<p>Syfte: Syftet med denna studie var att ta reda på vad man kan förvänta sig för refraktionsfel av barn genom att undersöka en åldersgrupp från nio till elva år med Mohindra närretinoskopi. Resultaten skulle sedan jämföras med fem andra studier gjorda inom området. Syftet var vidare att fördjupa sig inom emmetropisering och refraktionsutveckling.</p><p>Metod: 77 barn från tre skolor i Vadstena kommun i åldrarna 9 till 11 år undersöktes under april 2009 med Mohindra närretinoskopi. De sfäriska ekvivalenta refraktionsmedelvärdena togs fram och jämfördes med likvärdiga resultat från fem andra studier genomförda i olika länder.</p><p>Resultat: De sfäriska ekvivalenta medelvärdena var för 9-, 10- och 11-åringar +1.29 D, +0.97 D respektive +1.22 D för pojkarna och +1.00 D, +1.22 D respektive +0.92 D för flickorna i Vadstena. I de asiatiska studierna var medelvärdena mot mer myopi medan den svenska och chilenska studien liknade medelvärdena från studien i Vadstena.</p><p>Slutsats: Resultatet av denna undersökning visar att refraktionsutvecklingen tenderar att gå mot mer negativa värden med ökande ålder, dock är det långt ifrån alla barn som blir myopa när de börjar skolan. Asiatiska barn visar myopa medelvärden av refraktionen medan bland annat svenska barn visar hyperopa värden.</p>

<p>Syfte: Syftet var att undersöka om och i så fall hur ackommodativ facilitetsträning, med +/- 2,00DS-flippers, under en vecka, påverkar ackommodation, vergens och binokulärseende.</p><p>Metod: I studien undersöktes 17 försökspersoner mellan 20-30år. Av dessa fick 3 försökspersoner avbryta medverkan på grund av olika skäl. Försökspersonerna ombeddes att sitta på 2 synundersökningar, varav en före och en efter ackommodativ facilitetsträning. Undersökningarna inleddes med ett objektivt refraktionsvärde, följt av en anamnes. Därefter utfördes en binokulär synundersökning tillsammans med binokulära mätningar, varav en mätte den ackommodativa faciliteten. Alla dessa mätningar upprepades efter en veckas ackommodativ facilitetsträning med en +/-2,00DS-flipper.</p><p>Resultat: Hos 12 av 13 försökspersoner visar mätvärdena en märkbar ökning av den ackommodativa faciliteten, efter en veckas flipperträning. Förändringen i gradient AK/A skiljer sig från höga- och låga AK/A-värden. AK/A-värdet minskade för de försökspersonerna med högt AK/A och ökade för de försökspersonerna med lågt AK/A. Det förekom en skillnad i närfori efter flipperträning visade sig värdena gå mer mot plus, det vill säga mer mot esofori, med undantag från någon försöksperson. Övriga mätningar visade inga signifikanta skillnader, där p > 0,05 (Students paired t-test)</p><p>Slutsats: Ackommodativ facilitetsträning, med +/-2,00DS-flippers, ökar den ackommodativa faciliteten i denna grupp. Det är svårt att i de övriga mätningarna finna ett klart samband mellan skillnader före och efter den ackommodativa facilitetsträningen.</p>

<p>Syfte: Att ta reda på förekomst av heteroforier och heterotropier hos hjälpsökande människor på en Vision for All-resa i Nicaragua.</p><p>Metod: Efter en enkel subjektiv refraktion genomfördes covertest på både avstånd (fem meter) och nära (40 centimeter) med eventuell korrektion vid behov. 684 personer undersöktes i åldrarna 5-95 år. Eso- exo- och vertikalfori samt eso- exo- och vertikaltropi noterades liksom ortofori. Ingen mätning av deviationerna genomfördes.</p><p>Resultat: 91 personer (13,3 %) hade en deviation vid avståndsfixation som framkom av covertestet. Exofori fanns hos 9,5 % och esofori hos 1,9 %. Av alla undersökta hade 1,9 % någon form av tropi på avstånd. 274 personer (40,1 %) hade en deviation vid fixation på 40 cm. Exofori fanns hos 36,5 % och esofori hos 1,8 %. 1,6 % av alla undersökta hade en tropi vid 40 cm.</p><p>Slutsats: Studien visar att det vanligast förekommande tillståndet hos de undersökta är ortofori. Exofori är den vanligast förekommande deviationen på avstånd och är ännu vanligare på nära.</p>

