Introduktion: Diagnostisk röntgenbestrålning inom medicin är den största icke-naturliga källan till joniserande strålning för allmänheten och den största andelen tillskrivs datortomografi(DT)-undersökningar. Flertalet studier inklusive rekommendationer från internationella kommissionen för strålskydd (ICRP) hävdar att ögats lins är mer strålkänslig än vad som tidigare antagits. Linsen anses nu ha ett tröskeldosvärde för kataraktbildning på 0,5 Gy eller möjligtvis ännu lägre. Syfte: Att utvärdera stråldos och bildkvalité vid tre olika metoder av dosreducering till ögats lins under DT-hjärnundersökningar: vismutskydd, generell rörströmsminskning samt organbaserad dosmodulering (XCare).   Material och metod: Tre olika dosreduceringstekniker vid DT-hjärnundersökningar (vismutskydd vid två distanser från hudytan (0 cm och 1,5 cm), generell rörströmsminskning samt organbaserad dosmodulering (XCare)) utvärderades med hänsyn till dosminskning samt kvantitativ och kvalitativ bildkvalité med hjälp av ett fantomhuvud. Ögondos mättes och Hounsfieldvärden (HU) samt brus beräknades och jämfördes.   Resultat: Ögondosen reducerades jämfört med referensundersökningen med 37,7 % och 25,0 % med vismutskyddet 0 cm och 1,5 cm ifrån hudytan respektive. Generell rörströmsminskning och organbaserad dosmodulering reducerade dosen 39,6 % samt 29,5 % respektive. HU ändrades signifikant med vismutskydd utan skumgummi och brusnivån ökade signifikant endast vid generell rörströmsminskning.   Diskussion: Organbaserad dosmodulering och vismutskydd 1,5 cm ifrån hudytan var de enda undersökningarna som inte påverkade bildkvalitén signifikant. Generell rörströmsminskning ökade brusnivån signifikant. Vismutskydd utan skumgummi ökade artefakterna i hjärnan så mycket att den inte var godtagbar.   Konklusion: Organbaserad dosmodulering, generell rörströmsminskning och vismutskydd (ovanpå 1,5 cm skumgummi) skulle kunna användas men klinisk uppföljning med fler patientstudier behövs för att bekräfta detta.