Föreliggande arbete tar sin utgångspunkt i Försvarsmaktens befintliga förmåga att verka med pansarvärnsrobotar. Med syfte att undersöka om det eventuellt finns ett tomrum att fylla för pansarbrytande robotsystem och att jämföra befintligt system mot föregående och ge förslag på önskvärda förmågor. Ur historik, äldre studier, teknisk data från föregående system och intervjuer dras slutsatser som ligger till grund för värderingar av det existerande behovet. Resultatet visar att pansarvärnsrobot 57 har god möjlighet till att lösa given uppgift om systemet tillförs i större omfattning inom skytteförbanden. Miljön styr taktiken, taktiken styr nyttan vilket i sin tur genererar effekt med systemet. En uppgradering av 57-systemet bedöms värt att beakta för försvarsmakten inom ramen för vilka behov som existerar. / Present work is based on the Armed Forces' existing ability to operate with anti-tank missiles. With the objective to investigate whether there is a void to fill for armor piercing missile systems and to compare the existing system with previous and suggest desirable abilities. From history, older studies and technical data from the previous system and interviews are conclusions drawn and underlying the values of the existing need. The results show that anti-tank missile 57 has good potential to solve the given task if the system is applied on a larger scale within infantry units. The environment decide tactic, the tactic control benefits, which in turn generates effect with the system. An upgrade of the 57-system is deemed worth consideration for the armed forces in the context of the needs that exist.