<p>Syfte: Syftet med den här studien var att värdera hur bra ett stenopeiskt hål fungerar som kontrollmetod av refraktionen.</p><p>Metod: I studien användes 35 försökspersoner i olika åldrar och med varierande synfel. Det var endast höger öga som användes i studien, och vänster öga var därför ockluderad med en opak, svart lins under hela undersökningen. Först gjordes en refraktion på höger öga, för att få fram försökspersonernas rätta korrektion. Därefter mättes visus sex gånger; första gången med bästa korrektion, utan stenopeiskt hål, andra gången med bästa korrektion, med stenopeiskt hål, tredje gången med en ”dimning” på +2,0 D, utan stenopeiskt hål, fjärde gången med en ”dimning” på +2,0 D, med stenopeiskt hål, femte gången med en ”dimning” på +1,0 D, utan stenopeiskt hål, och sjätte gången med en ”dimning” på +1,0 D, med stenopeiskt hål. De sex visusmätningarna gjordes i provbåge och med ETDRS-tavla.</p><p>Resultat: När den bästa korrektionen låg i provbågen och stenopeiskt hål sattes i sjönk visus med i genomsnitt 1,14 rader på ETDRS-tavlan. När den ”dimmande” +1.0-linsen var ilagd i provbågen blev det med stenopeiskt hål en genomsnittlig visusförbättring på 2,62 rader på ETDRS-tavlan, jämfört med visus utan stenopeiskt hål. Här var det dock en stor spridning mellan försökspersonernas värden. Med en ”dimning” på +2.0 D blev effekten av det stenopeiska hålet att visus, i genomsnitt, förbättrades med 6,48 rader på ETDRS-tavlan, då hålet sattes i provbågen.</p><p>Slutsats: Slutsatsen är att stenopeiskt hål som kontrollmetod inte är så bra för att få fram den exakta styrkan, men den fungerar för att avslöja stora felkorrigeringar (större än 1.0 D).</p>

<p>Introduktion: Det finns många olika ytbehandlingar för glasögon tillgängliga i butikerna. En av dessa är antireflexbehandlingen som har till avsikt att eliminera reflexer som annars uppstår i obehandlade glas.</p><p>Syfte: Detta är en studie vars syfte var att undersöka om antireflexbehandlade glasögon kan ge upphov till bättre syn jämfört med vanliga obehandlade glas.</p><p>Metod: Nitton försökspersoner blev tillpassade två par glasögon var. Glasögonen var identiska förutom att det ena paret var försett med antireflexbehandling på glasens främre och bakre yta. Synskärpan testades med en LogMAR-tavla. Kontrastskänsligheten provades dels med Vistech chart på 3 meters avstånd och dels med Mars Contrast Sensitivity Test på 50 centimeters avstånd.</p><p>Resultat: Testresultaten visade på en statistisk signifikant bättre synskärpa med de antireflexbehandlade glasögonen i normal rumsbelysning. Med Vistech-tavlan uppvisade försökspersonerna över lag en stabil förbättring av kontrastseendet med antireflexbehandlade glas medan de med Mars-testet visade varierande och osäkra resultat.</p><p>Slutsats: Sammanfattningsvis så visade studien att antireflexbehandlade glas ger ökad synkvalitet med avseende på både synskärpa och kontrastkänslighet, på avstånd i inomhusmiljö.</p>

