perspective as any relief obtained could be enforced on the assets of the relevant health department, the success level is relatively low as the concept of novus actus interveniens has continued to pose a great challenge to the victim in proving a claim against the medical personnel. This research sought to find out how the protection of victims of medical negligence could be enhanced in spite of the common law defence of novus actus interveniens available to the health service providers. / NRF