Thesis (Ph. D.)--West Virginia University, 2002. / Title from document title page. Document formatted into pages; contains vii, 103 p. Includes abstract. Includes bibliographical references (p. 58-66).

Thesis (M.S.)--University of Michigan, 2006. / Includes bibliographical references.

Bakgrund: Immigrationen till Sverige har under de senaste åren ökat. Detta har medfört att antalet individer som har svårigheter att förstå och tala det svenska språket har ökat inom vården. Kommunikation är en förutsättning för att kunna uppnå god vård vilket ställer krav på att sjuksköterskor måste kunna bemöta och hantera de eventuella språkbarriärer som kan uppstå. För att underlätta kommunikationen när patient och vårdpersonal inte talar samma språk kan anhöriga eller professionell tolk tas till hjälp. Syftet: Syftet är att beskriva hur språkbarriärer och hanteringen av språkbarriärer upplevs av de människor i vården som berörs av språkbarriärer. Metod: Studien är en litteraturstudie baserad på tio kvalitativa vetenskapliga artiklar som beskriver upplevelser av språkbarriärer i vården. Resultat: Resultatet visar att språkbarriärer kan försvåra vårdpersonalens förutsättningar att ge god vård samt påverka vårdrelationen. Språkbarriärer påverkar även tidvis patientens möjlighet till delaktighet i vården. I flertal studier uppgav vårdpersonalen en oro över att inte förstå patienten och att patienten inte förstår den information som ges. Professionell tolk lyftes fram som en viktig länk för att säkra en god kommunikation mellan vårdare och patient. Då det inte alltid är praktiskt möjligt att använda professionell tolk var det även vanligt förekommande att använda anhöriga som tolkar. Resultatet visar att patienter och anhöriga inte alltid hade samma syn på delaktighet som vårdpersonalen, vilket kunde medföra svårigheter i kommunikationen. Vårdpersonalen ansåg att patienten hade rätt till delaktighet samt att vara informerad om diagnos och behandling i vården. Anhöriga kunde ibland undvika att översätta dåliga besked för patienten då de ville skona patienten från dessa. Dessa skilda åsikter kunde skapa frustration hos båda parter. Slutsats: Kommunikation är en viktig del i det vårdande arbetet. Att ge vård samt att ta emot vård då patient och vårdpersonal inte talar samma språk kan skapa oro och påverka vården negativt. En professionell tolk kan underlätta kommunikationen samt möjliggöra att en vård relation kan skapas. Kommunikation är även en viktig del för att patienten skall kunna ges möjlighet till delaktighet i vården. Anhöriga kan underlätta kommunikationen mellan vårdpersonal och patient men främjar inte alltid patientens delaktighet och autonomi. Det är viktigt med kunskap om vårdpersonal samt patienters upplevelser av kommunikation för att undvika onödigt lidande och för att öka förståelsen för tolkens betydelse för vårdandet.

In recent times there has been an emphasis on patients participating in their own nursing care. Studies have demonstrated that when patients participate in their own care, they experience positive outcomes, such as greater satisfaction with care, a sense of control, decreased vulnerability, and being effectively prepared for discharge. Practising nurses are of the view that patients should be involved in the planning, implementation, and evaluation of care in keeping with nursing's philosophy of provide holistic or patient-centred care. Despite this there is literature to show that nurses' espoused pro-participatory attitudes were not always enacted in the practice setting. There was a paucity of research to explain why this situation existed. Therefore, the purpose of this grounded theory study was to explore, describe, and analyse nurses' and patients' perspectives on the phenomenon of patient participation within the context of hospital nursing practice in Western Australia.Data were collected through formal and informal interviews with nurses, patients, non nurses, a doctor and relatives, focus group interview with nurses, participant observation, listening to nurses' handovers, examination of nurses' notes, and published literature. Thirty three Registered Nurses and 32 patients from medical, surgical, and extended care wards were formally interviewed. Additionally, 28 nurses and 17 patients were informally interviewed during participant observation. The total hours of participant observation was 142. The constant comparative method was used to analyse the data.The findings revealed that the basic social problem that faced nurses and patients was incongruence in their understandings of the meaning of patient participation and in their philosophies about nursing care. This had led to nurses and patients adopting three styles of participation, that is, ++ / participation inclusion which involved patients participating in all aspects of their care, including making decisions about their treatments, participation marginalisation which encompassed patients participating only in their daily living activities and pain management, and participation preclusion which involved patients not participating in any aspects of their care. This resulted in nurses and patients coming together with their own different styles of patient participation, which caused conflict in viewpoints about how care should be provided and received at the bedside. Exacerbating the problem of incongruence were the hospital contextual conditions of economic constraints, management structures, presence of technology, and culture of medical dominance. These contextual conditions also modified the process that nurses and patients used to deal with the problem.The basic social process that nurses and patients used to deal with the problem of incongruence was labelled accommodating the incongruence and involved three phases. It was found that varying intervening conditions that affected the nurses, patients, or both, and the day-to-day ward environment modified this process. The first phase, which was labelled coming to terms with the incongruence, involved nurses and patients encountering and acknowledging that there was an incongruence. The second phase, which was termed rationalising the incongruence, involved nurses and patients observing and assessing each other's behaviours. The third phase, which was labelled seeking resolution: minimising the incongruence, involved nurses and patients adjusting their behaviours so as to achieve some balance. This third phase was nurse-driven with patients playing a subsidiary role. This was considered to be due to nurses being at their optimum physical level of functioning and in their own socio-cultural work ++ / environment as opposed to patients who were ill and therefore vulnerable. Nurses adjusted their behaviours, depending on the patients' preferred style of participation, by either increasing patients' control and level of participation, as well as increasing their own level of control, to upgrade patients' input; or decreasing patients' control and level of participation and decreasing their own level of control to downgrade patients' input; or alternatively converging patients' control and level of participation to meet with their own style of participation, without them increasing of decreasing their own control. Through converging, the nurses were able to upgrade or downgrade patients' input. From this nurse-patient interactive process, which was dynamic and reciprocal, a theory of patient participation emerged. This was labelled Accommodating Incongruity. Implications for nursing practice, management, theory, education, research, and consumerism are discussed and directions for future research are provided.