<p>Syfte: Det har visat sig i tidigare studier att vissa kontaktlins- och linsvätskekombinationer ger mer påverkan på corneas yttre delar än andra kombinationer. Denna studie undersöker förekomsten av corneal staining med Extend® och Regard® vid användning av PureVision®, eftersom de linsvätskorna inte funnits med i tidigare större studier.</p><p>Metod: Deltagarna använde Extend® till ena ögat, Regard® till andra och linserna PureVision®/Purevision® Toric, under tre veckors tid. Corneal staining mättes vid start, då deltagarna varit utan linser i tre dagar samt vid återbesök tre veckor senare. För att vara opartisk vid återbesöket var undersökaren inte medveten om vilken linsvätska deltagarna använde till vilket öga. Deltagarna fick även svara på några enkätfrågor angående komfort.</p><p>Resultat: Extend® och Regard® gav liknande resultat i corneal staining. Generellt återfanns staining mest inferiort och superiort. 58% av deltagarna hade punktata staining inom minst fyra av fem områden på cornea, 42% av de ögon som använt Extend® och 25% av de som använt Regard®. De flesta uppgav inte några större skillnader i komfort mellan ögonen.</p><p>Slutsats: Totalt gav Extend® och Regard® likande resultat i corneal staining. Det var dock några fler ögon som använt Extend som uppvisade punktata staining i fyra eller fler områden. De som använder kontaktlinser mycket borde vara de som möjligen kan påverkas negativt av corneal stainingen i längden.</p>

<p>Syfte: 11 personer tillpassades med kontaktlinserna PureVision® alternativt PureVision Toric® för att se om bärandet av silikonhydrogellinser med högt modulus påverkar corneas topografi.</p><p>Metod: Försökspersonerna bar kontaktlinserna under dagtid i minst 15 dagar. Mätdata från innan och efter linsbärande jämfördes och analyserades med hjälp av topografen Corneal Analyser CA-100F från Topcon. Totalt analyserades 9 punkter på cornea: apex samt 1 och 2 millimeter ut från apex i temporal, nasal, inferior och superior riktning. Dessutom jämfördes e-värden och överrefraktion mellan de olika besöken. Endast mätdata från höger öga analyserades, då vänster öga förväntades reagera likadant som höger.</p><p>Resultat: Det var ingen signifikant skillnad mellan de olika mätningarna på de 9 analyserade punkterna, eller i e-värde. 5 av 11 personer hade en liten förändring i överrefraktion efter perioden med PureVision® / PureVision Toric®.</p><p>Slutsats: PureVision® och PureVision Toric® påverkar inte corneas topografi när kontaktlinserna bärs dagtid i 15 dagar.</p>

<p>För att en skarp bild ska kunna avbildas på retina krävs det att cornea och lins är transparenta men även att de innehar kvalitativa egenskaper i brytning. Fel i corneal kurvatur är en av orsakerna till refraktiva fel hos ögat. Kurvaturen kan mätas med en keratometer eller en topograf, vilken den sist nämnda även har stor betydelse bland annat vid kontaktlinstillpassning, refraktiv kirurgi och till hjälp vid diagnostisering av flera sjukdomstillstånd.</p><p>Syfte: Syftet med den här studien var att undersöka om kurvaturen ändras under dagen, på en 8-timmars period, och i så fall hur mycket.</p><p>Metod: Corneal kurvatur studerades på 16 ögon, 7 män och 9 kvinnor, med en median ålder på 24 år. Mätningarna utfördes med en Topcon CA-100F Corneal Analyzer, tre gånger under en dag, med fyra timmars mellanrum. Nio punkter på cornea jämfördes specifikt, vilka var apex samt 1 och 2 mm därifrån; superiort, temporalt, inferiort och nasalt.</p><p>Resultat: Studien visade att cornea var flatast på morgonen och blev kupigare under dagen på alla mätpunkter förutom superiort. Förändringen var större på punkterna 2 mm från apex än 1 mm i alla riktningar förutom den temporala. Den totala variationen i snitt för alla punkter var en kurvaturminskning på 0,0332 ±0,07 mm och en genomsnittlig ökning i brytkraft på 0,17 ±0,35 D.</p><p>Slutsats: Studien visar en signifikant förändring i corneal kurvatur och brytkraft under dagen. Dock var variationen i kurvatur individuell och därför ses en viktig roll i att ta topografibilder på varje enskild patient.</p>

