This masters thesis project, "Occupancy Sensor System", was conducted at Kungliga Tekniska Högskolan (KTH), Stockholm, Sweden, during the period 2007-04-24 – 2007-12-17. The goal of the project was to design an occupancy sensor system that determines if there exists more than one person in a defined region. The output of this system is for use in a context-aware system at the KTH Center for Wireless Systems (Wireless@KTH). The system is important because there is a need for specific input to context-aware systems concerning occupancy of spaces and because this thesis has focused on a problem that enables new complex and interesting services. Additionally, the specific problem of determining not only occupancy, but if this occupancy is zero, one, many has not been widely examined previously. The significance of zero occupants indicating an empty room has already been recognized as having economic and environmental value in terms of heating, ventilating, air-conditioning, and lighting. However, there has not been an effort to differentiate between a person being alone or if more than one person is present. A context-aware system might be able to use this later information to infer that a meeting is taking place in a meeting room, a class taking place in a classroom or that an individual is alone in a conference room, class room, etc. Thus enabling context-aware services to change their behavior based upon the differences in these situations. An occupancy sensor system prototype was designed to monitor a boundary by using a thermal detector, gumstix computer, an analog to digital converter prototype board, laptop computer, and a context broker. The testing and evaluation of the system, proved it to be sound. However, there are still further improvements and tests to be made. These improvements include: dynamic configuration of the system, communication between the different system entities, detection algorithms, and code improvements. Tests measuring accuracy of a detection algorithm and determining optimal detector placement need to be performed. The next step is to design applications that use the context information provided from the occupancy sensor system and expand the system to use multiple detectors. / Examensarbetet "Occupancy Sensor System" genomfördes på Kungliga Tekniska Högskolan (KTH), Stockholm, Sverige, under perioden 2007-04-24 – 2007-12-17. Målet med examensarbetet var att designa ett sensorsystem, som avgör om ett rum är befolkat med fler än en person i ett definierat område. Resultatet av detta system är till för användning i ett kontextmedvetet system som finns i KTH Center for Wireless Systems (Wireless@KTH). Systemet är viktigt eftersom det finns ett behov för specifik input till kontextmedvetna system som berör befolkning av rum och eftersom detta examensarbete har fokuserat på ett problem som möjliggör nya komplexa och intressanta tjänster. Dessutom har det inte tidigare undersökts i vidare bemärkelse hur man kan avgöra om ett rum befolkats av noll, en eller flera personer. Betydelsen av att ett rum är obefolkat har redan ansetts ha ekonomiskt och miljöbetingat värde vad gäller uppvärming, ventilation, luftkonditionering och belysning. Däremot har det inte gjorts ansträngningar att differentiera mellan att en ensam person eller flera är närvarande. Ett kontextmedvetet system skulle kunna använda den senare nämnda informationen för att dra slutsatsen att ett möte pågår i ett mötesrum, en lektion är igång i ett klassrum o.s.v. Detta möjliggör i sin tur för kontextmedvetna tjänster att ändra på sina beteenden baserat på skillnaderna i dessa situationer. En prototyp utvecklades för att övervaka en gräns genom användningen av en termisk detektor, gumstixdator, analog till digital signalkonverterare, bärbar dator och en context broker (kontextförmedlare). Testningar och utvärderingar av systemet visade att systemet var dugligt. Flera förbättringar och tester behöver dock göras i framtiden. Dessa förbättringar inkluderar: dynamisk konfiguration av systemet, kommunikation mellan de olika systementiteterna, detektionsalgoritmer och kodförbättringar. Återstående tester inkluderar mätning av en detektionsalgoritms tillförlitlighet samt optimal placering av detektorer. Nästa steg är att utveckla applikationer som använder kontextinformationen från systemet samt att utveckla systemet till att kunna använda flera detektorer.