Thesis (Ph. D.)--University of Hong Kong, 2002. / Includes bibliographical references (leaves 225-240).

No description available.

Bakgrund: Relationen mellan sjuksköterska och patient har genomgått stora förändringar. Från att patienten tidigare sågs som ett objekt utan egna resurser, till att idag ses ur ett holistiskt perspektiv, som en individ med styrkor, tillgångar och som är expert på sin egen person. Begreppet patientdelaktighet uppmärksammades år 1978 av World Health Organization i  Alma-Ata deklarationen och har sedan dess fått större utrymme i vården. Patienters lagliga rätt till delaktighet i sin vård är idag omfattande och det är vårdpersonalens skyldighet att informera och involvera sina patienter. Patienter idag ställer allt högre krav på sjukvården och det är en utmaning för sjuksköterskor att kunna förhålla sig till dessa. Syfte: Syftet var att belysa faktorer som påverkar patienters delaktighet i sin vård. Metod: En litteraturstudie baserad på elva vetenskapliga artiklar analyserade med induktiv ansats. Resultat: Författarna fann elva underteman som påverkade patienters upplevelse av delaktighet i sin vård. Dessa utmynnade i de tre temana kunskap, relation och tid vilka alla hade gemensamt att individanpassning var önskvärt. Slutsats och klinisk betydelse: Resultatet visar att en förutsättning för känslan av delaktighet är att en vårdrelation uppstår mellan sjuksköterska och patient. När sjuksköterskan bekräftar patienten, anpassar sig efter denne och följer upp sina vårdhandlingar finns förutsättningar för att delaktighet uppnås. / Background: The relationship between nurse and patient has undergone major changes. The patient was previously seen as an object without it’s own resources, to now be seen in a holistic perspective, as an individual with strengths, assets and one who is an expert in his/herown person. The concept of patient participation was highlighted in 1978 by the World Health Organization in the Alma-Ata Declaration and has since then gained extention in care. Patients' legal right to participate in their care is extensive and it is the nursing staff's obligation to inform and involve their patients. Patients of today demand more from health care and it is a challenge for the nurse to be able to relate to them. Aim: The aim was tohighlight factors that influence patients' participation in their care. Method: A literature review based on elevenscientific articles analyzed with an inductive approach. Result: The authors found elevensub-themes that influenced patients' experience of participation in their care. These led to the three themes knowledge, relationship and time which all had in common that personalization was desirable. Conclusion and implication: The results show that a prerequisite for the feeling of participation is that a care relationship arises between nurse and patient. When the nurse confirms the patient, adapts to the patientand follow upon her actions are prerequisites for participation is achieved.

Thesis (Ph. D.)--University of Washington, 2007. / Vita. Includes bibliographical references (leaves 322-335).

Thesis (Ph.D.)--Ohio University, March, 2005. / Includes bibliographical references (p. 100-116)

Thesis (M.S.)--University of Michigan, 1990.