<p>Introduktion: Mätning av monokulär visus utförs genom att ena ögat ockluderas med en svart ocklusionsspade. Spadar i ljust frostat material finns idag för användning vid cover test, vilket gör det möjligt att se vad som händer med det öga som täcks för. Dessa spadar har mer eller mindre samma utformning som de svarta ocklusionsspadarna. Dess likheter kan lätt göra att även den frostade spaden används vid visusmätning. Men är denna utformad för att användas även vid visusmätning? Fås då samma resultat med en frostad som med en svart ocklusionsspade, eller finns det faktorer som spelar in och påverkar visusresultaten?</p><p>Syftet med denna studie var att jämföra visusresultaten vid ocklusion med en svart respektive frostad ocklusionsspade för att se om någon skillnad uppstod mellan de två ocklusionsspadarna när ljus tillförs det ockluderade ögat.</p><p>Metoden som användes innefattade totalt 100 personer i studien varav 77 kvinnor och 23 män. Visus mättes på höger öga med logMAR genom Test Chart 2000 Pro, först med svart ocklusionsspade och sedan med frostad ocklusionsspade, med skiftade ortotyper emellan. Pupilldiametern mättes på högra ögat vid vardera ocklusionsspade.</p><p>Resultatet av studien påvisar en signifikant skillnad av visus vid mätning med svart respektive frostad ocklusionsspade på det högra ögat hos försökspersonerna. Medelvärdet för visus med ocklusion av svart spade var -0,046 ± 0,106 logMAR och för frostad -0,080 ± 0,104 logMAR. Medelvärdet för pupillstorleken vid ocklusion av svart spade var 5,12 ± 0,84 millimeter och för den frostade 4,39 ± 0,79 millimeter.</p><p>Slutsatsen utifrån resultaten av denna studie är att den frostade ocklusionsspaden ger ett bättre resultat vid visusmätningen. Baserat på det resultatet kommer jag använda mig av den svarta ocklusionsspaden konsekvent vid visusmätning, för att förebygga att den frostade ocklusionsspaden är en faktor som kan påverka i visusresultatet.</p>

<p>Syfte - Syftet med denna studie var att ta reda på hur prevalensen av presbyopi ser ut i Nicaragua under en resa med den ideella organisationen Vision For All.</p><p>Metod och material - För att få svar på frågeställningen utfördes en studie i Nicaragua där additionsbehovet och ackommodationsvidden undersöktes. Behovet av addition undersöktes hos alla som hade besvär på nära håll med hjälp av provbåge och provglaslåda. För att ta reda på ackommodationsvidden användes en linjal med en bild innehållande små detaljer och fina linjer. Linjalen fördes närmare patienten tills denne upplevde att bilden ej längre var tydlig.</p><p>Resultat - De flesta som undersöktes var inom åldersgruppen 41-60 år. Den addition som ordinerades mest frekvent var +2,50 till +2,75 dioptrier. Det var även många under 40 år som fick läsglasögon på grund av problem med synen på nära håll.</p><p>Diskussion - Jämfört med andra länder, som till exempel USA och Sverige, blir invånarna i Nicaragua presbyopa vid en lägre ålder. Den troligaste anledningen till detta är klimatet. Det har upptäckts att i länder närmare ekvatorn som har ett varmare klimat förändras strukturen av linsens proteiner snabbare. Detta leder till minskad ackommodationsvidd och en tidigare presbyopidebut.</p>